091212 . HUND 2009. STORA STOCKHOLMSUTSTÄLLNINGEN
Så var då detta årets utställningar avklarade. Stora Stockholmsutställningen gick av stapeln i helgen och jag måste ju bara få berätta att det är en mycket stolt och mallig "farmor" som sitter här vid datorn.
Hela 76 hundar var anmälda och domare var: Alex Krasilnikoff, DK.
Två av våra kära Qu-barn deltog i utställningen och lyckades med den stora fina prestationen att placera sig mer än görbra!!

"Jatzie" Soft Goulds Sweet Magic Matilda blev först 2:a Championtik av 9 och slutade som 2:a BT !! Fantastiskt bra!!! Grattis Lillemor/Bosse Gullberg
"Magoo"Soft Goulds Sweet Magic Magoo blev Bästa Öppenklass Hane av 11 och slutade som 4BH!! Även det enromt bra jobbat!! Grattis till kennel Soft Goulds!!

Ja, så nu kan ni nog förstå att man inte kan vara annat än mycket mallig/stolt över sina så fina "barnbarn"!!



091123 Hur är detta möjligt????
I måndags åkte jag iväg till en djurpratare/Gabriella med Gazzer. Han har ju varit med om detta förr...dock skedde ju den sittningen på distans...nu skulle både Gazzer och jag få träffa denna djurkommunikatör live. Kan ju tala om att jag var ganska så pirrig när vi for iväg.Har ju hört talas om sittningar där både det ena och andra kommit fram...mindre roliga saker...vad skulle Gazzer säga tro!? Anledningen till att jag bokade en tid hos Gabriella var ju att jag hoppades på att få reda lite mer om hur min kille mår och om jag kan göra något mer för att hjälpa honom med hans krämpor.

Sittningen skedde i en sadelkammare i ett stall och rummet var inte speciellt stort. Gazzer fick gå lös hela tiden och genast när Gabriella började koncentrera sig började hon anteckna så pennan nästan glödde...papper på papper fylldes med anteckningar. Jag försökte spana in Gazzer under tiden...om jag skulle se något på honom..men, inte kunde jag det inte. Efter ca 25 minuter bröt hon sittningen och började förklara allt hon fått fram samtidigt som jag fick ställa så mycket frågor jag bara ville
.
* Hon började med att beskriva hurdan hund Gazzer är...en icke alls rastypisk Wheaten, inte stirrig på något vis, välbalaserad, eftertänksam snäll,trevlig och ovanligt lyhörd kille. En mycket ovanlig Wheaten...!!!Han sa att det finns några hundar som han inte tycker om då morskar han upp sig men, annars är han riktigt bra på hundmöten...bra på att läsa av hundar och undvika sådana som är otrevliga. Han är ingen hund som bara rusar fram till saker...tänker efter först. Han gillar inte människor som bara flyger på honom och hälsar...det ska hälsas på rätt sätt...men, han gör aldrig något mot någon. Han tycker själv att han är en mycket lättsam hund. (Visst är Gazzer sådan...allt stämmer)

*Han känner mycket kärlek från både mig och gubben (husse,hi, hi). Matte bryr sig mycket om hur han mår vilket han uppskattar. Matten och gubben jobbar olika tider vilker gör att han inte behöver vara själv så mycket. (Jag jobbar natt och Anders dag...stämmer)

*Han formligen älskar att vara ute i skog och mark och springa lös...göra race vilket han är jätte bra på. Han kan dock inte förstå varför matten och gubben skrattar åt honom då... (Vi gör verkligen det...han ser ju så komisk ut)Vad gäller annan sysselsättning så gillar han att använda nosen/spåra....men det är dessa race han hela tiden återkommer till skogsrace=livet!

*En gång när han körde race halkade han och gjorde illa sig i höften...efter det har han känning av höften mer eller mindre jämt. Men trots detta vill han gärna ut i skogen och gå långa promenader...det är det värt även om han känner av höften. Han tycker att vi åker till samma ställen för ofta...vill prova på mer nya ställen. (Faktum är att en dag då Adore var mindre så busade hundarna riktigt ute på tomten...G körde "race"...plötsligt halkade han och skrek till. Han visade tydligt att han hade riktigt ont...!?...vad gäller våra skogspromenader så visst har vi favoritplatser)

*En mycket kär vän (QU) har dött...för en tid sedan. Det var riktigt jobbigt och han sörjde honom djupt, gör så fortfarande, men det går bättre nu. Allt gick så fort när vännen blev sjuk...han ville inte dö. Han säger att resten av familjen fortfarande sörjer vännen riktigt mycket...det är ännu värre för dom än för honom just nu. ( Ja, vad ska man säga annat än att ALLT stämmer...kära älskade QU...när Gabriella berättade detta kunde jag inte hålla tårarna borta)

* Han berättade om en gång då vi andra åkte bort...men, han fick vara kvar hemma...han blev så himla ledsen och besviken. Han vill inte uppleva det igen. (Förstår vilken gång han menar. Lillahusse och Gazzer blev hemma och vi andra åkte iväg på utställning ...den gången var G riktigt ledsen, han tjöt ut sin förtvivlan)

*Han tycker att han får fostra den nya (Adore) för mycket, ha för mycket ansvar. Han anser inte att det är hans jobb att fostra den nya. Han blev heller inte tillfrågad om han ville ha en ny kompis eller ej. Jag frågade då om han hellre velat vara ensam hund i familjen och fick ett Ja på den frågan. (Ja, detta har vi faktiskt misstänkt...men, hur ska man veta vad som är bäst. Vi trodde ju att G skulle leva upp om han fick en kompis,,,)

*Så till det som upptog större delen av sittningen...hans hälsa.. Han har problem med magen och säger att han nog provat säkert 100 olika sorters mat...det han äter nu är nog det bästa men är inte helt bra. Han säger att maten liksom blir för stark för magen...han skulle behöva linda in magen i bomull för att må bra. Alla problem med magen kommer sig från ett immunförsvar som inte är okey. Han talade också om varför detta inte är okey...men, den historian är alltför lång för att tas upp här.
Han talade om att han kände i magen då han åt pastan i maten... Att han ibland blir "slemmig" i magen. Att vi inte förstått att detta med magen är för honom det allra största problemet...han har mått så dåligt ofta...men, just nu är det ganska så okey, men inte helt bra. Han berättade att han får sprutor (Beviplexen)+ en massa andra medikamenter (stämmer ju). All denna beh. som vetr. ordinerat har gjort honom lite bättre, men som sagt inte bra. Han tycker att jag ska jobba vidare på detta..måste gå att få mera hjälp med denna mage. (Ja...visst har vi provat allt möjligt i matväg i vårt letande efter något som han mår bra av..sprutor och tbl....ja, allt stämmer!)

*Så talar han om sina onda tassar...som matten är så orolig för...själv tycker han ju som sagt att magen är det som är allra värst.
Det onda i tassarna vandrar lite från tass till tass...och gör ibland så himla ont som att det känns att det gör ont ända in i själva benet trots att han ju vet att det inte är där det onda sitter.
Just nu är han ganska så okey...han upplever sig inte som någon speciellt sjuk hund och det är ju trots allt bra. (Stämmer.... är inte alls samma tassar som är onda jämt)

*Han säger att han inte alltid kommer direkt då vi ropar på honom...han brukar snosa färdigt med det han hålls med, man behöver inte komma direkt...men, han kommer alltid. Matten och gubben brukar inte bli arga på honom även om han drar på lydnaden lite. (Ha, ha...visst är han/vi sådana!!)

*Han säger att han är en riktigt fin hund...men, hans krämpor gjort att han inte fått möjlighet till att kunna visa upp det. (Ja, det stämmer ju även det)

Det här är lite av det som framkom på sittningen...är lite svårt att återge allt. Ja, säga vad man vill men, visst sjutton stämmer i stort sett allt...Gabriella visste att han heter Gazzer, är 6 år och har bott hos mig sedan han var liten...inget annat...!!

Tycker att jag fått en hel del tankeställare. Hälsan...vad ska/kan jag göra mer för att han ska må bra tro..??? Gabriella tycker ju att jag ska söka hjälp hos en Homeopat och kanske vore det värt ett försök. Men hur hittar man en bra, duktig sådan då tro??? Någon som vet???? Allt handlar om att stärka immunförsvaret...inte något enkelt precis. Vad gäller hans rellation till Adore så är det ju trist att han känner som han gör..är ju inte det vi hade hoppats på, men vi har som sagt misstänkt detta redan tidigare. Vi får styra upp Adore mer...men, detta är ju heller inte så enkelt. Gazzer måste ju få vara ledare över Adore...men, helt klart är ju att vi ska skärpa oss där (har redan börjat).
Vad gäller Qu...så är det ju bara så gripande...vilken sorg både för Gazzer och att han även känner att vår sorg kvarstår. Uj, uj...finns mycket som ger eftertanke i denna sittning...
Personligen kan jag ju inte fatta att allt detta är möjligt...men, faktum är faktum som inte går att bortse från.

Kan ju även tala om att efter sittningen så känner jag en helt annan närhet eller vad jag nu ska sätta för ord på detta till Gazzer. Han sitter ofta och tittar på mig nu med en helt annan blick...kanske är detta inbillning, men jag tror inte det. ÅÅ varför skulle det inte kunna vara så...genom sittningen så har vi ju liksom kommit varandra lite närmare på ett helt nytt sätt. Visst, är väl allt detta förbryllande...men, attans så spännande! Nu gäller det att kunna dra någon nytta av detta som jag fått reda på...och då tänker jag ju främst på hans hälsa...Homeopat besök...ja, kanske..!?Hans rellation till Adore var också bra att få ord på...där ska vi helt klart förändra så gott vi nu kan göra detta.

091121 SAMMANSTRÅLNING MED B-12-GÄNGET!!!!
Det är då för väl att man kan ha tur någon gång= en dag med vackert väder..!! Är ju inte så lätt att hitta lämplig dag (både Lena och jag jobbar helger) för sammastrålning för vårt kära B-12-gäng...dvs. Lena/Mats med Wheatentjejerna Kali/Myra. Målet för dagen var vandring efter Säterboleden ...en gammal "munkastig" där munkarna vadrade på medeltiden mellan klostren i Arboga och Julita. Vi visste inte så mycket om den här leden när vi gav oss iväg...men, det visade sig vara en riktig fullträff. Leden gick i skiftade terräng, både i skog, på gamla vägar och längs Hjämare kanal. Är ju ganska så blött i skog och mark = .inte så mycket folk ute...alltså kunde hundarna få härja runt som dom ville. Lilla Adore gjorde sitt bästa i att sätta fart på gänget...han lyckades över förväntan bra..!! T.o.m. gängets B-12:or...dvs..Gazzer och Myra fick spring i benen...skoj!!! Solen sken så härligt och efter allt regnruskväder som varit sista tiden njöt vi i fulla drag...sååå härligt sköönt! Det var gott om lerdiken och vattensamlingar...så hundarna blev bara svartare och svartare ju längre vi vandrade...men, vad gör väl det. Anders såg till att köra lite köttbulleletning med de fyrbenta...alltid uppskattad sysselsättning. Vid slutet av vandringen passerade leden varvet vid Hellby. Där stod båtarna i torrdockan och väntade på nästa säsong. Vore kul att vara med och se när dom öppnar slussarna och släpper på vattnet...hoppas att vi kan pricka in det till våren. Vissa av båtarna där i dockan såg inte ut för att kunna göra annat än att sjukna som en sten till botten...ha, ha..!!!
Nästa sammanstrålning med gänget blir nog även den här vid Säterboleden, men då vandrar vi åt andra hållet upp till Arboga kommuns högsta punkt, ska vara fin utsikt ända bort till Kilsbergen.
Vilken härlig dag!!! Tack hela gänget!!!! Vi gör om det snart igen!!!!
Känns som att vi laddade "batterierna" ganska så rejält...behövligt!

Förklaring: B-12:or...både Myra och Gazzer har brist på vitamin B-12...

091103 Det är då självaste sjutton....
Morgonen var grå och trist...regnet hängde i luften. Allt var precis så som jag inte vill att det ska vara. Ja, jag haatar gråväder, regn och rusk. Dock lättade allt upp framåt lunch och man kunde tom. skymta solen och genast infann sig lusten till att göra något med killarna. Efter lite tvekan åkte vi ut till skogs...ja, jag är ju lite rädd för att det ska finnas "mordlystna" jägare på lur i buskarna. Således iklädde jag killarna varsin orange reflexväst...för att dom inte skulle bli tagna för rådjur el. dyl....man kan ju aldrig veta.
Tanken med trippen var att vi dels skulle ta hem lite ris till trädgårdens urnor för att mysa till det lite, gå en lite rejälare runda + att köra lite uppletande och kanske spåra lite. Ja, ja...tanken var ju god...promenix fick vi utan någon närkontakt med skjutglada gubbar, ris hittade vi också men,det som inte var så kul var att när killarna busade runt av yster glädje så gjorde Gazzer sig täml. rejält illa i ena frambenet. Ja, så nu är han trebent (åtminstone till största delen)...blev inget spårande eller uppletande av föremål..trist men, inget att göra åt. Gazzer har ganska så rejält känning av sitt onda ben så nu får han ta det lugnt ett tag så hoppas vi att det går över utan några sviter.
Lillemannen Adore far fram som en yster kalv på grönbete när vi kommer till skogs. Han ser ut som en Gasell när han hoppar rakt upp i luften och gör enormt långa hopp.... varenda muskel är spänd. Den killen gäller det att ha koll på...han är dessutom görduktig på att känna vittring av ALLT...men, jag måste säga att han är duktig på att lyda trots att jag ju tycker att vi tränar alldeles för lite. Han är utrustad med en enormt stor motor och är nyfiken på allt...känns detta igen tro!? Ja, för vår del så går ju tankarna till vår kära Qu...likheterna finns!!
Ja, har man inte något att göra så ska man ta sina Wheaten ut på en skogspromenad för då har man göra när man kommer hem...främst Adore såg ut som en levande Ljungbuske...! Ingen återvändo...upp på trimbordet för avpinning. Något som Adore tycker är göräckligt är att ligga på trimbordet, men matten är mer än envis. Stackars lilla "Dåålis"...livet som Wheaten är hårt!! Just nu är han åter inne i en intensiv TOVPERIOD...dom finns alltid där...hur ofta jag än kammar honom...!! Tycker ju inte att han har så mycket ull men sjutton vad mycket tovor det blir...hela filtmattor på nolltid. Klart att hunden måste kunna ligga på trimbordet...hur ska man annars komma åt alla tovor i armhålor, i ljumskar mm...På fotot här ovan ser han nästan ut som att han ropar på hjälp.

Vad tycker ni om förstasidesfotot på Adore då?? Visst är han väl snygg min lillprins!! Vår lilla högbenta yngling som är så gooo!!!

091101 Utställning i Växjö
Vi har återigen fått möjlighet att åka iväg med vårt "barnbarn" Jatzie till utställning, denna gången Växjö...vilket förtroende från matte Lillemor Gullberg!!! För min del så blev det dock ingen utställning...det var helt omöjligt att få till ledighet från jobbet så det var bara att inse att jag fick vara hemma...snyft!!!
Men, Anders åkte ner till Växjö och mötte upp Lillemor/Bosse med Jatzie. Växjö är en av årets sista utställningar vilket oftast innebär ett ganska så stort antal anmälda hundar...så även detta året. Tror att det var ca 75 Wheaten anmälda varav 38 tikar och däribland 10 Championtikar...vilken komkurrens!!! Domare var: Kevin Brown/Danmark. Jatzie ligger bra till på Wheatenlistan så givetvis hoppades vi på en bra placering + mycket CK:n...ja, det är ju liksom dom som räknas...de CK-hundar som man slår blir ju poäng. Vi är nu inne i "slutstriden"..ha, ha...låter ju inte klokt och det är det kanske inte heller...men, attans så spännande! Bara det att hamna på Wheatenlistan är en prestation i sig och att sedan placera sig bland de främsta ja, det är då helt otroligt bra!
Det var Anders som ställde Jatzie och efter vad jag hört så blev det en del missar i början, men det rättade till sig så frågan är om det betydde så mycket. Jatzie var lite loj...och det är då inget att undra på. Dagen var lååång...vårt utställningsgäng kom till ringen ca 8.30 och inte förren framåt kl. 14.30 var det Jatzies tur att bestiga ringen...alltför många timmar av tråkig väntan. Vem skulle inte bli loj av det!? Just detta är lite av ett problem kan jag tycka för samtidigt vill man ju gärna vara på plats vid ringen när allt startar, dels för att se rasen och för att hinna "landa"...innan det är dags. Ibland tar allt en väldans lång tid och då blir det helt enkelt för länge för hunden att bara vänta även om man givetvis tar ut hunden ur buren emellanåt och rastar osv...det blir mycket dötid som kan ta dö på den mest peppade hund.
CK:na var inte många denna dag...Jatzie placerade sig som 3 Bästa Tik och det får vi vara mycket nöjda med även om dagens utställning poängmässigt inte förändrade något för Jatzies del.
Kan tala om att jag faktiskt hade svårt för att sova här hemma (jag jobbar natt utifall att inte alla vet det)...i tankens värld befann även jag mig på utställningen. Jag som alltid säger att jag då rakt inte är någon tävlingsmänniska...men, då det gäller utställning då är det någe annat...då flyger självaste "håle" i en...!!!

091029 Gazzer fyller 6 år idag!!!
Tänk vad tiden går fort...idag fyller Gazzer 6 år...ofattbart! Har varit en täml. lam födelsedag utan några direkta firanden...stackars Gazze! Nåja lite extra har det ju blivit..jag har fixat iordning en sats Gazzemat bestående av lever (burr så äckligt!) och skinka mm mm...den självklara provsmakningen blev lite större idag än i vanliga fall. Ja, hur än äckligt matten tycker at ex. lever är så tycker killarna att det är riktigt mummigt. Något som nästan är oförskämdt att utsätta födelsedagsbarnet för är ett riktigt bad...men det har stackars Gazze fått stå ut med. Ja, det blev bara så...efter mittpådagenrundan var ben och mage svarta av skit...lika bra att bada dom ordentligt,,,födelsedagen till trots. Så just nu har jag två riktigt fina killar liggande här bredvid mig. Kan ju tillägga att som alltid efter bad följer viss frisering...inte lätt att vara Wheaten inte. Men, men...finns det något vackrare än en iordningfixad Wheaten...nä, jag tror inte det?!!

091020 Skogsrundan som "försvann"...
Ska ju jobba de kommande nätterna så idag tog jag mina killar och gick ut på vår lite längre skogspromenad. Är så skönt att kunna känna att dom fått vara ute lite mer rejält innan jag går på nattpassen och hundrundorna kanske inte blir så görlånga. Förra gången vi gick den här rundan hade dom börjat avverka i en del av skogen, men det var inga problem på något vis. Nu när vi kom till detta ställe var vägen som en stor leråker...fick försöka ta oss förbi hoppande i värsta nässelsnåren...killarna tyckte faktiskt att det var lite småläskigt. Nåväl vi tog oss förbi och vandrade vidare...tills vi kom till nästa ställe där stigen går i skogen. ÅHÅ...var nog det lerigaste jag någsin sett...som värsta autostradaren i form av meterdjupa skogsmaskinspår genom hela skogen. Jag bara stod och gapade en bra stund...vad göra...var ju inte så lockande att vända heller...lera åt alla håll. Faaan, om man nu får uttrycka sig så...här kommer man med sina utställningsfina killar och hamnar i detta lerhelvete.. På sina håll hade dom lagt en massa träd i leran för att maskinerna tydligen hade kört fast i leran...var ingen måtta på elende. Hela vår vackra och mysiga skog var helt sönderbökad...så sorgligt och trist...vår så fina skogsrunda helt förstörd!!! Vi tog oss igenom skogen hoppande och försökte verkligen att undvika den allra djupaste leran...Kan ju säga att visst var hundarna skitiga, men jag hade nog trott att dom skulle ha sett värre ut.. Vi var helt slut när vi kom hem...och skitiga som skrutt.. Blev att gå direkt ner till tvättmaskinen och slänga in varenda trasa jag hade på mig och efter det blev det hundbadning.. Ibland är det riktigt skoj att vara hundägare..!!! Ja, ja...hundarna (och även jag förstås) fick ju verkligen röra på oss...det var ju det som var meningen med promenixen idag...ha, ha..!!
Så då var sagan om vår fina och lagomt långa skogsrunda slut...kanske kan vi gå där om det blir vinter och allt är fruset...


15-18/10 -09 Lycka är att få rå om Jatzie en hel helg!!!!
Ska inte sticka under stolen med att vi verkligen älskar vårt "barnbarn" Qu-dottern Jatzie. Hon är helt enkelt vår typ av Wheaten (törs man skriva så i dessa tider tro, skit samma?!!). Likheterna med sin far är så oerhört många både vad gäller det exteriöra samt hennes personlighet...ja, det är ju helt solklart att vi bara måste älska denna tik. Den här helgen hade vi tur...Det var utställning i Strängnäs och Jatzies matte Lillemor Gullberg hade förhinder och kunde inte ställa henne själv...alltså fick vi möjlighet till att rå om henne alldeles själva....så mysigt!
Ja, innan vi nu kommer så långt som till att det verkligen var utställningsdags så var det ju som vanligt en hel del att stå i för att få hundarna i utställningsskick...ja, vi skulle ju ställa vår egen Mr. Adore också. Han skulle göra debut i juniorklassen...tre dagar efter sin 9-månadersdag...hårt! Ja, så då är det ju det svåraste av allt..utställningsklippningen som för mig både är en utmaning som jag är lockad av MEN som samtidigt nästan känns på gränsen till övermäktigt svårt. Uj, uj...undrar hur många gånger stackars Adore åkt upp och ner på trimbordet veckan före utställningen. Ena gången tycker jag att jag klippt för lite och efter att ha rättat till det så känns det som att han är alldeles för kortklippt....ja, sådär håller jag på..SKITJOBBIGT!!!!
Lillemor klippte först Jatzie själv och åkte sedan ner till Henrik Jensen som fick göra det sista...Lillemor var mycket nöjd med resultatet...och visst håller jag med om det...GÖRFIN blev hon!!! I denna fas av utställningsfarandet så känns allt väldans jobbigt...samtidigt som jag också tycker det är spännande att fixa iordning hunden själv...svårt fall detta!! Nåja, till slut så tordes jag inte klippa mer på Adore...ja, han har ju inte så mycket att ta av från början så risken kan ju vara stor att han blir nakenhund om man inte ger sig i tid.
På fredagen kom så Jatzie till oss och det kändes som att vår Qu åter fanns med oss...nästan gripande. Gazzer som inte skulle med på utställningen fick bo hos lillahusse tills utställningen var avklarad...tror att han tyckte det var både skoj och skönt.
Här hemma fann Adore och Jatzie varandra direkt. Var dom ute så hjälptes dom åt att kånka omkring på största störarna och här inne var det pipleksakerna som var roligast. Dom lekte oavbrutet tills orken tog slut. Första natten var det Jatzie som huserade om i vår säng...Adore som ju också brukar ligga i sängen tyckte nog att det var lite trångt och la sig istället på golvet. Andra natten hade vi båda hundarna i sängen och rätt som det var kunde man få en liten Jatzie-puss...så rart!
Utställningsdagen kom dvs. lördagen. Tidig morgon och som tur var inget regn här hemma, men det var väldigt blött och sktigt ute så det fick bli overall på båda hundarna=tovor!!!. Vi kom till ridhuset utanför Strängnäs strax före 7.30. Fortfarande inget regn...men senare på dagen öppnade sig himlen vilket inte är så kul med tanke på att hundarna blir så himla skitiga i ridhuset om de är det minsta blöta.
Dagens domare var H.L Jensen och det var 53 hundar anmälda. Både Anders och jag var extra peppade...berodde nog på att vi hade Jatzie med oss...kändes som lite på Qu-tiden. Jag kan ju tala om att jag inte gillar dessa utställningar i ridhus...allt blir skitigt och otrevligt och framförallt så blir hudarna skitiga...efter allt slit att få dom fina har jag så svårt för detta. Ja, ja...jag vet ju att rörelserna blir bra på detta underlaget...men, men...
Helene hann titta över Adore lite innan han skulle ut i ringen....och min klippng blev otroligt nog godkänd...JIPPI...fast jag vet ju att jag gjort en del missar...!! Miljön i ridhuset var bullig, nästan öronbedövande. Både Adore och Jatzie skötte sig helt kanon...ja, ni ska veta att det var trångt. Adore var ensam juniorhane...trist. Han skötte sig helt kanon och fick en riktigt fin kritik...dock inget CK. Det var förresten ganska så snålt med CK:n denna dag och det mumlades en hel del runt ringen...knepig bedömning, 2:or men kanonkritik ?, lockar hit och lockar dit för att inte tala om långa eller korta huvuden som inte får bli kortare..!!?...detta är bara några exempel. Nåja, det gick undan i ringen och jag hade inte så stora förhoppningar om att "vår" Jatzie skulle placera sig på denna lite "knepiga" utställning. Dessutom så blev hon helt fixerad av köttbullelukten så trots att Anders inte hade med sig någon dyl. ut i ringen sprang hon liksom på sniskan mot köttbullefickan. SKIT tänkte jag som ju stod som på nålar och som vanligt såg varenda litet snesteg som hunden tar...jaha, nu är det kört tänkte jag. Anders kämpade på och fick ju till det riktigt bra till slut och kan ni tänka er...Jatzie blev först Bästa Tik och sedan även BIR!!! Jisses, jag skrek rakt ut av lycka...VAOO...vad kul!!! Ja, visst är hon en görsnygg tik....i mina ögon så klart en av dom allra snyggaste!! Ni kan tänka er att det var häftigt att skicka iväg ett sms till matte Lillemor och berätta detta...vilken lycka!! Synd bara att det inte var mer CK:n...ja, för just nu är det ju hårt i toppen på Wheatenlistan och väldigt få utställningar kvarstår. Dagens utställning förändrade inte Jatzies poäng alls...trots BIR-vinsten...och det var ju förstås synd! Hon ligger just nu på 3:e plats....tänk er!!
Det blev en ovanligt lång väntan på BIS-finalerna...beroende på div. saker.
Paus=bus för valpkompisarna Adore och Allis som ju träffat på varandra tidigare på andra utställningar. Klart att man inte bara kan springa runt i ringen och visa upp hur fin man är...nej, lite bus måste det ju få bli..!!!
Som vanligt så blev uppvinsingen i Bis-ringen kortvarig...inget ovanligt för våra kära Wheaten. Något som däremot är enomt roligt och beundransvärt är att Helene Hultens fina hane NORTHON blev utnämd till ÅRETS TERRIER!!! BAMSESTORT GRATTIS!!!!! Detta är att göra historia, en betydande händelse för vår ras...ÄNTLIGEN EN WHEATEN SOM PLACERAR SIG FRÄMST!!!!
Vet ni förresten att Adore ju är halvbror till Northon...dom har ju samma mamma...kul!! Klart att vi har en snygg och bra hund, eller!!?

Klockan blev tidig kväll innan vi så kunde styra färden hemåt. Vet inte vilka som var tröttast hundarna eller vi tvåbenta. Men, jisses vilken dag vi haft...tänk att Jatzie blev BIR...!!! En fin röd/gul-rosett, fin kritiklapp och en härlig hunddyna som var priset hade vi med oss hem..inte fel på något vis. GRATTIS LILLEMOR...vilken hund du har!!!!
Väl hemma möttes vi av en överlycklig Gazzer...`å självklart blev det bus en bra stund innan vi alla (förutom Gazzer) somnade tätt ihop i sängen.

Helgen gick så fort....skulle önska att få rå om Jatzie lite längre...vår lilla "Qu-olina"!! TACK Lillemor/Bosse för att vi fick låna henne. Vill ni känna er hundfria någon gång framöver så vet ni ju vart ni kan lämna henne...både vi och killarna och då främst lillemannen saknar henne redan.

091010 Hösten är här och på måndag ligger älgjägarna på lur ute i skogen.
Ja, nu är det verkligen höst med frost nästan varje morgon...så vackert, men också lite jobbigt. Ja, fina höstdagar är ju bara för underbara, men det där höstrusket, blåsten och regnet...nej, huialigen så deprimerande.
Något som också kan köra igång nu om det blir kyla och fukt är tassproblemen på Gazzer. Vi hade en liten förkänning på detta härom dagen då huden ovanför en av trampdynorna började klegga och vara irriterad...men, efter en del smörjande med zinkpasta så har allt ordnat upp sig igen. Ja, undrar just hur det kommer att gå med trampdynorna som visserligen är svarta (vilket dom ju inte var när de var som sämst) men ack så tunna och fulla i sprickor. Vill inte tänka tanken ens om detta elände ska köra igång igen...stackars Gazzer och stackars oss...sårtvätt, salva, strumpor inne osh skor ute...varenda sekund..!! Nej, så får det bara inte bli igen. Vet heller inte om man ska smörja i förebyggande syfte eller ej...om detta råder tydligen delade åsikter vad som är rätt och fel.
Annars så mår ju Gazzer ovanligt bra just nu...är så lycklig över detta!! Han har mer gnista och en hel del spring i benen...orsak??? Hade ju tänkt försöka trappa ner på kortisonet, ja tom. försöka sätta ut det på prov...men, just nu så törs jag inte göra några förändringar...är kanske fel att tänka så, inte vet jag. Är ju så himla jobbigt att bara beh. utifrån symptom, att inte veta genom tex. ett provsvar att si eller så är fallet och därför kör vi denna behandling...nej så enkelt får vi inte ha det inte.

Sista tiden har vi varit ute i skog och mark och vandrat så ofta som bara tillfälle för detta getts. I går var vi och vandrade efter Hjälmare kanal samt att vi hittade en lång görmysig gammal väg uppe på en rullstensås där både killarna och vi gick oss trötta. Adore är så häftig. Stora tunga pinnar gillar han och har han väl fattat tycke för en sådan så släpper han den inte i första taget utan släpar oftast med sig samma pinne under hela promenaden.

Under en av våra skogspromenader här hemikring så kom vi förbi en hage med halvspralliga och helt gudomligt söta kalvar...jätteintressant tyckte Adore...ja, åtminstone till att böjra med. Vet inte vad som hände, men han blev helt görrädd så för att bearbeta detta gick vi nog fram och tillbaka vid den här hagen ett tiotal gånger. Skam den som ger sig....så till sluit så var det inget speciellt alls med kalvarna utan Adore gick förbi dom utan några problem.

I dag åkte vi ner till Utnäset som ligger lite söder om Olshammar och är ett naturreservat beläget vid Vätterns strand. Solen sken så härligt men, termomentern visade på ynka 7 grader så det var lite burrigt kallt innan vi fick upp ångan av den ganska så krävande vandringen. Leden är knappt 4 km, men känns betydligt mycket längre. De många mycket långa och dessutom höga spångarna över blötmarkerna var minst sagt såphala...men, efter en hel del pustande hade vi klarat av det hela utan plurrningar. Ja, usch om någon av hundarna plurrat i...hade då inte varit någe roligt.
När leden kom ut ur skogen och istället följde strandkanten med alla klipporna var allt så helt ortroligt vackert. Som tur var så blåste det inte så mycket så vi kunde riktigt njuta av alla "laguner" med det grönaktiga vattnet (ja, det är faktiskt så) alla små vackra klippöar, klipphällarna där det växte massor med vitlav (julmossa) och bitvis små kolonier med mattlummer, alla de vackra träden...ja, det fanns så mycket fint. Vi passade på att köra lite uppletande med killarna. Att Gazzer är bra på detta det vet jag ju, men Adore han är minst lika duktig han...skitkul!!!
Vi var ute och vandrade i drygt 3 timmar och jag kan säga att det var inte bara de fyrbenta som var lite möra i benen när vi kom hem.
Den här leden och själva övärlden utanför den har vi hört talas om så mycket, men aldrig tidigare besökt. Mycket egendomligt kan jag ju tycka...lagunerna måste helt säkert vara helt underbara att gå in sjövägen till... ja, vi har ju varit båtfolk för ett antal år sedan.
Känner väl som så att leden just nu var i skitigaste laget om man är Whetanägare...och spångarna var nästan väl långa och höga samt hala... Funderar på hur det skulle vara att vandra vid Utnäset på vintern...inbillar mig att det måste vara sagolikt vackert. Måste nog undersöka detta om det nu blir någon vinter med kyla....
När jag skriver detta är det kväll och jag har just kommit upp från "mitt lilla hundtrim" i källaren efter att ha "pinnat av" hundarna...var mer än välbehövligt kan jag säga. Adoren hade dessutom massor med ulltovor i botten...trots att jag faktiskt kammade honom på förmiddagen..!! Han har väl kommit in i en sådan period igen. Stackars Gazzer har en päls som är värre än värst...förmodligen orsakad av mediciner han ätit/äter. Har faktiskt gått och funderat på om jag ska klippa ner honom betydligt mycket mer...men, det tar emot att göra en sådan sak. Jag gillar ju pälsen på hundarna så det skulle skära i hjärteroten att göra så...men, vem vet...han kanske skulle få en bättre päls sedan när den växte ut igen.

På måndag vågar man inte längre gå ut till skogs...vem törs lita på att man inte blir tagen för älg...!!
Känns skönt att vi varit ute så mycket sista tiden...blir ett litet brake nu åtminstone några veckor tills den värsta älghysterin lagt sig. ..

090929 Datorhaveri=Giltigt skäl till sen uppdatering...!!
Ha, ha...känns ju ganska så skönt att för ovanlighetens skull ha något att skylla på...ja, varför jag varit så dålig med att uppdatera. Nätagget i datorn brann...ja, så här har jag fått känna på hur livet ter sig ut utan tillgång till denna thingest. Kan ju tala om att jag haft bra mycket mer tid att göra annat på...hi, hi.. Nåja, nu är alltså felet åtgärdat och här sitter jag åter...och lär så göra en hel del de närmsta dagarna...man måste ju försjutton ta igen det man gått miste om!! Galen, ja, jag vet!!!

Vad har nu hänt sedan sist...
Kan ju börja med att tala om att jag nog börjar anta mitt normala utseende igen...ingen hängande läpp och stirrande öga, rynkorna är återigen på plats...gu, vad jag saknat dom alla..men, nu sitter dom åter där och aldrig, aldrig mer ska jag klaga på dessa mina käresta. Tur att man kan skämta om eländet...kan ju inte säga annat än att jag haft en stor tur som slapp undan ändock såpass lätt. Verkar ju också som att förlamningen släpper helt...lycka, lycka!!!!

Gazzer äter fortfarande sin beh. mot ev. Borelia och faktum är att han sista tiden haft mer gnista och spring i benen än vad vi är vana vid. Man blir så glad och lycklig när man ser att han är "som en vanlig hund" och inte bara lunkar fram som en sombie. Kanske har han gått och haft något elände i kroppen som denna beh. motat...behöver ju inte vara just Borelia. Nu hoppas vi förstås på att detta består.En sak som helt klart påverkas av all hans medicinering är pälsen som blivit matt och frissig. Trist, men hellre en pigg vovve med sämre päls än kanske ingen hund alls.... Kan ju hoppas att pälsen återhämtar sig efter Boreliabeh....ja, för jag tror ju att det är de tbl. som orsakat försämringen eftersom det inte varit så här tidigare.

I dag 29/9 har jag badat och friserat Adore lite. Usch, för denna utställningsklippning som jag tycker är så himla marig. Tänkte som så att jag skulle klippa lite på honom nu så jag har tid på mig att spana in vart och hur jag tycker han ska se ut inför Strängnäs utställningen den 17:e nästa månad. Ja, ja...är ju bara att försöka göra så gott man kan...man är ju inget proffs.Har ju hela tiden badat och klippt lite på honom täml. ofta för att underhålla pälsen. Tror att det är bra att göra så... Han har en så himla bra päls gäller bara att klippa så han ser ut för något också...suck!!

LATORPSPROMENAD den 20:e september
Den här dagen var en av de allra härligaste höstdagarna. Solen sken oavbrutet, ingen irriterande blåst utan allt var så himla skööönt!
Tillsammans med ett gäng bestående av 13 fyrbenta och 13 tvåbenta vänner (Latorps kennelfolk) begav vi oss upp i Kilsbergen för en enormt vacker vandring längs Göljebäcken. Naturen var nästan lite trollsk, lite Tivedslik och det är minnsan inget dåligt betyg. Vattnet porlade så vackert i bäcken och leden gick över både broar och stock och sten....kul tyckte de fyrbenta medans de flesta av oss tvåbenta pustade ganska så rejält (åtminstone ibland). Vid sjön Göljan rastade vi och Stefan visade sina oanade färdigheter i kockarnas värld...han fixade kolbullar till alla hungriga. Denna gamla hederliga maträtt uppskattades mycket av de som vågade prova...jag var inte en av dom. Nej, jag äter ju inte kött och fläskbitarna var stora och i mitt tycke görläbbiga så jag blev inte sugen...tur att vi är olika.
Det var så kul att träffa "Latorpsgänget" igen...är så himla länge sedan sist...men, det beror ju på oss själva. Vi har varit så dåliga på att åka in på promenaderna sista tiden.
Ja, den här dagen var verkligen trevlig...TACK Bimma och Stefan för att ni fixade till detta så himla bra!!

090916 Välkommen i gänget lilla "Jum-Jum" Stavregårdens Rutger Raket!!!
Har härmed det stora nöjet att få presentera hundgängets nytillskott...lilla Jum-Jum! Han är en liten Yorkshire-terrier kille på lite drygt 8 veckor. Killarna och jag har varit och pussat på honom idag...ja, det är faktiskt andra gången vi träffar honom nu...kan ju inte låta bli att ta oss en sväng bortåt Ludde och Milou som ju blivit med lillebror...tror förresten inte att dom för tillfället jublar av glädje över detta.
Jum-Jum är såå söööt och gullig men, ack så envis och det skulle inte förvåna mig det minsta om det är han som kommer att bli den självklare ledaren i kompisgänget framöver. Så liten på jorden men, så stor Terrier...kan faktiskt förstå varför många småhundar är så "odrägliga"...ja alla dom som inte får lära sig lite hyfs och få regler. Om man tänker efter så är ju just dessa hundar ofta sällskapshundar åt äldre...hur många dresserar sina små godingar tro...inte många!
Rutger Raket heter han i stamtavlan...passande för denna lilla "York" som ju ska bli en riktig agilitystjärna är det tänkt...eller hur matte Julia Lindh!!!! Jag önskar dig Julia Stort Lycka till med din lilla kille! Jag förstår att du är världens lyckligaste tjej just nu...inte utan att man är lite avundsjuk!!

090915 TILL MINNE AV VÅR ÄLSKADE "QUATTRO" LATORPS CELCIUS

I dag är det ett år sedan Quattro fick somna in... Kan ärligt säga att det inte gått många dagar detta året som inte mina tankar gått till denna så älskade hund.
Hittade dessa mycket starka ord i en liten hundbok som jag för övrigt faktiskt fått av en av Qu-barnens familj, Citatet etsade sig fast.
Kärleken till en god hund kan vara större än själva livet i sig... //Stanley Coren
Mycket, mycket starkt...men känslan känns så....

090913 Gazzer och hussen vandrar efter Bergslagsleden
På Adores kurs förra veckan fick hussen åka i mitt ställe. Det blåste attans och med ett öga som jag inte kunde blinka efter ordning med så var det inte så bra...ja, ja...kan ju vara kul både för hussen och Adoren med lite nya ordningar. Kvällen ägnades till största delen åt spår...vilket tydligen inte alls fungerade på Adore denna gång...!?? Vidare så hade dom kört långa agilitytunneln + provat lite början till slalom....inga problem med det.

Har pratat med vår veterinär ang. Gazzer...är inte lätt detta alls. Han har ju B12-brist och tar inte upp denna vitamin trots injektioner...hur mycket spelar detta roll i hans "seghet"...??...förmodligen en hel del om jag får gissa. Lage tyckte att jag skulle fortsätta att ge honom kortison om vi ansåg att han fungerade bra på detta...Vad gäller detta råder stor ovisshet... Vidare så hade Lage funderat på att vi ju inte behandlat honom för Borelia...tänk om...ja, vi har ju inget att förlora så numera är både Gazzer och jag insatta på tbl. Doxyferm... Ja, som jag skrivit tidigare så tycker jag ju att det är ett under att hundarna inte blivit sjuka av alla dessa fästingar om det nu är det jag har blivit efter mina tre (som jag vet om)som suttit fast. Å andra sidan så om det vore Borelia som orsakar Gazzers slöhet mm så borde han väl vara bra mycket sämre vid det här laget, eller... Ja, ja...nu kör vi en kur med beh. mot detta utifall att.

Ja, och så måste jag ju få berätta att jag faktiskt återigen börjar bli lite rynkig på v. ansiktshalva...JIPPIII...har väl aldrig tidigare blivit så glad åt mina rynkor!!!!! Efter drygt en vecka så började jag kunna blinka lite mer och rynka pannan aningens...munnen och kinden är fortfarande lite stela, men det är på G att gå åt rätt håll även där...tala och lycka:::!!! Kommer väl att ta sin tid att bli helt återställd kan jag tänka mig, men det är så oerhört skönt att känna att det går åt rätt håll...inte för att man var vacker förr, men nu....usch-i-a-mig!!!

Friluftsliv, att vara nära naturen har alltid legat oss mycket varmt om hjärtat. Vi har en helt otrolig vacker natur nära inpå oss...tänker då främst på Tiveden. I fredags började Anders och Gazzer sin vandring på Bergslagsleden etapp:16 Gråmon-Tivedstorp fast dom gick även ner till Vitsand...en vandring på ca 2 mil. Var ju först lite osäker på om detta skulle vara lämpligt för Gazzer och även hussens onda rygg....men, vad gäller Gazzer så enades vi genast om att detta nog skulle främja mer än skada. Vad gäller ryggen så skulle detta säkerligen visa sig ganska omgående om det inte fungerade...och både rygg och Gazzer "höll"!! Som tur var så talade jag med en jobbarkompis strax innan de skulle ge sig av och fick då reda på att det var bockjakt häromkring...lite småläskigt tycker ju jag. Gazzer=bock...ja, man vet ju aldrig. Hussen fick stränga order om att min Gazzerbus absolut måste ha reflexväst på sig utifall att det skulle lura någon "galen" bockjägare i buskarna. Gazzer är ju den mest perfekta och lättsamaste hund att ha med sig...som jag brukar säga...han bara är. Är nyttigt för killarna att komma ifrån varandra och göra något med bara husse/matte. Bergslagsleden är så vacker och allt är så välordnat. Vid första sjön dom passerade passade Gazzer på att ta sig ett avsvalkande dopp. Vad det verkade så tyckte Gazzer det var skoj att komma ut såhär på tu man hand med husse. Kvällen blev tidig...ja, det är ju höst nu så vid 8:a är det kolsvart om man är i skogen. En "inföding" hade tipsat om ett lämpligt övernattningsställe på en höjd där myggen inte var så ettrig... Detta är faktiskt första gången som Gazzer övernattar i tält och det var inga problem alls, han boade genast in sig i ett hörn. På morgonen hade hussen varit uppe ett bra tag innan en mycket trött och morgonslö Gazzer kikade ut ur tältet och blev helt överlycklig vid åsynen av husse. Ja, vem vet...han kanske trodde att han blivit kvarlämnad där i busken åt sitt öde...ha, ha... När de passerade Tivedstorp träffade de på ett gäng Tyskar...Gazzer blev förstås överlycklig och charmade genast in sig hos dessa. Dom tyckte att han såg ut som ett får.......!!!!!....jaha.....hur ska man tolka detta tro då....!? Äsch, var säkerligen inte elakt menat, men är man en Wheaten och blir kallad får...(tur att matten inte var med!). Vandringens mål var alltså Vitsand....en helt otroligt vacker plats med en stor härlig sandstrand vid en vacker sjö omsluten av Tivedens storslagna natur. Tror att vandringen gett mersmak...det verkar så både på hussen och Gazzer som verkar fått lite extra gnista.
Har lagt ut en ny bildserie från vandringen länk här: Vandring

När vi körde ut vandrarna till skogen så passade även Adore och jag på att vandra lite på Bersslagsleden...dock åt motsatta hållet (!). Detta är en sträcka på B-leden som jag inte gått tidigare och det var så vackert. Adore är så duktig och lyhörd...räcker att ropa lite lätt på honom så kommer han genast...är dock medveten om att detta snabbt kan ändra sig, men just nu fungerar han helt otroligt bra. Jag är så glad i min lillkille...han är så levnadsglad, nyfiken på allt, visar att han är en terrier i de situationer som jag tycker att det är okey, mycket goo, men är samtidigt så balanserad...ja, han känns som en riktigt bra hund. Usch, det där lät kanske skrytigt, inte meningen...men, jag är så glad att han är som han är...är ju faktiskt inte givet att den hund man får är såhär "bra"...!!! Har passat på att träna lite nu när vi varit själva bara han och jag.
På kvällen hade han lite svårt att komma till ro...var nog lite konstigt att inte storebrorsan var hemma...nyttigt, nyttigt.
Återseendet "brorsorna" emellan blev kärt och dom busade runt ett bra tag här hemma på gräsmattan innan de gick in i huset och tröttheten tog överhand. ÅÅ...husses otränade ben var allt bra stela...ha, ha...vad kan man annat vänta sig efter att ha burit på en tämligen tung "rygga" såpass långt utan att vara alls tränad...när vandrade hussen sist på detta sätt tro...fasligt länge sedan...

090906 Allt blir inte som man tänkt sig.
Efter Askersundsutställningen var det Wheatenfestivalen som hägrade...därav jakten på schampo mm...har lagt in en stororder från Häromi...(suck, blir dyrt!). Men, har man sett vad samma schampo kostar i affären så är det ingen tvekan om att det lönar sig flera gånger om att köpa en storförpackning. Nåja, nu blev ju inget som vi tänkt oss...tyvärr!!! Vår Gazzer blev återigen skruttig. Han var enormt slö och orkeslös...åt knappt någon mat vilket bara det är allvarlligt nog med hans mage som inte mår bra av att var tom. Allt kullminerade något dygn före W-festivalen. G kräktes och han var mkt. dålig på alla sätt. Var bara att inse att det inte blev någon W-festival för vår del trots att lillemannen var iordninggjord på alla de vis...men, det var ju inget att göra åt även om det förstås kändes mkt. trist.
Fick för oss att det kanske är brist på kortison som gör honom dålig...ja, han hade ju inte fått dessa tbl. på ett tag och den långtidsverkande inj. hade ju även den säkerligen gått ur kroppen...vem vet... Ja, vem vet om det är Addisons sjukdom han har...kanske...började ge honom kortison igen och faktum är att han piggnade på sig ganska så omedelbart. Kan ju vara en tillfällighet, svårt att veta. Nu är han återigen sitt gamla jag...dvs. ..täml. slö fortfarande (B.12-bristen??) men får sina stolleryck ibland och äter sin mat....SKÖÖÖNT! Ja, jag måste erkänna att jag var riktigt orolig då han var som sämst...kändes som att vår tid tillsammans var på upphällningen...Nåja, nu är han okey igen...ang. kortisonet så ska vi väl försöka sätta ut det på prov igen (om vi törs) för att se om vi kan märka någon skillnad. Är ju heller inte så kul att ge honom kortison om han inte behöver det...svårt detta. Ska kontakta min vetr. nu i veckan och rådfråga lite kring allt.

Adore och jag har börjat VALPAGILITYKURS...störtkuul!!! Det här är ju en helt ny typ av kurs så det är lite extra kul. Vi går den med förhoppning om att vi genom den här kursen kommer att jobba upp kontakten på ett roligt och lättsamt sätt. Helt enkelt att få en bra grund att stå på som vi kan ha nytta av framöver. Kursen verkar hittills vara i det stora hela som den förra valpkursen, dock med insalg av lite roliga agilitymoment. Vid förra kurstillfället så fick vi träna tunneln...jisses...inga problem för Adore inte som inte är det minsta tveksam till att prova nya främmande saker. Är ju van sedan tidigare med denna typ av hund...tänker på vår käre Qu som ju inte backade för någonting. Upplever att Adore är åt det hållet han också, dock mer samlad och inte fullt så explossionsartad som Qu var. De flesta övningarna vi jobbar med handlar just om det här med kontakten... Vid förra kurstillfället var det med en löptik så gissa om jag hade en dammsugare i kopplet. Till saken hör att jag inte visste om att det var på detta viset så jag höll nästan på att ge upp. Hade jobbat natt och trodde att det var mitt "sämre natthumör" som gav sig till känna,,,,men, nu när jag vet orsaken till allt känns det bättre.Löptikar luktar mumma....hela gräsplanen luktar mumma...tror faktiskt att det var Adore som reagerade starkast på detta i gruppen. Ja, ja... allt är ju träning även om viss sådan är värre än annan!!

Vi håller ju på att träna friställande på Adore...dvs. han ska ställa upp sig (utställning) utan att man rör vid ben och koppel. Han går på handen (som vi håller boll/godis i) som vi håller framför honom och ställer upp sig ganska så hyfsat vid det här laget. Han är ju gaaalen i bollar...såpass att man får passa sig lite med att använda bollar. Detta är ju förstås häftigt, men det ställer till det lite i min träning i övrigt med honom. Först i början på kursen så ställde han genast upp sig i utställningspossition när jag använde handen...Ville ju inte förstöra detta som vi ju trots allt uppnått så jag fick försöka komma på något annat sätt att lära in saker där jag inte använder händerna. Har börjat använda klickers lite och tycker att det fungerar riktigt bra. Ja, jag är ju inget bra på detta...men, just det här vanliga kommandona som sitt, stanna, ligg..osv. där har det fungerat bra. Ja, jag ska ju inte påstå att varken han eller jag kan detta utan vi är under inlärning...

Skogen är full av svamp...jag älskar att gå lååångpromenader i skogen och fylls dessutom svampkorgen så är detta givetvis ännu roligare. Vad som inte är roligt alls är alla dessa Förb....Fästingar...är ju helt otroligt mycket i år!!!! Varenda gång vi varit ute i skogen så plockar vi massor på killarna...främst på Adore eftersom han ju far omkring på ett annat sätt än vad Gazzer gör. Kardar när vi är ute i skogen och går igenom dom flera gånger hemma...ändock hittar vi sådana som satt sig fast..äckliga djur!! Vi har faktiskt pratat i dom banorna att det kanske inte är lämpligt att ta med hundarna ut i skogen...men, då är ju en stor del av nöjet med att vara hundägare borta + att hundarna ju älskar att få vara med...! Själv har jag haft tre stycken som suttit fast på mig...varav två suttit så de vuxit en del...kanske 1½-2 dygn...läskigt!

Nu till något ännu tråkigare. Jag har fått en halvsidig ansiktsförlamning...!! Började känna av detta under förra helgen när jag jobbade. Började på h.sida...men sympt. avklingade där och nu är det istället v.sida som är drabbad. Kan inte blinka eller sluta det ögat, mimiken är nästan obefintlig och munnen är sne...dock inte det värsta. Är svårt att äta och även ibland (?) lite svårt att prata. Har fått åkt in och ut till USÖ några gånger och tagit massor med prover...man misstänker Borelia eftersom jag vet att jag haft fästingar som suttit fast (har dock inte sett några Boreliasympt.). Är insatt på beh. mot Borelia, provsvaret på detta tar flera veckor. Om provet inte är positivt så tror dom att det kan vara en Bells Paralys...dvs. en ansiktförlamning utan känd orsak vilket tydligen är det allra vanligaste. Detta är ju inget roligt alls...försöker att inte se för allvarligt på detta...men, tänk om förlamningen inte går tillbaka..!!!! Får vara tacksam så länge som förlamningen inte blir värre...kan ju bli väldigt svår om det vill sig så...huialigen..Ja, så just nu känns allt lite motigt...för visst finns oron där...man vet ju aldrig vad detta leder till.... nej, så får man ju försöka att inte tänka.
Ska ta och åka ut till skogen en sväng nu efter det att jag skrivit detta...kan bara inte gå här och vanka. Vet ett bra svampställe som ligger efter en väg...men, fästingarna finns ju överallt..hur rädd ska man behöva vara för dessa djur...!? Kan inte låta bli att tänka som så att det är ett under om inte hundarna blir sjuka eftersom dom haft så många fästingar på sig...ja, om jag nu blivit smittad efter att ha haft "ynka" tre på mig....!? Har förresten satt på Adore det vita fästinghalsbandet (svenska) och det går bra...inga reaktioner denna gång. Hoppas att detta ska göra att han inte får fullt så många på sig.... .
Senare samma dag: Skogsrundan är avverkad...hade regnat så det var sådär härligt blött och skitigt ute...inget bra för Wheatenhundar. Killarna for förstås runt i vanlig ordning så det var ju bara att inse att det inte fanns någon möjlighet till att slippa bada vovve denna dag...men, strunt samma. Hittade inte så mycket svamp idag...men, det var inte viktigast utan bara det att få komma ut och njuta "skogslugnet"...härligt! Fotona i denna text är tagna idag.

Fick SMS från Lillemor Gullberg när vi var i skogen. "Vår" Jatzie befinner sig idag vid Högbo Bruk/utställning tillsammans med Ingela och Thereze Zidoli och har blivit BIM JIIIIPPPIIII!!!!!!!!! Vilken hund...jag blir så glad!!!! GRATTIS!!!!!
Två Qu-söner ställdes också denna helg i Högbo. Magoo placerade sig som 4:e BH på lördagen och på söndagen blev han 3:e i Ökl med CK...
Marie-Louise Schönning var där med Hugo och han placerade sig som reserv i Ökl på söndagen.
Grattis till er alla!!!

090809 UTSTÄLLNING HÄR I ASKERSUND
Eftersom vår lilleman har klistrade öron just nu så ska vi inte ställa, men det hindrar ju inte att man befinner sig bredvid Wheatenringen. Är ju alltid så roligt att spana in vackra hundar och samtidigt träffa lite bekantingar vid ringsidan.
Sofie/Olle Kennel:Giant Force var där och ställde sin Stina samt att dottern Svea ställdes av matte Lena...deras Svenska debut i ringen.Dom var så duktiga och Svea blev Bästa Junior Tik fick CK, och blev sedan placerad som 6:e BT...STORT GRATTIS till er alla!!! Otroligt bra jobbat Lena och Svea!!!! TUSEN TACK LENA, KRISTIAN, SOFIE OCH OLLE FÖR EN MYCKET TREVLIG DAG VID RINGEN!!!!
Det var en varm dag så våra killar fick stanna hemma...kändes onödigt att utsätta dom för värmeböljan som var.Helenes Northon belv BIR, BIG:1!!!!!!! och Bimmas Sally blev BIM...GRATTIS till er!!
Hade tänkt mig köpa lite schampo till killarna på utställningen...men gu...det fanns ju inget att köpa. På den fronten blir det bara sämre och sämre här på Askersundsutställningen.

På kvällen var det "avklistring" av Adores öron som gällde. Ett pilkler jobb...men, jag tror att det gick hyfsat bra...dvs. han är inte helt pälslös nu. Ska bli spännande att se hur öronen ter sig ut nu...ja, när dom har hängt till sig lite. Detta med öron är ganska så svårt tycker jag...men, ack så viktigt för hundens uttryck.

090809 GRATTIS PÅ 4-ÅRS DAGEN QU-BARNEN FRÅN KENNEL WIDEUNGS!!!

090805 Norgebesök
Hade vi besök av Lena och Kristian med sin Wheatentjej Giant Force Anna Phil "Svea".
Svea skulle ställas här i Askersund och jag hade lovat frisera henne lite inför detta. Förutom att befinna sig på trimbordet så blev det en hel del bus med killarna...jättekul tyckte alla de fyrbenta. Tom. Gazzer fick spring i benen...!!!
Tack Lena/Kristian och Svea för ett trevligt besök!!!

090726 tom. 090802 SISTA SEMESTERVECKAN
Vädergudarna vet inte hur dom ska ha det och hussen är inte bra i ryggen...men, efter en hel del tvekan bestämde vi oss för att åka ut en liten tur med det flyttbara huset (husvagnen).
Kändes som att det inte var så noga vart vi hamnade...bara skönt att komma hemifrån och bryta alla vardagliga rutiner...njuta av de sista lediga dagarna. Klippor, hav och vacker natur är aldrig fel...vi hamnade till slut vid Valdemarsvik på Eköns camping ute vid kusten.
Allt började med att regnet formligen vräkte ner precis lagomt till det att vi kom till campingen. Hundarna behövde rastas så iklädd full regnmuddering och hundarna overaller tog jag och killarna vår första promenix i området medans hussen nästan hann sätta upp hela förtältet...sköönt. Regnet upphörde efter någon timme och vi började komma iordning. Adore och Gazzer tyckte allt var mycket spännande och inte blev det sämre av att dom dagen till ära fick lite extra goosaker typ grisöra att smaska på...har man semester så har man.
Nästan omgående la vi märke till att det var otroligt mycket hhundar på campingen...tror faktiskt att det var fler som hade hund än de som ingen hade...!!? Är ju lite trevligt...ja, det vill säga om det är trevliga fyrbenta och kanske framförallt de tvåbenta som höll i snöret. Träffade den andra sorten ett par gånger, men i det stora hela så var det inga problem. Detta innebar en massa träning för framförallt lillemannen. Tycker att han fungerar bra, men i de fall då hundar vi mött murvlat så då jäklar svarar han upp...`å det riktigt ordentligt. Jo, nog är han en Terrier alltid!!
Fanns flera riktigt fina leder att vandra efter...och kanske är det den vackra naturen som lockar allt hundfolk...!!
Första dagen gick vi en lite längre vandring med killarna...så sköönt, men Anders kände av sin rygg. Kanske inte var så smart av oss trots allt att gå såpass långt. De härliga klipphällarna låg bara några hundra meter ifrån campingen...så helt underbart vackert! Jag älskar klippor och vatten!! Både Adore och Gazze gjorde lite tafatta försök till bad...`å lika glad var jag eftersom det ju var saltvatten. Andra dagen så gjorde vi en liten tur till bl.a Fyrudden där det var väldigt idylliskt med små bodar, fiskrökerier, restauranger och såååå en otrolig glassbar där det serverades enorma glassar... Vi planerade in ett nytt besök där längre fram i veckan då vädret förhoppningsvis kanske skulle vara mer glassvänligt än det var den här dagen. Ja, ja...av detta blev det ingenting. På kvällen den dagen så fick Anders återigen gööront av ryggen och hade det mycket jobbigt.Blev en mycket orolig natt med knappt någon sömn alls. Killarna tyckte att husse betedde sig mycket egndomligt och blev nog tom. lite osäkra på vad allt stod för. Ja, så from. den natten så blev Adore min sängkompis...och jag klagar inte utan tycker det är såå mysigt. Har faktiskt aldrig haft någon hund i sängen tidigare...dels så har vi väl inte tillåtit det men, så tror jag ju även att dom tycker att det är för varm. Ja, för jag har ju provat att få både Qu och Gazze att vara lite sänggosiga, men det har inte varit så lätt...men, kanske nu har jag fått mig en liten "sängvärmare"...vi får väl se. Jaha...så då stod vi där på den gööörtrånga (ja, det var trängre än det enl. reglerna får vara på en camping) campingen med en husse som de första dagarna inte klarade av att vara uppe någonting. Ska ju erkänna att jag var lite orolig över hur jag skulle kirra att få bort oss ifrån campingen när det så blev dags för det...ja, om jag nu skulle få lov att fixa allt själv. Ja, det är ju som så att det är mycket kring campinglivet som jag aldrig brukar göra..praktiska saker som är ack så viktiga för att allt ska fungera. Det är vatten in/ut ur vagnen och sedan den förskräckligt äckliga toatanken som ska tömmas...SUCK och BLÄÄÄ!!!
Hussen blev ju så sakterliga aningens bättre för varje dag men, kämpigt var det. Hundarna och jag vandrade längs de vackra lederna i omgivningen och satt nere på klipporna och bara njöt av allt vackert. Vilken tur att vi hamnat på ett ställe där det fanns vandringsmöjligheter en gång som denna.
Fästingar fanns det gott om så jag tror nog aldrig jag haft så välkammande hundar någon gång tidigare. Gjorde riktiga genomgångar på killarna flera gånger per dag och hittade nästan alltid någon fästing som kröp eller tom. hunnit sätta sig och vuxit en del. Undrar just hur fort dessa djur kan växa...är ju helt otroligt detta att dom verkar växa/bli fullmatade såpass fort. Usch, inga trevliga djur inte!!
När så veckan började komma till sitt slut så hade hussen börjat bli aningens bättre och kunde även om det var jobbigt hjälpa till med att få ner förtält och baxa ut oss ifrån själva cmpingområdet...PHU...sa jag som varit lite orolig över detta.

Väl hemma i Askersund igen så kunde vi genast konstatera att på tomten hade vi påhälsning av mamma -barn Igelkott....hundarna blev förstås alldeles till sig. Ja, så det blev ingen ro att komma hem inte...är ju helt störtjobbigt att ha koll på dessa små sötisar...säger hundarna. Kottarna verkar inte bry sig sådär speciellt mycket över killarnas uppvaktning..ja, dom rullar ju ihop sig till taggbollar...men, återkommer hela tiden på sina små invanda promenader på tomten.

090726 STORA NYHETER!!!!! JATZIE är numera INTERNATIONELL UTSTÄLLNINGS-CHAMPION!!!
Fick just telefonsamtal från en överlycklig matte Lillemor Gullberg som befinner sig uppe i Ransäter på SKK:s Int. utställning. Domare var Carlos Saevich, Argentina.
Qu-dottern "Jatzie" Soft Goulds Sweet Magic Matilda har lyckats med den enormt stora bedriften att först bli Bästa Championtik, Bästa Tik och slutligen BIM och tog därmed sitt sista Cacib för att kunna titulera sig INTERNATIONELL UTSTÄLLNINGSCHAMPION!!!! Glädjetårar rinner på alla oss berörda...vilken glädje!!! STORT GRATTIS Lillemor/Bosse, Kennel Soft Goulds...OJ, OJ...så otroligt roligt!!! Men så är ju också Jatzie en av dom allra snyggaste tikarna som finns...ja, det tycker ju åtminstone jag/vi!!! Hon är helt klart värd denna titel!!!! JIIPPPIIII!!!!!!!!!

090725 Utställning i Karlstad
Tror väl aldrig att man annars tittar och följer väderprognoserna så noga som när det är utställningsdags... Numera är det ju dock inte så svårt att tota ihop dessa prognoser...regn och åter regn...eller är det kanske bara jag som känner så..!?
Dagens utställning ordades av Värmland-Dals Terrierklubb och var officiell. Domare var Supronowicz Malgorza, Polen. En dam som ville att allt skulle fungera perfekt i ringen och som nog helst såg att alla hundarna visades av proffs...minsta lilla miss irriterade henne...lite trist när det blir så. Ca 45 Wheaten varav 5 valpar var anmälda. Valparna dömdes av Ann-christin Johansson vilken inte alls hade samma strama utrstrålning som den Polska domaren.

Ny plats för utställningen var det också i år...Älvenäsvallen, Vålberg. Ja, ja...de helt obegripligt små ringarna var placerade på en oerhört blöt gräsmatta. Är väl inget att göra åt blötan ett år som detta, men storleken på ringarna är ju lite knepigare. Varför ska man behöva komprimera ihop allt så oerhört när yta finns. Inte en hund kunde ju visa sina rätta rörelser i dessa små ringar.

Dagen började bra, dvs. med uppehåll första timmarna...sedan öppnade sig himlen och ner kom värsta hällregnet. Snabbt avstannade all aktivitet i ringarna och folket satt och tryckte i tälten i hopp om att regnet skulle upphöra vilket det inte gjorde så länge som vi var kvar. Domaren och ringsekreterarna stängde in sig i domartältet så vi skojade och undrade vad som egentligen hände där inne med tanke på att tongångarna inte alltid var så trevliga i det gänget idag...ha, ha.Vår lillkille Adore visades i dag av Helene,,,alltid roligt att se när hon handlar hund och idag råkade hon ju inte ha med sig någon egen valp så varför inte passa på att låta henne visa Adore. Han skötte sig riktigt bra tycker jag...skrev nog om hans rörelser sist också men, dom är bra så jag nämner detta igen. Han ville sätta sig några gånger men, i övrigt så skötte han sig kanon...men Helene kan ju detta så. Ja, allt slutade med att han återigen fick en BIR-VALP rosett med sig hem + en helt otroligt bra kritik som bl.a slutade med att han är en riktig pärla...!!! Det ni!!! TACK SNÄLLA HELENE FÖR HJÄLPEN!!!!

Blötan förtog ju lite av allt det soicala runt omkring ringarna...det där skojsiga roliga ni vet. Träffade dock "Norsk-gänget" som ju var ute på en riktig utställningrutt och just kommit från Finland och blivit Finsk Champion med Touch...GRATTIS!!! Det otroliga regnvädret gjorde ju att alla flydde platsen så fort man var färdiga så vi hann inte språka så mycket som jag önskat....men det var som vanligt väldigt trevligt att träffa Liv, Astri med gubbar och hundar. Hoppas att det inte dröjer så länge till nästa sammanstrålning.

Jatzie/Lillemor lyckades placera sig som 3:e BT STORT GRATTIS!!
Bimma med Sally tog sitt tredje Cert=Champion!!! Hörde att vinaren låg på kylning hemma...GRATTIS!!!
Vi var inte kvar till finalerna för bl.a Bästa Valp...allt var så blött och Adores öron skulle ju klistras igen vilket ju skulle ha blivit svårt att fixa om han blivit helt genomblöt. Var alltså att välja mellan öronklistring eller finalen i hällregn...vi valde det första. Tack Helene hjälp med klistrandet!

Vår lilla myshund Gazze spatserade runt lös i utställningtälet och gjorde inte en fluga förnär...ja, han är ju bara sådan...vår lilla gooding!!!

Nu är vi åter hemma och jag kan tala om att vi är trötta...tar på kraferna detta. Vet inte om det är detta eviga regnande som gör att allt blir såpass mycket jobbigare. Ja, jag måste väl nämna också att jag lyckades koka 1½ liter blackt kaffe som vi hade med...alltså inte någe kaffe på hela dagen...där har vi nog en stor orsak till att vi är degiga...beroendet ni vet!

Ja, nu har Adore klarat av två utställningar och på båda har han lyckats bli BIR-valp....kan man vara mer än nöjd....knappast!?!
Har anmält honom till Wheatenfestivalen så nu får han ledigt ca en månad...ja, träningen här hemma fortsätter ju förstås...men, det tror jag ju han tycker är bara roligt!!

090718 EN HÄNDELSERIK DAG!!!!
Så kom då dagen som vi sett fram emot med stor spänning....Wheatenklubbens regionsutställning i Lockmora utanför Kungsör. UTSTÄLLNINGSDEBUT för vår lillprins...jättepirrigt!!!!
Ja, ja...han är ju bara valp, men, men...och inte har vi väl tränat så som var tänkt från början heller...ja, ni vet hur man känner.
Mängder var det som vi skulle ha med oss till utställningen...vi fick hyra en kärra för att det skulle vara möjligt att få med allt...priser, vägskyltar, drickesbackar..mm..mm. Morgonen blev tidig och det syntes tydligt på killarna att dom verkligen undrade vad som var på G denna tidiga morgon. Ja, dom och vi skulle bara ha vetat vad denna dag skulle bjuda på...då hade vi nog "flygit till Lockmora på små moln"...!! Det var drygt 50-talet hundar anmälda...en samling riktigt fina hundar...enligt mitt eget tycke!!. 8 valpar var det som intog ringen....kul! Domare var Catarina Hasselgren som hade öppen kritik vilket alltid är både roligt och mycket intressant. Ibland/ofta är det ju faktiskt så att vi som står vid ringsidan kanske inte alls fattar vad det är som gör att just en viss hund placerar sig bra/eller sämre så öppen kritik är alltid intressant...men, det tar ju attans så mycket längre tid...helt självklart måste det ju bli så.

Valparna var först ut i ringen... så jag fick rappa på lite med att hinna med den där nervöskamningen som liksom bara hör till(obotligt fenomen!)innan hunden ska in i ringen.Adore och hussen skötte sig över förväntan bra....vår lillprins har skitbra rörelser...och själva ställandet gick hyfsat...ja, åtminstone ibland. Är man bara 6 månader så är det ju inte så lätt att orka med allt nytt i den kvalmiga värmen som rådde. Adore och systern Nova fick gå mot varandra i slutkonkurrensen och Adore blev BIR-VALP!!! Gissa om vi är stolta!!! Hans kritik var också mycket bra....GÖÖÖÖRKUL!!!! Vilken debut för lille Adore!!

På regionsutställningarna förekommer ju även en del lite lättsamma aktiviteter än vad vi är vana med från de "vanliga"utställningarna...bl.a körs ju alltid barn med hund. Sandra Söderkvist (Marias dotter) frågade om hon inte kunde få låna Gazzer till detta...`å visst fick hon det..jättekul!!! Men, men...jag som friserat honom så hårt nu i veckan...inte alls utställningsfriserad på någe vis. Snabbt som ögat friserades en snyggare rumpa fram och rygglinjen rättades till...Maria höll i saxen, TACK för det!. `Å tänk..så fort han fick på sig utställningskopplet åkte svansen upp i topp...på vår fina Gazzerkille! Sandra är så duktig och det var så kul för både Gazzer och oss som stod bredvid ringen att få njuta av deras fina uppvisning i ringen...DOM VANN!!! Bra jobbat team: Sandra/Gazzer!!Tack snälla Sandra för att du visade Gazzer så fint...tror faktiskt att han levde upp lite...att helt plötsligt få stå i "rampljuset"...det är han inte van vid. Är faktiskt frågan om, om inte detta var dagens häftigaste upplevelse för oss..!!!

Jaha, det var lite om Adore och Gazzer...men det hände fler stora saker denna dag. Lillemor Gullberg var ju där med Qu-dottern Jatzie...hon var som vanligt så snygg så man får gåshud på hela kroppen...(`å så otroligt lik pappa Qu...snyft!) Lillemor var inte riktigt peppad och den kvalmiga luften gjorde att Jatzie inte hade sitt bästa driv/gnista i ringen..matten trodde inte på några finare placeringar...men, ack vad hon bedrog sig. Ja, jag har ju varit med om detta förr...med Jatzie vet man aldrig...hon är farlig hon!!! Deras uppvisning flöt på bra trots att Jatzie var lite halvslö, missade lite rörelser, men i det stora hela såg det som vanligt helt kanonbra ut. Är knappt så man kan hålla tårarna borta när man står där vid ringsidan...vilken snygging "vår Jatzie" är!! Ja, först så placerade hon sig ju som Bästa Championtik, sedan blev hon Bästa Tik och fick till slut möta Cameron Hunnicut "Northon" i BIR/BIM-finalen där Jatzie blev BIM...OTROLIGT BRA JOBBAT LILLEMOR/JATZIE!!! MASSOR MED GRATTIS!!!!! Ni ska veta att även om denna utställningen var inofficell så bestod startfältet av en samling mycket, mycket fina hundar så detta var mycket, mycket bra gjort av Lillemor/Jatzie

Som ni nog förstått vid det här laget så var denna dagen bara sååå otrolig på alla de vis...mycket framgångar, så mycket häftigt....nästan väl mycket att ta till sig!!
Måste återigen påpeka att just det här med att Gazzer fick visa upp sig lite var så otroligt roligt...är nog faktiskt det som jag tänker mest på när jag tänker tillbaka på Lockmoradagen..."min" lilla Gazze!! Ja, Adore och Jatzie...ni får f´låta...ni kommer lite, lite i bakgrunden (åtminstone för mig) denna dag!

Ja, förutom själva ställandet i ringen så var det ju även jätte trevligt och skoj att träffa Adores syster Nova och brodern Adde...en syskonskara som är så lika, men ändock så olika.
Mats/Lena med Myran/Kali kom också och gjorde oss sällskap + ett helt gäng andra bekantingar som vi ju inte träffat på länge nu eftersom vi inte befunnit oss vid ringen på länge...blir ju så. Ja, när vi så styrde bilen hemåt Askersund igen så var där en mycket upp-peppad hussen och matten + två mycket trötta killar bak i bilen....Vilken dag!!..Adore som fungerade så bra i ringen=BIR-VALP, team: Sandra/Gazzer=1:a placering (barn med hund)och Jatzie BIM...Oj, OJ!! Ja, detta blev helt klart en minnesvärd dag!!!! Detta ger ju förstås mersmak....det är ju så vi tvåbenta fungerar...åtminstone en del oss...!!

Dröjer dock inte så länge till nästa utställningstillfälle...nästa helg är det dags igen. Adore är anmäld till Värmland-dals Terrierklubbs utställning i Karlstad...spännande!

090716 Kompisbesök 2 och 4-benta!!
Var meningen att vi skulle ha tagit oss en vandring uppåt Kilsbergen, men eftersom vädret var så kvalmigt och jobbigt så strålade vi samman här i Askersund istället....vårt eget lilla som vi brukar kalla oss...B12-gäng...dvs, Mats/Lena med Wheatentjerna Kali/Myran `å så vi själva förstås.
Trevligt, trevligt...blev mycket bus för de fyrbenta och denna gången var det inte som tidigare Myran som blev vår lillemans favorit utan nu var det Kali som var mest intressant. Vad nu Kali tyckte om all denna uppmärksamhet förtäljer inte historien (`å tur är kanske det!) nej då, jag tror faktiskt att hon tyckte det var lite skoj.
Mellan dom häftiga åskskurarna åkte vi ut till en av våra favoritskogsvägar och vandrade lite. Förutom Blåbär, Smultron så hittade vi även ett gäng purfärska Kantareller....så dom där "magiska svampögonen" kopplades genast på... Ja, det är ju liksom så att har man sett en Kantarell så kan man inte låta bli att bara formligen "stirra sig grön" efter dessa läckerbitar. Som Lena sa...man skulle väl inte se om det står en Älg på stigen eftersom man bara har "Kantarellögona" påkopplade...lite knäppt!! Hundarna hittade förstås ett antal dyiga vattendiken att "bada", svalka sig i...vilket ju inte var så kul med tanke på att hela gänget 4-bentingar var nybadade tidigare i veckan...suck! Blev snabbschamponering hemma på gräsmattan...inte så popullärt...men det skulle dom ha tänkt på när dom for runt i dyn....straffar sig!
Svampfångsten tillagades så vi njöt av årets första Kantareller...mummigt gott!!!
Tack till hela Köpingsgänget för en trevlig dag...ser fram emot nästa sammantrålning!

090715 QUATTROS ROSOR HAR SLAGIT UT!!!

Tänk....på dagen 10 månader efter det att Qu somnade in har hans rosor slagit ut...båda sorterna samma dag!! Visst är de väl vackra!!
Vi saknar dig älskade Quattro!!!

090713 Har ni sett fotot på första sidan?? Visst är dom för goa mina killar. Utspökade i regnoverall och täcke...huialigen sicken jobbig matte dom har!!! Ja, då har även Adore påbörjat sin karriär här i Askersund med att vara en av stadens två regnoverallbärande hundar...hi, hi..!! Dom som känner mig vet att jag lovordar dessa overaller...måste ju vara jätteskönt för hunden att inte behöva bli varken blöt eller skitig..speciellt när det som nu regnar dagarna i ända...Ja, och det är ju även himla smidigt att inte behöva torka eller bada hela hunden efter varje promenad. Trodde ju faktiskt inte att overallen skulle passa vår lillkille och visst var den stor, men eftersom den går att reglera i storlek så var det inga problem. Var heller inga problem alls att få Adore att acceptera overallen...nåja, han vet väl att här lönar det sig inte att protestera. Har matten och hussen väl bestämt sig för någe så är det så det måste bli....!!
I går var vi till Motala och passade på att vandra lite efter Göta Kanal...mysigt även om det var gott om leriga regnpölar som vi gjorde allt för att undvika. Passade på att ta en del foton på killarna...en del blev ganska så hyfsade...lägger ut dom senare. Det som inte var så kul när vi tittade på fotona var att jag upptäckte att Gazzer såg ut som jag vet inte vad...sååå helt otroligt stor och klumpig. Är bra att titta på foton...då ser man hur hundarna ser ut med andra ögon på någe vis. Redan igår kväll blev det badkaret för Gazze och idag så har jag friserat honom. Ja, det är ju inte lätt att kllippa honom...han ser stor ut hur jag än gör..tycker att jag helt enkelt inte kan klippa honom bra...men, bättre tror jag ju att det blev. Har tagit en del foton på honom nu efter klippningen..blev väl okey...för att vara Gazzer och klippt av mig. Lägger ut även detta foto senare. Jisses, det har ju faktiskt blivit lite fart på vår hemsida nu...är vi inte lilte duktiga nu, eller!? Ja, jag har ju fått en del påbackningar från folk som saknar vår uppdatering...vem vet...det kanske finns hopp om bättring.
Förutom att jag friserat Gazzer idag så har jag även badat Adore inför hans besök hos Helene i morgon. Han ska ju friseras inför helgens utställning i Lockmora. Räknar med att jag väl får bada av ben och mage i morgon för att han ska vara riktigt ren.

090709 ÅÅÅ REGNET DET BARA VRÄKER NER....HELA DAGARNA!!!!
Är alltför länge sedan sist jag uppdaterade...igen!!!! Vet inte riktigt med vad jag ska börja...men, det får nog bli lite om Gazzer.
Var ju på återbesök hos Lage (vetr.) strax efter förra dagboksanteckningen. Besöket var ett uppföljningsbesök för att kolla lite hur han mår efter alla behandlingar. Ja, jag var ju tvungen till att säga att jag ju upplever honom slö fortfarande...han var ju det redan vid förra vetr.besöket. Eftersom Gazzer har lite olika typer av krämpor så är detta inte lätt...man får nästan testa sig fram för att se om olika typer av beh. kan hjälpa honom. Lage var lite inne på att testa om det möjligen kan vara någon typ av Addisons sjukdom han lider av, dvs. kroppen producerar för lite kortison. Alltså har han påbörjat en beh. av kortisontbl. för att se om vi kan märka någon skillnad på honom. Lage är på semester, men jag har fått hans privata tel.nr. för att kunna ringa in mina små lägesrapporter till honom...vilken goo och omtänksam veterinär vi råkat hamna hos!! Guld till honom!!!! Strax efter vårt vetr.besök så drabbades landet av en riktig värmebölja så då var det inte så enkelt att se om han blivit någe piggare eller ej...varenda två och fyrbent var väl slö i den hettan!!! Ja, så vad gäller huruvida man kan se någon effekt av hans kortisonbeh....ja, det vet jag fortfarande inte. Nu är det ju regnruskväder igen och Lage tyckte att jag skulle dubbla dosen kortison...men, jag har inte kommit till skott ännu. Vet inte...men, det tar emot på något vis. Kan ju mycket väl vara hans B12-brist som gör honom slö...vilket också Lage höll med om vid vårt sista samtal.

En annan sak som jag därimot tagit tag i är att jag låtit en "Djurkommunikatör/Djurpratare" ha en sittning med Gazzer. Var inte så lätt att veta till vem man skulle vända sig, men fastanade till slut för Pernilla Dahlqvist. Sittningen skedde på distans vilket tydligen är mycket vanligt. Förra veckan kom hennes lilla rapport från sittningen...gissa om jag var både nervös och nyfiken. Pernilla visste ingenting om Gazzer mer än att jag ville veta lite mer om hur han mår + hur han ställer sig till Adore. Pernillas "bild"/uppfattning av/om Gazzer stämde mycket väl.. Han förmedlade att han ständigt känner sig så trött och hängig, men i övrigt har han inga speciella krämpor just nu. Han är stel och ibland kan buset med Adore bli lite jobbigt, fräsmt då Adore lägger sin tyngd på hans rygg. Hon uppfattade också att något hänt det sista året, något som förändrat hans liv...han sörjer...!!! Han förmedlade massor med fina bilder på mig, men även på resten av sin flock som han älskar så innerligt mycket. När det är varmt ligger han bara och flåsar...har fått det jobbigare med värmen på sista tiden, men samtidigt så mår han inte bra av regnruskväder heller, det sätter sig i kroppen på honom mm mm.Han är ingen tydlig ledare, men uppstår det situationer så vet han precis hur dessa ska hanteras mm mm. Ja, vad ska man säga om allt detta...visst stämmer mycket. Han sörjer stackars han... QU..!!! Jag grät när jag läste det han förmedlat...så otroligt gripande. Mycket stämmer som sagt...regnruskväder/tassar som går sönder mm mm. Hans ledarroll mm. Hade hoppats på att kanske få något mer rakt besked om hans hälsa för att kunna veta lite mer om vi är på rätt/fel spår med hans behandling. Men, visst, känner han inga direkta krämpor så är ju detta bra. Pernilla utövar också Healing...kanske vore detta något...har någon som läser detta någon erfarenhet av detta så hör gärna av er. Alla tips och små råd mottas tacksamt!! Att tala med djur och olika typer av Healingbehandlingar...allt är så svårt att greppa om. Är dock helt övertygad om att det finns mycket som vi människor inte kan "ta in" och alla dessa ogreppbara saker är ju alltid lättast att avfärda...men, det kanske inte är rätt att göra så alla gånger. Får fundera vidare ang. detta...Healing eller ej.

Samma kväll som jag fått resultatet från sittningen så hade Adore och Gazzer ett riktigt busryck ute i trädgården. Dom sprang för glatta livet och hade görkul. Rätt som det var så skrek G till och sjönk ihop...han hade helt klart gjort sig illa. Tala om att bli rädd...tänkte direkt på hans dåliga höft och det som stått i Pernillas anteckningar. G hade ont, var trebent och rörde sig inte mer än absolut nödvändigt. Kan tala om att tusen tankar for i mitt huvud...var så övertygad om att nu har han fått känning av sin dåliga höft..nu börjar eländet. Hade svårt att sova den natten...befann mig återigen på Strömsholm och återupplevde allt jobbigt med Qu...den sista dagen. Ja, vi tvåbenta har ju en tendens till att svartmåla allt...åtminstone är jag sådan. Samtidigt så vet man ju av erfarenhet hur fort allt kan förändras och att G har en dålig höft det vet vi ju så... Nåja, morgonen därefter så såg man tydligt att det var ett framben som han hade problem med, men när vi rört lit på oss så avtog hältan allt mer. Försökte att hålla honom lugn, dvs. inget busande och hoppande. Tror ju att det var en rejäl sträckning han drog på sig...phu...inte höften...denna gången. Efter ett par dagar så såg man ingenting på honom, men det där värsta busandet ska man kanske försöka att förhindra...upplever som sagt att han är stel så vi ska nog vara lite försiktiga.

Värmeböljan som rådde tidigare tog hårt på både fyr och tvåbenta. Nu har allt bytts till ett ständigt regnande...vilket är bäst/sämst...beror ju på hur man ser det. Tycker att G trampdynor är mer spruckna igen...måste nog börja smörja till natten, men det är så himla lätt att glömma bort. I går så vräkte regnet ner hela dagen. När vi skulle ut på vår lite längre runda mitt på dagen satte jag därför på G sitt täcke för att skydda honom lite från allt det kalla. Var riktigt roligt att se Adores reaktion på detta...först tittade han mycket storögt på denna konstiga thingest som G hade på sig...sedan började han slita och dra i täcket. G lät honom hållas...ja, han hade väl varit lycklig om Adore fått av honom denna i hans tycke så onödiga "sak". Hade jag inte avbrutit hans avklädningsförsök så hade han säkerligen lyckats. Mattar är bra jobbiga ibland...bara förstör allt det roliga. Tror dock att det var skönt för G att ha täcket på sig...torr om mage och rygg trots det kalla regnet...kan ju inte vara fel. Adore den lilla kraken han frös så han skakade...ett täcke till honom också vore kanske något att införskaffa.

Vi har fuskat lite sista tiden. Killarna har fått ett och annat hundben, ja då menar jag de där vanliga .. sådana som G inte ska få äta. Har också gett dom riktiga märgben och det är riktigt mumma det. Förr har ju inte G mage tålt dessa, men nu är det inga problem alls...bra, för jag inbillar mig att det bara är bra för dom att få i sig lite märg + gnaga på riktiga ben. Är ju inte så lätt och veta vad man ska ge dom att jobba med om man nu inte ska ge de traditionella hundbenen, öron mm mm. Allt är ju i princip förbjudet för G...men, som sagt vi fuskar ibland.

Känns som att det inte hänt så mycket här sista tiden. Vi har haft besök av V:ås killen: Zeppelin som först blev lite friserad, men besöket avslutades med busande i trädgården...skitkul!!! Zeppelin har sommarhus här i trakterna så kanske kan vi få till fler hundträffar framöver, vore kul!

Med Adore är allt bara bra...växer fort som sjutton. Har varit på och klippt lite på honom då och då dels för att han ska vänja sig med att vara på trimbordet och bli hanterad men, också för att jag ska få bort de svarta "valptopparna" i pälsen. Känns som att han kommer att få en riktigt bra päls vår lilla lillprins. Är då knepigt vad fort tovor bildas...trots att han har så lite päls...men, tillräckligt med ull finns för att det ska tova sig...det har jag märkt. Han är så duktig min lilla kille... inga problem att få hantera honom inte.

Första öronklistringen är bortpillrad. I detta huset är det hussen som är mest pillrig så det var alltså han som fick den stora äran att försöka få bort klistret utan att all päls följde med. Resultat...ja, bättre än om jag hade gjort det...men, visst blev han pälslös på sina ställen. Öronen blev helt klart betydligt mycket bättre än före klistringen...skulle önska en lite högre ansättning + det bakre vecket som ju inte alls är klistrat ännu. Är väl för häftigt att det går att ändra öronen på detta viset...så förhållandevis enkelt...om nu allt går som det ska och inga infektioner kommer i kölvattnet. Hittills så har vi haft tur..återstår sista klistringen...hoppas turen består.

Nästa helg är det utställningsdebut för Adore på regionens inofficiella utställning i Lockmora utanför Kungsör.Domare är Catarina Hasselgren och det är drygt 40 hundar anmälda...en hel del!! Ska bli KUL...men, jag ser det enbart som ett jätte bra träningstillfälle. Adore kommer att se lite rolig ut...med sina öronlappar kantade med lång päls...måste ju sparas för att gå att klistras senare. Många bekantingar kommer som vi inte träffat på väldigt länge...blir trevligt! Ska också bli kul att träffa Adores syster Nova som också är anmäld till utställningen.
Helgen efter den 25-26/7 är det utställning i Karlstad/Ransäter. Adore är anmäld till Karlstad...men, vi får se hur det blir med allt. Allt hänger på öronklistringen...och den biten överlåter jag med varm hand till Helene. Tycker hon att vi kan avvakta med klistringen till efter Karlstad så gör vi det och kan således ställa där, om inte så är det som det är. Är ju trots allt viktigast att se till att försöka få till öronen så bra som det bara går...dom ska han ju ha resten av livet och det kommer fler utställningar framöver det vet vi ju. Till Karlstad/Ransäter kommer "vårt Norskgäng" så det ska bli så himla kul att träffa dom alla igen.

090614 Vi trotsar blåsovädret och åker ut och spårar...Gazzer och jag.
Inte ens ögonen ser pigga och krya ut på vår Gazzer...ja, inte vetjag om jag överdriver...jag är mycket, mycket orolig över hur Gazzer mår. Vad står för vad...han har ju alltid varit en täml.lugn kille men vem vet...kanske har det funnits orsaker till detta...!? Har jobbat flera nätter i helgen och haft gott om tid för funderingar. Kanske aktiveras han fördåligt nu efter det att han blev med lilllebror, kanske har han fått sämre kontiditon ja, hundrundorna har nog varit betydligt mycket kortare än tidigare... Visst, killarna rusar ju av sig på tomten...ja, jag vet inte. Tänk om han inte får i sig det han behöver genom min hemlagade mat...hur sjutton ska man veta!?
Ska nog försöka att få tag på någon "sådan där människa" som talar med djur...vad har vi att förlora!? Tro vad man vill om detta...gäller bara att hitta någon som man tycker känns seriös...hur nu detta ska gå till!? Är det någon som läser detta och som har något tips att komma med så mottas det tacksamt. .
Fick för mig efter det att jag med stor möda kravlat mig upp ut slafen efter att ha sovit av mig sista nattskiftet för denna helgen att jag skulle åka ut och spåra med Gazzer. Är mycket länge sedan sist han gjorde något vettigt...ja, är det inte söndriga tassar och dåliga magar som ställer hinder i vägen så är det vädergudarna... I dag så blåste det verkligen ordenligt...men nu fick det bära eller brista...vi måste bara göra något.
Gazzer tjöt av glädje när bara han och jag åkte ut...ett gott tecken! Ute vid skogen där jag planerat att lägga spåret finns även en liten sjö...där gick det vita gäss på sjön...säger en del om hur mycket det blåste. Gazzer fick sitta kvar i bilen när jag la spåret och gissa om han var förväntasfull. Han skällde och ylade så det hördes långväga. Matten bara myste...ett sundhetstecken.! Var faktiskt lite orolig över blåsten, men där jag la spåret var det snårigt och skogen var lite tätare så jag hoppades på att vittringen inte skulle dra iväg alltför mycket. Blev ett lite längre spår i skiftande terräng och samanlagt 5 markörer. Spåret fick lägga till sig ca en timme så vi hann gott och väl med att ta oss en liten vandring efter en gammal skogsväg. Körde lite uppletande av föremål vilket alltid är roligt. Gazzer var väl som jag tycker ganska så som vanligt...halvslö...ja, jag vet inte vad jag ska tro, tycka om hur han är.
Så var det så dags för att ta själva spåret... G hittade själv spårstarten utan att jag visade på detta...ännu ett gott tecken. Nu till det som var lite klantigt. Brukar ju aldrig ha spårlinan/selet ligga vid spårstarten utan ha det med mig när vi går ut till spåret..men, .inte denna gången. Ja...så stod jag då där med en görpeppad hund vid spårstarten och med en spårlina som var helt ihoptrasslad...TYPISK!!! Vet inte hur länge jag höll på med att försöka få ut linan...aldrig mer gör jag på detta viset! G försökte flera gånger starta spåret, men jag fick ju hejda honom eftersom linan och selet inte var okey. Nåja, tillslut så var allt i sin ordning och G kunde påbörja sitt spår. Allt gick väl inte helt klockrent, men i det stora hela så tycker jag att han tog spåret okey. Alla markörerna hittades utan problem och alla lite kniviga böjar tog han trots den eländiga terrängen och trots den jobbiga blåsten. Kan väl inte säga att han var jätte taggad, men för att vara Gazzer så var nog spårandet helt okey. Känns otroligt skönt att ha åkt ut med bara honom och låtit honom jobba. I bilen hem la han sig inte ner förrän vi var nästan hemma..också ett gott tecken!! Ja...hur står det till med vår Gazzer...jag vet inte!!!

090613 Är mycket väl medveten om att jag varit enormt dålig på att uppdatera...men, här kommer så lite färska anteckningar
.
Har hänt en hel del sedan sist. Härom dagen kom en hälsning från Canada. Quattro sonen Grady´s dotter, Jewel har varit på uställning och vunnit valpklass + placerat sig på 3:e plats i Terrier gruppen!! BIG CONGRATULATONS TO KRISTEN/DARRYL WILLIAMS!!!

Quattrodottern "Jatzie"med matte Lillemor Gullberg har återigen tagit ringen i besittning. Denna gången var dom i Fengerfors och lyckades med att knysa åt sig den rödgula rosetten/BIR!!!! Yes, yes.....ENORMT ROLIGT!!! GRATTISKRAMAR från oss alla!!!! Önskar jag hade varit med och fått bevittna det hela!!

Marie-Louise Schönning med Qu-sonen "Hugo" var i Avesta idag och ställde. Det var inte riktigt deras dag idag. Hugo placerade sig som reserv i sin klass. Bättre lycka nästa gång!!!


Detta var lite av det som hänt ute i stora vida världen..!!Här hemma då..

Vår lilleman börjar blir riktigt stor, högbent och gänglig. Vågen stannade idag på 12.4 så han är inte sådär görtunn även om han ju ger ett lite sådant intryck. Ja, ska jag vara ärlig så är väl inte våra små älsklingar det vackraste man kan vila ögonen på just i denna ålder.För snart två veckor sedan var vi till V:ås och Helené klistrade öronen på honom...ha, ha...så rolig han ser ut!! I början av veckan ska klistringen tas bort för att sedan återigen klistras då hörntänderna kommit upp en bit...mycket med detta! Har gått bra med klistringen...ja, man vet ju inte om det blir infektioner och annat otyg. Blötväder och värme är ju något som inte är så önskvärt under "klistringstiden".
I början då öronen var klistrade ville han gärna klia sig så vi fick passa på honom lite extra, men numera bryr han sig inte alls. Återstår som sagt "bara" att få loss öronlapparna nu om någon dag...
Passade på att frisera honom lite när jag var på Helenes trim...är ju lite skönt att kunna få råd och hjälp av Helene. Adores päls är ju inte alls lik våra tidigare killars så...

Han har börjat tappa tänder...hittade en tand på golvet idag och härom dagen for en in i dammsugaren. Synd...jag sparar ju tänderna...även om ingen tandfé lär komma på besök.Ja, visst är man väl lite larvig...!!!

Vi har haft ganska så stora problem med att Adore blvit rejält bilsjuk. Har fått ta till en extra bur som står i baksätet på bilen så han kommer närmare oss under bilfärden. Har även provat att ge honom tbl. Postafen vilket fungerat bra. Faktum är dock att bilåkandet fungerat något bättre nu sista veckan...hoppas, hoppas att det är på väg att vända.

Rumsrenheten har väl kanske blivit aningens bättre...men att lita på honom går inte...bara att kämpa vidare. Han har upptäckt att det är görmysigt att ligga i skinnsoffan och mysa. Ja, på övervåningen vid Tv:n är det ju tillåtet för hundarna att vara i soffan...mysigt tycker både Gazzer och Adore!

Vad gäller Gazzer så är jag lite orolig över hur det står till med honom. Tycker att han är så himla slö och orkeslös på alla de vis. Är som att han vore gammal och skruttig... Är vi ute och går eller åker till skogs så lunkar han oftast bara med i sakta gemak. Ja, visst får han sina ryck ibland, men i det stora hela är han mycket, mycket loj och slö. Är orolig...tänk om det är något allvarligt fel även på denna kille (tänker på Qu!)!!! Han har haft några dagar då han mått dåligt i magen, men är okey nu igen. Ena baktassen har också/är inte riktigt bra så skor och strumpor är vad som återigen gäller...suck!! Detta tar på krafterna kan jag tala om...kan inte låta bli att grubbla och oroa mig. Har en tid hos vår veterinär nu kommande vecka. Vem vet...kanske är det allt kring detta faktum att han inte tar upp vitamin B12 som visar sig på detta sätt. Är ju typiska symptom, men så här påtagligt har det inte varit tidigare.

Egentligen skulle man ta vara på ullen från hundarna. Fick ett ryck för några dagar sedan och jobbade igenom Gazzers päls väldigt noga. Lossade helt otroligt mycket ull...tror aldrig jag varit med om något liknadne tidigare. Inte konstigt att han ser så stor och klumpig ut med denna päls...!! Var inte länge sedan jag sist hölls med pälsen och då lossade det just ingen ull, men annat var det denna gången. Nu är han så tunnpälsad så och ser inte alls så klumpig ut längre. Gäller att glädjas åt detta så länge det varar...

090519 Snart är maj månad slut och Adore är dryga 4 månader gammal...jisses vad tiden går fort! Grundkursen vi går han och jag är så himla kul...och Adore är så duktig. Nu ska jag ju erkänna att jag inte är den flitigaste att träna..nä, vi tar det med ro. Har just kommit hem från en kurskväll där vi bl.a tränade sitt stanna kvar, inkallning, möte med hund och hälsövningar där vovven inte ska bli helt spattig...mm.mm..allt mycket nyttigt. Vi var ju inte med förra veckan men, jag tycker nog att vi hängde med ganska så bra trots detta. Har faktiskt anmält oss till en kurs som startar i höst. Det är en ny form av lättsam valpagilitykurs...tror att det kan vara ett bra sätt att träna upp kontakten och även lydnaden på ett lättsamt och roligt sätt. Minns mycket väl hur jag upplevde att Qu och jag kom varandra så mycket närmare då vi började träna agility. Hurvida Adore kommer att bli någon agilityhund, ja det får framtiden utvisa.

Nu till ett av årets större och "kuligaste" händelser...WHEATENHELGEN i Ramsberg!!!
Var nog lite fundersam på hur allt skulle fungera med familjens lilleman som ju inte ens är riktigt rumsren... Packade därför husvagnen med extra hundfällar och även mattor för att ha utifall att Adore inte skulle fatta det här med ute och inne. Ja, är det svårt hemma så lär det ju inte vara lättare i husvagnen för att inte tala om i förtältet.Mitt på dagen i fredags bar det så iväg uppåt Ramsberg. Anders hade flyttat mittenväggen bak i hundburen så Adores bur blev mindre + fällt ryggstödet till baksätet vid Adores bur vilket gjorde att han faktiskt klarade av att åka i hundburen utan några problem alls...sköööönt!!! Uppe vid Ramsberg möttes vi som vanligt av några av de pensionärer som bor där på området. Detta med vår W-helg är helt klart något som de ser fram emot så lyckan och glädjen över att det åter var dags för vårt hundläger var inget man kunde ta miste på. Roligt att dom känner så! Ja, det kunde ju lika gärna vara så att dom upplevde det jobbigt att deras marker invaderas av hundar och folk, men inte. Vi var först upp...men, efter någon timme så börjar hundfolket droppa in...den ena husvagnen efter den andra anlände. Ovanligt många som dök upp kvällen före i år...kul! Killarna tyckte helt klart att detta var väldigt spännande och Adore undersökte varenda vrå i husvagnen. Han hittade ett nytt ställe att utöva "sin boll-lek" på...under vår säng, så långt under som han bara kunde komma...ja, dit lyckades han peta under bollen. Sedan fick hussen krypa på alla fyra för att ta fram bollen åt en till synes så olycklig liten Adore...men, genast då bollen plockats fram förpassades den återigen in under bädden. Ja, någe måste man ju sysselsätta sig med.

Vad gäller rumsrenheten så tycker jag att han kirrade detta täml. bra. En pöl inne i vagnen blev det och tre i förtältet...får väl anses som hyfsat bra trots allt.

W-helg är så kul...man får träffa dels gamla bekantingar av både två som fyrbenta, men även knyta nya kontakter. Helgen var ganska så intensiv med program hela tiden. På lördagen höll jag i ett par grupper skötsel/pälsvård mm...kul. Ja, inte vet jag om jag lyckades förmedla så mycket vettigt, men jag hoppas att alla gick därifrån med något "matnyttigt" tips om hur vi ska sköta våra älskade vänner. Som vanligt pratade jag mig varm för Wheatenoverallen...en för mig helt oumbärligt och vettig hundpryl! Många var skratten när jag drog på Gazzer denna som ju i vanlig ordning fick fungera som demonstrationshund...men, efter en liten stunds eftertanke så tror jag att de flesta insåg fördelarna med att åtminstone ibland kunna ta till en overall på hunden.

Hussen var med i handlergruppen med Adore. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att se hur det gick för dom, men Anders tyckte att det hade gått ganska så bra. Är ju himla bra träning detta...oavsett vad man provar på med sin hund. För Adores del så var ju hela W-helgen en enda stor träning i att umgås med och vara nära andra hundar och människor. Kan bra konstatera att han är en mycket sansad liten kille som kirrar de flesta situationer utan problem.

På lördags eftermiddagen åkte jag ut med en grupp och la spår. Intresset för detta var stort i år...jätteroligt tycker ju jag som anser att detta är ett helt ypperlligt sätt att aktivera sin hund på. Alla hundarna kirrade detta galant trots att dom var ganska så trötta efter en hel dags aktiviteter.

Som vanligt blev det buffé på kvällen och allmänt samkväk..trevligt! Tänk vad mycket trevliga "Wheatenfolk" det finns!! Kvällen blev ganska så sen vilket kändes i kroppen när väckarklockan körde igång morgonen därpå..

Jag hade inga egna grupper på söndagen utan Gazzer och jag var först med på rallylydnad och sedan klickersträning. Solen gassade varmt vilket ju förannan del var skönt, men hundarna hade inte mycket till ork kvar...och kanske heller inte vi tvåbenta. Nåja, Gazzer och jag kämpade på och fick oss väl ett litet hum om vad rallylydnad går ut på. När det så var dags för klickersträningen så var vi degigare än degiga...och det var vi inte ensama om. Marie-Louise/Hugo(QU-son) och Gazzer och jag jobbade ihop. Skratten var många och långa stunder såg vi nog ut som levande frågetecken...Men, kul hade vi och visst fick vi oss en liten kick att försöka att jobba vidare med detta hemma. Funderar på att försöka att testa lite klickers även på Adore. Har ju haft funderingar på detta tidigare så jag ska nog göra en djupdykning i min fina bok i ämnet som jag införskaffade då...sedan är det bara att köra igång.
..
Ja, vilken helg vi haft. Vädret har varit helt kanonbra, massor med trevliga hundar och människor och jag tror att det mesta fungerade utan problem. Allt har varit skitkul...hoppas att alla andra också upplevt det så...men, det tror jag.

Var också skoj att Marie-Louise med sonen Pierre och Hugo dök upp...är ju ett tag sedan man träffade dom så det var skoj.

Hundarna var så trötta när vi styrde färden hem till Askersund igen. Adore sov halvvägs i vattenskålen hela vägen hem. Hemma kröp han genast ner i sin Biabädd bland alla sina leksaker... Jag är helt övertygad om att killarna haft skoj och jag är så stolt över lillemannen som skött sig så bra!! Vilken lättsam kille han är! Tack till alla som hjälpte till att passa honom då Anders och jag hade annat för oss...Kram på er alla!
Nu längtar jag redan till nästa års W-helg...måste ju helt klart vara det vettigaste vår rasklubb kan syssla med. Tänk vad mycket aha-upplevelser som både två och fyrbenta fått under denna helg!! Tänk vad mycket fin kontakt vi bygger upp genom att på ett vettigt sätt aktivera hundarna...en bra grund att stå på.Vet ju också att Bimmas ledarskapsövningar är mycket uppskattade och ger även den inbitne hundägaren en och annan tankeställare...vi faller ju så lätt in i vanor...och då kanske främst de dåliga!!
För Adores del så blev hela helgen ett stort äventyr. Först och främst bara det att bo i husvagn, träffa massor med nya hundkompisar och att hela tiden befinna sig i centrum där massor med spännande saker händer alldeles inpå honom...säkerligen en maffig upplevelse när man bara är drygt 4 månader.

Gazzers provsvar: Pratade med Vetr. Lage Bellström i dag ang. Gazzers provsvar på de prover som togs förra veckan. Vad gäller Tyroideaprovet så ligger han nu mellan 18-20 vilket får anses som bra. Han får alltså fortsätta äta Levaxin. Värre är det med Homocysteinvärdet som trots Beviplex-injektioner inte förändrats något alls. Han ligger kvar på 15 och tar alltså inte alls upp vitamin B12...sorgligt! Ska fortsätta ge injektioner ett tag till...sedan får vi ta ställning till om vi fortsätter eller ej. Enl. Lage kan han ändock känna en förbättring i kroppen utan att provet påvisar någon förändring på värdet. Symptom för brist på vitamin B12 är ju just att hunden gärna sätter eller lägger sig så snart tillfälle ges för detta och det stämmer ju verkligen på Gazzer. Hunden får som myrkrypningar i benen när den anstränger sig så därav vill den sätta/lägga sig så fort den får tillfälle. Nytt besök hos Lage i mitten av juni.

Vägde honom idag och nu väger han 19.8...trots att han verkligen inte bantar längre...alltid något positivt med allt detta!! Lillebror väger 10.4...har stått stilla nu sedan förra veckan och det är nog bra det.

Måste ju tala om att jag lagat massor med "Gazzer mat" idag...urk!! Har tvingat mig till att steka och koka bl.a lever (guu så äckligt!), nötfärs, fullkornsris, borccoli och morötter...en riktigt som jag tycker äcklig sörja. Hundarna satt dock som små tända ljus när jag hölls med detta och visst fick dom provsmaka. Det var tydligen väldigt mummigt!!!

En annan lite smårolig sak som hände idag. Efter att ha varit iväg och handlat släppte jag ut killarna på tomten medans jag bar in det jag handlat. Höll som bäst på att plocka upp matvarorna när jag hörde något på ytterdörren.... Jodå..där stod självaste Mr. Adore Me i egen hög person!! Han hade alltså på något vis tagit sig ut från trädgården och sprungit raka vägen upp på trappen för att bli insläppt genom ytterdörren. Förmodligen så hade han sett att jag tog den vägen in med alla kassarna och han är ju inte sämre han. Varför ta bakvägen (balkongdörren) när det finns en "huvudentré"...!! Hm...undrar just vart han kommit ut och vilken tur att han inte sprang ut i vägen och bort...nej, jag tror ju inte att han skulle springa bort inte...men, bilarna är ju en fara. Tog mig en runda runt trädgården och förstärkte tänkbara rymmningsställen. Händelsen var dock lite häftig även om jag ju givetvis inte önskar att min hund ska "rymma"..!!

090507 Skrev ju sist om att jag hittat en loppa inomhus, men det har sedan dess varit helt dött på loppfronten...guuu vilken tur!

Sista dagarna har varit mycket regniga och tack vare detta har Gazzers tassproblem återigen blossat upp om än i mindre omfattning. Är den ena baktassens trampdynor som går sönder och blir onda...har ju hela tiden varit den tassen som varit största bekymmret. Vi har återbesök hos veterinären nu kommande tisdag och då ska nya prover tas + att han ska få en kortisoninjektion...behövligt nu när trampisarna återigen är onda.

Lillebror Adore är en riktig liten goding...tror faktiskt att även Gazzer håller med om detta...ja, åtminstone ibland. En av hans favoritsysselsättningar är att "köra med" hussen och matten. . Han puttar systematiskt in tennisbollar under en garderob som vi sedan ska hämta fram åt honom med hjälp av ett paraply. Störtkul tycker Adore..!! Bollarna puttas snabbt som ögat under garderoben och sedan sitter han där och piper och ser ut som världens olyckligaste lillkille. Hela han utstrålar en önskan om HJÄLP MIG...SNÄLLA...och vem kan motstå detta...inte vi ivarjefall!! Ja, man kan ju undra vem som styr upp det hela...ledarrollen...tror helt klart att det är en liten 4-benting i detta fallet. Men, vad gör man inte för denna lilla raring...suck!Att detta snabbt kan förvandlas till en evighetslek...ja, det är ju kanske inte lika roligt. Rumsrenheten har tagit ett rejält kliv åt rätt håll...men, några pölar blir det oftast nästan varje dag.

Att åka bil är fortfarande inget kul. Men, får han åka i kattburen fram så går det bra...men, buren börjar bli liten. Ja, jag vet ju att mamma Jojjo klämde in sig i denna bur när vi hämtade hem Adore...men, fråga mig inte hur det gick till.
..
Att gå på kurs är jätte, jätteroligt tycker både Adore och jag. Kan nog tycka att kurspassen känns lite långa, 2½ timme för de yngsta hundarna, men det är ju en hel del dötid också då hundarna får varva ner och ta igen sig. Är himla skönt att kunna träna på de där så viktiga sakerna som annars om man inte går kurs är svåra att få till. Upplever att Adore är en mycket lättsam kille som inte blir helgalen av andra hundar eller situationer. Han är lättlärd och fattar ganska så snabbt vad man vill att han ska göra, kul! I går provade vi på Sök...det var jättespännande att hitta den där konstiga figuranten som tom. bjöd på smarrigt godis mitt ute i skogen...inga problem där inte. Vi la också ett enkelt personspår. Var först lite problem att få Adore att fatta vad han skulle göra, men sista halvan av spåret fungerade kanon...han hittade godiset som var spårslutet. Spårbiten kommer vi givetvis att jobba vidare med. Är ju ett enkelt och täml. smidigt sätt att aktivera sin hund...

090424 JIIPPIII!!!! Detta är första dagen som vi inte torkat en enda kissepöl eller plockat upp någon bajhög inne...himmelskt!!! Kanske är de en tillfällighet...men, jag hoppas förstås att det är på väg att gå åt rätt håll med rumsrenheten.
Igelkotten har boat in sig under vår veranda så det är väl bara att vänja sig vid att tomten är fylld av Igelkotteskitar. Hittade en loppliknadne sak idag på köksbänken...!?? Igelkottar ska ju ha ganska gott om otyg på sig så vem vet...kanske kommer denna obehagliga thingest ifrån kotten...kanske insläpad av katten...bara mina egna teorier. Ska sätta på hundarna fästinghalsband snart...de sitter just nu på vädring. Halsbanden tar ju även loppor om det nu skulle vara något sådant på G.
I morgon ska Adore och jag på kurs igen...kul!! Har tränat inkallning sedan förra gången och tycker att det fungerar ganska så bra...men, det är ju när vi tränar utan en massa andra hundkompisar som lockar på uppmärksamhet mer än vad matte gör.
Hussen har cyklat med Gazzer idag...när hände det sist att Gazze fick en cykeltur tro.. Ja, hans tassar har verkligen blivit mycket bättre sista tiden. Han väger förresten 20.2 nu...en som jag tycker helt acceptabel vikt för honom. Lillemannen i familjen väger hela 8.2 kg....

090421 Nu har Igelkottarna vaknat och därmed har "den vilda jakten på Igelkotteskitarna" startat! Ja...tomten är alltså "fylld" av Igelkottebajar...så morgonrastningarna ägnas åt ett energiskt letande efter dessa läckerbitar...suck och åter suck!! Jag försöker givetvis hitta dessa högar före mina fyrbenta vänner...men det är nästan bara att inse att man kammar noll i denna jakt...vore inte dumt med en hunds luktsinne ibland.

Har läst min läxa från helgens kurs...var faktiskt en hel del.
Killarna och jag åkte ut till skogen idag. Placerade kattburen bak i ena hundburen...första gången jag gör så. Adore pep och tjöt nästan hela vägen ut till skogen...MEN hade inte bajat i buren...framsteg. På hemresan pep han lite, men tystnade ganska så snart. Gäller ju att trappa upp träningen i lagom takt så man får allt att fungera.
Tränade en en del inkallning vilket fungerar mycket bra...Adore kommer som ett skott då jag ropar på honom. Nu var ju även Gazzer med, vilket förstör träningen en aning. Har ju tränat hemma på tomten då bara Adore varit ute...gäller att skapa bra träningstillfällen framöver.

Vad som inte alls fungerar speciellt bra är detta med rumsrenheten. Tycker inte att det fungerar alls...eller åtminstone nästan inte alls. Försöker ju att passa på honom och att berömma när han gör ifrån sig ute, men likväl så kissar han syndafloder och bajar stora högar inne...vad göra??? Sista dagarna har vi förstärkt berömmet ute med att han även får en liten godisbit efter det att han nödat ute. Det vi inte gjort är att" banna" honom när han gör ifrån sig inne...kanske är det dags för detta nu. Är ju så rädd för att han inte är såpass mogen så han känner och kan styra sina behov...men, det känns ändock som att han kan hålla sig en del.. Vi gör väl helt galet på något vis...frågan är bara vad vi gör för fel.

090419 NU HAR ADORE OCH JAG BÖRJAT GRUNDKURS i Laxå Brukshundklubb.
Spännande, spännande tyckte både vovve och matte. Gruppen består av ca: 10-talet hundar av skiftande ras och ålder. Ungefär hälften av hundarna var av det yngre slaget så kursen kommer till stor del att delas upp i två olika grupper för att det ska passa hundarnas ålder.
Kursen utgår från Inki Sjöstens bok, Allmänlydnad som har som grund den sk. fyrklövern som består av Sociala biten, mat, kamplek och jaktlek. Tycker ju själv att jag faktiskt har jobbat en hel del med mina tidigare hundar och har därmed med mig lite i bagaget från detta...MEN, faktum är att jag tror att denna kurs kommer att leda till ett nytänk i många situationer. Är bara att hoppas att jag inte är alltför fastlås i det gamla utan kan ta de bästa bitarna från egna erfarenheter och jämka ihop med lite nytänkande. Vanemänniska som man ju är så är detta säkerligen inte alltför lätt.

Adore tyckte det var så skoj och spännande alltihop och denna första gång så tränade vi mycket på kontakten, dvs, den socala biten i fyrklövern. Matte hade med sig mummigt godis (blodpudding) som fick vara lockelsen i svåra moment...var inga större problem. Under teoripassen fick hundarna sitta i bilarna...även det skitbra träning...speciellt för lilla Adore som ju inte gillat att åka i bilburen. Nu fick han sitta där bak med öppen baklucka och samtidigt ha massor med spännande att titta på alldeles utanför bilen där hundarna tränades individuellt. Allt fungerade helt suveränt bra...inga problem alls...jätteskönt att se. Ingen stress och ylande här inte...jo, han gjorde nog lite ljud ifrån sig en liten stund..men, det kan han väl få göra så här första gången. Nu har matten läsläxa och till nästa gång ska vi även börja träna lite på olika moment.
Detta blir helt klart görkul...en vecka till nästa kurstillfälle...längtar redan dit.

Adore är så trött nu...häftigt allt detta för honom. Först en täml. lång (åtminstone för honom) bilfärd och sedan kurs i 2½ timme...laddat med en massa nya intryck. Tänk att få komma ut i stora vida världen och vara tvungen att klara en massa nya utmaningar utan att storebrorsan Gazzer är med och stöttar...nyttigt på alla sätt! Han sover just nu djupt...och får jag gissa så kommer han att så göra ett bra tag till.

090418 Tiden går så fort...Adore är nu drygt 13 veckor gammal och jag tycker inte längre att han är sådär jätteliten...men, man har väl svårt för att se honom med de "rätta ögonen"...eftersom man ser honom hela tiden. Vågen visar på hela 7.6 kg...är en hel del det!! Tycker ju dock inte att han är kraftig på något vis...nej, uj, uj..sådana problem vill jag inte ha mer av. Något som jag verkligen tycker är häftigt att se hos Adore är att han har förmågan att koppla av och bara mysa..är inte hela tiden uppe i varv och stressar omkring. Jo, det finns massor med bus i honom, men även en annan sida som är så himla skönt att se att den finns. På och av helt enkelt.
Dagarna är så härliga nu så det har blivit en hel del bus ute på gräsmattan.kanske t.o.m för mycket. En dag hölls killarna med att ha dragkamp med den stora draken...det var festligt att se. Stundtals så åkte Adore snålskjuts genom att bita sig fast i drakens svans och Gazzer han fick kämpa på och dra omkring på ekipaget...men, skoj var det. Se foto på första sidan.
Fästingarna har kommit...har plockat ett antal krypande otäckingar på hundarna. Har köpt halsband till dom...men dom har inte kommit på än. Är lite osäker på om jag ska sätta på Adore halsband...är rädd för det starka giftet som halsbanden innehåller. Ska man utsätta en såpass liten valp för detta??? Kanske är det bättre att använda något annat fästingmedel på honom...ja, inte vet jag. Är ju inte roligt om de åker på något av alla otäcka smittor som fästingarna bär med sig heller...pest eller kolera!? Någon som har någon åsikt om detta???

I torsdags så var Gazzer på återbesök hos veterinären Lage Bellström. Tassarna är helt klart på G åt rätt håll så Lage blev så glad över att se förbättringen. Ja, vi har ju inte behövt använda skor på Gazzer på några veckor nu...är månader sedan sist det var så bra. Nytt prov på vitamin B12 (homocysteinvärdet) togs + att även ett T4-prov togs...Sköldkörtelprov. Detta prov har redan tidigare tagits på G (för ca 2 år sedan)och svaret var då okey.
Ibland går det fort... Redan igår, dagen efter provtagningarna fick jag provsvaren...som jag mottog med blandade klänslor. Homocystienvärdet var lite högre än vid första provtagningen och låg på 17 nu mot 16 tidigare. Och detta alltså trots att Gazzer fått injektion B12 i 5 veckor...han tar alltså inte upp vitamin B12...suck! Myran (Latropskompisen) hade ett helt annat provsesultat och hade gått från 28.8 till 12.8 efter en månads beh. med injektioner Är så glad för Myrans skull!!! Men, att Gazzer inte svarade på injektionerna var ju därför nästan ännu mera förbryllande. Sköldkörtelhormonet visade på ett klart för dåligt värde. Han låg på 10 och det ska vara mellan 20-50....är nu insatt på Levaxin. Allt kring detta med Vitamin B12 är luddigt och befinner sig i sin vagga vad gäller forskning på hund...men, man vet dock att dessa två värden Tyroidea och Homocystinvärdet har sammankopplingar och påverkar kanske varandra... Kanske, kanske är det så att för att injektion B12 ska ha någon verkan så måste skölkörtelproduktionen fungera normalt...vilket det ju inte gör på Gazzer. Vårt hopp är just nu att han ska börja må bättre och att provsvaren blir normala efter det att han ätit Levaxin ett tag. Nya provtagningar ska tas efter en månad så då får vi hålla tummarna. Ja, jag vet inte hur jag känner inför detta. Återigen...svart på vitt...inte matten det beror på att Gazzer är mullig och har svårt för att hålla en normal "Wheatenvikt"...den biten är jäkligt skönt att veta, men resten då. Tassarna...tänk om det bara är den långtidsverkande kortisonsprutan som håller tassarna i chack...nä, så får det bara inte vara.
Husmanskosten då...ja, hur stor betydelse har den i detta..??? Har varit ute och läst lite på nätet...ja, man blir ju sådan...söker fakta på gott och ont ibland. Så vitt jag ka förstå så har även en "dålig mage", irriterad magslemhinna och t.o.m även vissa mediciner för detta inverk på upptagandet av B12...G har ju både en sådan mage och äter medicin för detta...och har ju gjort så länge...betydelse, eller ej!?? Ja, är ju bara att behandla vidare med Levaxin, B12 injektioner och hoppas på att allt slutar väl. Vid nästa vetr.besök ska han få en påspädning av kortisonet också...bara för att vara på den säkra sidan. Nog om detta...blev nog tjatigt detta...

När vi var till vetr. i Arboga så strålade vi samman med Lena, Frida och Myran och Cali...dvs. vårt s.k B-12-gäng..hi, hi..! Vi åkte ut till Hjälmare kanal och gick en härlig promenad. Våren är verkligen på G nu så både Vitsippor och Blåsippor blommade rikligt överallt...guudomligt vackert! Myran och Cali passade på att ta sig ett vårbad trots att både Lena och Frida tjoade högljutt för att försöka få tjejerna att låta bli...men tji fick dom...att bada är så himla kul och mysigt. ÅÅ så luktar man ju så mysigt efteråt...riktig dyinpackning...säkerligen bra för pälsen...rena naturprodukten! Förväntade mig att stötta på någon äcklig orm ligga och lapa sol, men hade turen att få slippa denna upplevelse...fästingarna har dock kommit igång vilket heller inte är mysigt.
I går hade vi besök att hela B12-gänget (Lena, Mats, Myran och Cali)..dom kom hit för att träffa vårt busfrö. Adore föll pladask för Myran och försökte hela tiden få hennes uppmärksamhet. Hon tyckte nog att han var lite jobbig...och det är han ju. Är lite intressant att se honom med andra hundar. Tycker att han trots allt är ganska så sansad i sina kontaktförsök...flyger inte bara på dom...nej, jag tycker nog att han uppför sig bra. Han försöker att få kontakt, men är lyhörd för tillrättavisningarna som ju kommer ganska så tätt vilket ju är helt normalt. Är man ettrig valp så ska man fostras...är bara som det ska vara. Kul med besök tycker både vi tvåbenta och fyrbenta. Kvällen avslutades med att vi tog en liten stadspromenad med jyckarna...en stor upplevlese speciellt för den lille som vi ju fick bära större delen av promenaden...han börjar bli tung...!!

PÅSKHELGEN 2009
Våren har kommit och dagarna har varit så härliga. Vi har passat på att träna Adore i bilåkande och lite olika nya utmaningar. Att åka bil tycker han inte är så värst roligt...piper ganska så rejält, men bajar inte...vilket är ett stort framsteg. I går åkte vi upp till hembyggdsparken och utforskade alla gamla byggnader och annat skoj. I dag styrde vi färden ner till hamnen här i Askersund. Som vanligt när vädret är bra är det gott om folk, bilar, hundar och även en del båtar...allt jätte spännande. Att gå ut på bryggorna var inget problem, ja förutom vid ett ställe där man skulle passera en aluminuimramp...den var görläskig. Men, med lite lockande så gick det att passera även den...ett par grånger t.o.m. Påsksmällarna har inte berört killarna alls...är skönt att Gazzer är så trygg...inget stressande som smittar av sig.
Märks mycket väl på Adore när vi varit ute på nya äventyr...det tar på krafterna och han blir såå trött. Hussen har hämtat hem husvagnen idag så nu är det verkligen vår...undrar just när det blir time för årets premiärtur i den...det blir grejor det!
I går fick grannen påhälsning av ett gäng påskakärringar...då må ni tro att det var en liten kille som skällde ilsket. Ja, det är väl kanske inte så konstigt med tanke på hur dessa ser ut. Trodde ju att även vi skulle få besök, men kärringarna hoppade över vårt hus...konstigt, eller..ha, ha..!!?

090405 Dagarna rullar på i en faslig fart. Hinner inte med mycket annat än sådant som hör valperiet eller åtminstone hunderiet till. Killarna har helt klart funnit varandra nu och det är väldigt intressant att se deras kommunikation sinsemmellan. Adore är envis som självaste synden och utmanar brorsan till det yttersta, men om väl Gazzer säger till ordentligt så viker sig genast Adore....ja, precis så som det ska vara. Vårt yrväder har nog sansat sig något och viktigast av allt...han kan varva ner och riktigt koppla av mellan buset. Detta är ju något som vi tänker extra på eftersom vi i Qu hade en hund som alltid ville vara med på allt i alla lägen. Det kan ju vara lite måtta på det roliga...!!!

Förra helgen var jag med och hjälpte till på en relativt stor Agilitytävling som hölls här i Askersund. Dryga 300 starter var det så det fanns gott om duktiga både hundar och förare att titta på. Är så häftigt med Agility eftersom både två och fyrbenta i alla åldrar (åtminstone nästan) hålls med detta. En deltagande hund var drygt 12 år och både mattar och hussar av det äldre slaget kämpade på planen...skoj!!

Vad gäller rumsrenheten på vår lilla Adore så vet jag inte vad jag ska skriva..suck! SKITSVÅRT!! Vi försöker verkligen att passa på honom...men, likväl så kissar och bajar han säkerligen lika mycket inne som ute. Det värsta av allt är att han börjat lyfta på benet också...! Tänk er...mot tapeter och möbler..usch och åter usch..!! Detta är något nytt för oss och jag ska ärligt erkänna att vi inte vet riktigt hur vi ska tackla detta. Säkerligen kommer detta att lösa sig med tiden...men det är inte så kul med kisseränder på allt.

Har varit ute och biltränat igen och denna gången fick Adore vara i kattburen som fick stå i framsätet så han såg mig hela tiden, Maria S idé. ÅÅ tänk, det fungerade kanon...bajade inte och sov t.o.m...TACK MARIA för du är så klok!!

Det har ju blivit vår...JIPPPI...torr gräsmatta...torra hundtassar...lite renare golv inne..SKÖÖNT!!
Vårstädningen och fixandet av allt i trädgården har startat. Träden har blilvit beskurna och det är något som är jätte kul om man är liten valp. Jisses vad Adore har jobbat idag. Han har slitit och dragit i dessa grenar..somliga riktigt stora. Han har gjort sitt bästa för att sprida ut vår grenhög över hela tomten...ett jätte jobb om man är liten valp...men är man envis så kan man se att detta är helt möjligt.

I går var hundarna så skitiga så skitiga...dags för bad av båda killarna. Trodde att det skulle bli görsvårt att bada lilleman...men, det var inga problem alls. Kolla in vår coola kille på fotot här ovan.Visst är han väl söt...eller ha, ha! En blöt Wheaten är en syn utöver det vanliga..!!. Efter en ansträngade trädgårdsdag som avslutades med ett välbehövligt bad så var killarna så trötta så trötta. Att slappa i husses knä är så skönt...se foto. .återigen söt som den sötaste gosenallebjörn!!!

090325 En dag i snöbusets tecken. Uj, vad de har farit runt idag. Snön är ju bara så jättekul och spännande. Gazzer kom på en ny taktik...med ett mjukt men ack så effektivt nackgrepp så får han lillebror på fall.. Oräkneliga är de gånger som Adore låg där och sprattlade med alla fyra benen i luften. Men, tro nu inte att detta gör honom det minsta avtrubbad...kors inte...snarare tvärt om. Något som inte är så kul...snön fastnar någe otroligt mycket i valppälsen. Adore var riktigt irriterad på alla stora snöbollar som hängde på honom överallt. Men detta lär han få vänja sig vid...han är ju en Wheaten!! Undrar just hur många gånger man springer ut och in en dag som denna...många, många.
Veckans kloklipparstund blev en riktig mysstund...inte det minsta bök och krånglande. Satt kvar en bra stund med honom i knät när allt var färdigt...mysslapparstund.Sådana stunder måste vi ta ofta så vi lär "oss" att varva ner..jätteviktigt!
Gazzer har fått sin tredje B12-injektion idag. Tycker mig kunna ana en liten försiktig förbättring av främst de främre trampdynorna...men, tar inget förgivet. I går var han ute på tomten utan skor och jösses vad ilsket röd han blev inuti baktassarna. Blev till att sätta på strumpor så han inte skulle börja bita igen...ja, man vet ju aldrig. Helt klart har vi vad det gäller dessa tassar lång väg att vandra tills de förhoppningvis är bättre/bra.

090324 Vad han växer vårt lilla "vilddjur"...väger 5kg nu...vad fort det går! Har ökat på hans mat lite. Tycker att han är lite tunn vilket jag har hört att även kullbrorsorna är så vem vet de kanske är av den sorten. I lördags lyfte han första gången på benet när han kissade och har fortsatt att göra så inte varje gång, men ganska så ofta. Börjar bli stora karln!!! Jag har jobbat helgen som gått så det är hussen som fått hålla allt flytande under helgen. Gazzers mage fungerar ua...jag är såå lycklig!!
Har stått och gjort storkok av hundmat idag igen...bäst att passa på när lusten infinner sig så det finns färdigt att ta upp framöver. Hoppas att man får in ett flyt på detta och framförallt att det hjälper upp Gazzers tassproblem.
I går åkte vi till skogs med våra killar. Första gången som Adore åkte bil efter det att han kom till oss. Om detta tyckte han väl inte så vidare värst även om jag tycker det gick ganska så bra. Han bajade ett par gånger i buren och lyckades kladda runt detta ÖVERALLT...men, men...detta är väl sådant man får räkna med. Resans mål, skogen var jättekul...snöbus och nya lukter överallt.. Bilfärden hem gick riktigt bra inga fler dassningar.
Kom ju en massa snö igår kväll. Rena rama paradiset om man är busig hund. Gazzer var som galen på morgonen och for runt som en "skållad råtta" och lillebror gjorde allt för att hänga med i svängarna... en syn för gudarna!!
Går åt rätt håll med rumsrenheten...sista dagarna har det faktiskt varit lite lättare att passa på honom. Har ju varit helt stört omöjligt tidigare...tror faktiskt att detta är en mognadsfråga som är väldigt individuell från valp till valp.

090321 PHUUU...den gröna hemsidan är borttagen...upplevde att den bara blev hemskare och hemskare för var gång jag tittade på den. Denna nya variant är lugnare, men även den kanske lite väl enkel. Får duga ett tag framöver.
Jobbar mina första nätter efter det att Adore kom till oss. Går ju bra när hussen är hemma och håller ställningarna. Gazzers mage har hållt hittills hoppas det får förbli så. Han gillar sin nya diet.bestående av div. husmanskost...kanske inte så konstigt. Adore reagerar väldigt på lukterna när Gazzer äter...det blir något att jobba med framöver. Är på G att lägga ut fler foton på Adore...hoppas det blir idag.

090319 Nja, hemsidan ligger ute...men, vi är inte nöjda med den. Alldeles för grönt och tråkigt på många sätt...får väl se om vi kan komma på något bättre framöver.
Ingen dålig Gazze idag heller...JIPPI!! Idag tycker jag nog att hundarna varit lite mer tillsammans även när de är inne...går åt rätt håll.
Första kloklippningen avklarad utan några större problem. Hade förväntat mig att det skulle vara svårare. Minns ju hur ex. Qu var första tiden...han tjöt riktigt ut sin förtvivlan. Adore hade förstås svårt att vara stilla, men efter lite envishet så kirrade vi det hela. Svårast av allt var nog att matten inte tyckte sig se ordentligt...trots starkase glasögonen. Usch, så det är!
En granne har en MellanSchnauzerhane på cirka året, Whisper. Han och Gazzer har aldrig gruffat (kommer kanske) men, idag då Adore och Whisper hälsade och lekte på varsin sida staketet murvlade plötslligt Gazzer till ordentligt...jag blev faktiskt riktigt paff. Kanske skyddar han "lillebror" trots att han ju oftast är en så stor odåga och plågoande. Ett observandum!!
Lite pälsvård på både stor och liten har jag ägnat mig åt idag + skurat golven...med en mycket intresserad Adore hängande och bitande i moppen. Nä, jag gav upp och fick sätta vilden bakom galler där han tjöt ut sin tristess en stund men, lugnade sig sedan. Nyttigt, nyttigt! Helt klart är att vi måste försöka att ägna oss åt att kunna slappna av och vara lugna..förr det än att sätta mer fart på honom. Vi har ju en viss erfarenhet av detta...Qu var ju också sådan. Ja, med detta vill jag ju inte mena att vi kan detta...men lite erfarenhet och tänkt åt det hållet har vi.
Vägde Adore idag. 4.6kg. Har alltså gått upp 0.8kg sedan vi fick hem honom.

090318 Nya hemsidan börjar ta form...dock en del kvar att ändra och fixa.
Ingen dålig Gazzer inatt. Dock låter hans mage högljutt när vi varit ute på morgonrunda och han vill inte ha något att äta...blir till att mata fil/Stomax igen. Är lite oroligt detta. Äter lite mat mitt på dagen som jag lagt leverpastejsbitar i...ja, vad ska man göra. Risk finns ju att man får en gourméhund...men, vad sjutton.
Adore är en herre som har en förmåga att alltid finnas med där det händer något...alltid så hjälpsam på sitt lite speciella sätt. Hittade honom på övervåningen...och då ska ni vet att vi har en lång och brant trappa upp dit. Bar ner honom eftersom ö-våningen inte är så valpvänlig (men dessto roligare tycker Adore)men snabbt som ögat skuttar han halvvägs upp i trappen igen, två gånger på raken. Ja, vår grind kan vi nog inte anse vara så ändamålsenlig...måste fixas. Fullt ös i alla situationer...ja, det är vad som gäller. Har varit ute på liten koppelpromenad igen...gick bra även denna gången, men Gazzer var ju med.
Den roliga snön är nästan borta nu, men mattes alla "nyfixade" trädgårdsarrangemang som inte alls är valpvänliga ja...dom är redan mkt. spännande. Ja, att vi skulle bli med valp visste jag ju inte då jag fixade dessa planteringar. Blir säkerligen ett av favoritsysselsättningarna att busa runt i dessa. Minns ju när Qu var liten, hans race i rabatterna. ÅÅ ju mer vi sa ifrån ju mer sprang han...dom är ju sådana.
Adore har fått träffa en av grannarnas lilla DvärgSchnauzertik på 9 månader, Dolly Parton.Hon är så söt och det tyckte även Adore som genast såg till att ta herraväldet över henne. Ja, även Dolly tyckte att han var lite väl påflugen...ja, han är nog en sådan sort.
Gazzer har fått sin andra injektion vitamin B12 idag...det gick jätte bra trots att jag hade både fel storlek på sprutor och kanyler...får fixa det till nästa vecka då det är dags igen.

090317 Vaknade 04.30 av att Gazzer kräktes i hallen. Blev till att knata ut med både honom och "lillebror". Attans vad blött och skitigt det är nu...men, det lär ju bara bli värre ett tag framöver. Gazzer var skruttig hela förmiddagen..kräktes inte mer, men var hängig och slö. Jag blev lite rädd för att det var min sk. husmanskost som jag stått och fixat till i dagarna två...riktiga storkok som var orsaken. Tänk om han inte tål den maten ... hemskans tanke!! Nej, han har ju ätit hemmagjord mat i nästan en vecka nu så det borde det väl inte vara. Vid lunchtid tyckte jag det var dags för honom att få något i sig så jag matade i honom lite fil och detta ledde till att han för egen maskin smaskade i sig en liten portion mat ... ja, så då kunde matte lugna ner sig lite igen.

Har ju glömt vad det innebär att vara med valp. Att moppa upp kissepölar med en görbusig valp hängande i moppen, att ta på en trång hundsko på en stor hundtass samtidigt som någon ettrigt jobbar för att få av skon från tassen...eller tjyva skona så matten inte vet vart dom är, eller att i blixtens hastighet snabbt hoppa upp i trappen till övervåningen och ibland därefter ramla ner därifrån...ja, i det stora hela så lever verkligen livet för vår lilla buse. Han är så otroligt goo och så full i energi samtidigt som han bara kan slockna precis vart som helst där han befinner sig och John Blund kommer på blixtbesök... detta är verkligen mysigt!!!

Fick för mig att koppelträna lite idag och testa nya halsbandet och kopplet. Gazzer ville följa med och det var nog bara bra för då blir det ju lite lättare att förflytta sig åt rätt håll. Gick jättebra att gå i kopplet...men, som sagt det berodde nog på att Gazzer var med.

Plockade upp trimbordet från källaren och det var en läskig pryl som man tom. måste morra och voffa lite på...ja, det gäller ju att vara på den säkra sidan. Någon mottatack blev det ju inte så allt avlöpte lugnt. En liten stund med pälsvård hann vi med på eftermiddagen...här gäller det att träna in något som framöver kommer att uppta mycket tid. Kör också lite försiktig handlerträning...men inte går det så bra som det gjorde för Maria inte.

När hussarna kommit hem så åkte Gazzer och jag ut på en liten skogsrunda bara för att Gazzer ska få komma ifrån den lille lite. Tror det är viktigt att göra något med bara honom nu...Adore är ju den som helt naturligt får mest uppmärksamhet nu.

OJ..Håller ju på att glömma att jag givetvis måste berätta att Marie-Louise Schönning med Hugo (Qu-son) återigen erövrat ringen med dunder och brak. Denna gången var dom i Gävle på Svenska Hundklubbens utställning och blev BIG2:a IGEN!!!! Ni börjar verkligen få vana på detta...ååå inget fel i det! GRATTIS!!

090316 Äntligen kommer lite uppdatering...har ju fått bannor från en hel hoper folk för att jag varit så lat med detta sista tiden..lovar att försöka bättra mig!!
Vet knappt vad jag ska börja med...har hänt en hel del sedan sist. Ska vi börja med handlerkursens andra träff. Träningen mellan gångerna var väl kanske inte det allra bästa...men, visst tränade vi. Min fingerfärdighet att hantera en köttbulle är ganska så usel...men, kanske kanske kan vi träna upp oss. Själva kursen var även denna gången fartfylld och bra tips om hur vi ska förbättra vår träning var det gott om. Personligen tycker jag att det var ganska så bra att det inte var riktigt lika många deltagare den andra gången...lite mindre chans till att springa in i alla förädiskt lågt placerade takbjälkar. Gazzer var tänd den här kvällen och spände verkligen upp sig och det hettade även till några gånger när hanarna kom för nära varandra. Fanns en löptik med den här kvällen så jag förmodar att det var anledningen till detta. Tror på detta som O´shea lär ut... hoppas verkligen att jag tränar vidare...är ju så himla lätt att det bara inte blir av.
Nu till något annat...inte fullt så roligt. Mitt/vårt bekymmer..Gazzers tassproblem.
Guu vad detta har tagit hårt på mig...varit så orolig så jag knappt kan sätta ord på det. Bara det att sia i om det blir bättre eller sämre med trampdynorna...ja, det låter väl konstigt, men det har inte varit lätt. Efter sista handlerkursen var det dock ett faktum att nu var det mer än illa. Efter att ha sprungit på trägolv en hel kväll var hans trampdynor helt nerslitna...ja, det fanns inte mycket svart kvar på någon av trampdynorna. Nu kan jag tala om att matte blev otroligt rädd. Bestämde mig genast för att på måndag måste jag ringa någon vetr..helst en hudspecialist för att få hjälp. Inte helt enkelt att veta vart man ska ringa heller. Detta är ju tydligen inget vanligt problem så en "vanlig" vetr. har nog svårt att hjälpa oss.

Lite tur i allt elände har vi dock haft. Våra kompisar i Köping Mats/Lena hade tid hos en vetr. i Arboga för helt andra åkommor på en av sina W-tjejer, Myran. Myran och Gazzer har alltid haft lite liknande problem eller beteende. Lugna, nästan lite slöa och framförallt svårt för att hålla en normal vikt. Vi har ofta pratat om detta som för oss varit ett enormt jobbigt problem. Man vill ju inte att ens hund ska vara tjock och få en massa konstiga krämpor i kölvattnet på detta. Ett ständigt bantande med klent resultat...ja, det är vad vi är vana med. Vetr. Lage Bellström hade lite för oss nya teorier ang. detta. Självklart har både Gazzer och Myran gjort sköldkörtelprov..som varit neg. Han undrade om man kollat att Myran kan ta upp vitamin B12...en åkomma som har ungefär liknande sympt. som sköldkörtelfel som vi ju ofta sagt att båda våra hundar ser ut att ha. Ett prov togs på Myran som visade att hon hade helt galet värde..beh. av detta är att ge injektioner B12...förmodligen livet ut. Ja, inte för att man önskar sin hund sjuk, men i detta fallet kändes det skönt att få en orsak till allt. Denna vetr. råkar också vara hudspecialist...så givetvis bokade jag en tid hos honom. Vi var där den 11/3. Jösses vad jag var orolig...jag var så himla rädd för att jag bara skulle få nattsvarta besked ang. Gazzers framtid. Väl framme vid vetr.kliniken sitter Lena/Myra i väntrummet...tala om att jag blev förvånad. Myran var där för att dom skulle kolla hennes svans där dom tagit bort en stor fett eller om det var talgknöl...svansen hade lite svårt att läka eftersom Myran så lätt slog upp såret. Blev så glad när jag såg Lena...som sagt jag var jätte nervös. Lage undersökte Gazzer noga och berömde honom för att vara så otroligt lätthanterlig i alla lägen...inte som de Wheaten han brukar träffa sa han..!? Nästan direkt sa han att G. lider av någon imunologisk rubbning. Han tror att detta kommer ifrån hans mage som inte är helt okey...även om han ju inte varit dålig på länge. Enl. Lage ska en hund med dålig mage INTE ÄTA HUNDMAT utan vanlig HUSMANSKOST och inget annat!!! Tror att jag bara satt och gapade av förvåning. Jag som tyckt att jag varit sååå duktig och inte gett honom något annat än det han ska ha...hundmat och nu ska det alltså vara helt tvärt om...hade svårt att ta till mig detta. Frågade massor...men blev nog inte klokare av det tror jag. Husmanskost och Dr. Baddakys olja...inget annat ska han ha. Allt jag ger honom ska jag själv kunna stoppa i munnen...oj, detta omkullkastar allt jag tidigare jobbat för. Vikten tyckte han inte att jag skulle bry mig om och inte heller var det speciellt noga vad jag gav honom att äta...omtummlande detta! Han fick en Cortisonspruta för att häva den värsta irritationen i tassarna...+ en B12 injektion utifall att han kanske kan ha samma åkomma som släktingen Myran. Ett prov på folsyra/homocystin togs också...svar på fredagen samma vecka.
Provsvaret kom och tro det eller ej...även Gazzer har klart förhöjda värden...dock inte så högt som Myran har...men klart så pass att han behöver B12 injektioner. Men, men...detta är ju helt sanslöst...är väl knäppt att skriva att jag blev lättat, men det är sanningen. Här har man kämpat och slitit med hans vikt...utan nästan några resultat alls..nu har jag fått en förklaring på varför det är så här. INTE MITT FEL ATT JAG HAR EN MULLIG HUND!!! Hur stor betydelse just detta har för hans tassbekymmer är lite osäkert. Som Lage säger är detta en länk i allt. Nu ska han alltså ha injektioner varje vecka nu närmsta 5 veckorna sedan ny provtagning. Förmodligen ska han ha injektioner livet ut. På onsdag ska han ha första injektionen hemma och jag ger honom den själv. Ja, inte kan jag åka till Arboga bara för detta.
Nu lever jag på hoppet att allt ska ordan till sig och att detta med vit. B12 har en stor betydelse även för tassarna. TACK LENA för att du genast tänkte på Gazzer när Myran fick sin diagnos...vilken lycka...äntligen en liten strimma hopp!!
Tycker ju faktiskt att tassarna ser bättre ut just nu...men, enl. Lage så kommer det förmodligen att ta minst till framåt sensommaren innan han är någorlunda bra...här får vi inte ha för bråttom. Ja, för vi får ju hoppas att han blir okey...helt säkert är det ju inte förstås. Vad gäller husmanskosten så känns ju detta lite bökigt på många sätt. Ska inte hundar ha tillskott, ex. spårämnen som inte förekommer i vår mat...inte enl. denna veterinär. Hur mycket ska man ge per dag???? Har försökt att leta på nätet men inte hittat något bra att läsa om detta. Någon som vet och kan råda????

Nu har jag kokat kött i ugnen, råris och grönsaker och blandat ihop till dagsport. som jag fryser. Har vägt upp ca 400gr/dag...har ingen aning om detta är rimligt. Storkok måste ju vara det som man i fortsättningen får ägna sig åt för annars blir man väl galen. Vad tror ni om detta då tro???? Jag vet själv inte vad jag tror, men helt klart måste jag ju göra som vetr. råder mig till...tänk om han blir bra min älskade Gazzer...jag hoppas det!!!

VI HAR BLIVIT MED VALP!!!
I torsdags så hände det stora saker här...vi hämtade äntligen hem vår lilla ADORE, ja i stamtavlan heter han Cameron Adore Me och är född den 11 januari.
Nästan direkt efter Qus bortgång kändes det som att vi bara måste skaffa oss en ny liten kille. Känslorna har ibland spelat mig spratt och gjort att jag känt mig kluven inför allt...på något vis har Qu alltid funnits med och i början när det talades om en ny liten valp så kände jag en oro att man på något vis skulle jämföra nya hunden med Qu...men, så känns det inte längre...nu är allt bara superspännande och kul!

Adore har 5 kullsyskon, varav två brorsor. Jag har varit på valptitt ett antal gånger kan jag säga och det har varit otroligt intressant och spännande att få följa valparnas utveckling. Ett STORT BAMSETACK TILL MARIA SÖDERKVIST med familj som stått ut med mig så mycket sista tiden!!!!
Stod nog ganska så klart redan från början vilken hane som skulle bli vår...den där röda med rött halsband...den blå skulle Maria ha.. Har varit så himla roligt att kunna se hur valparan förändras och utvecklas mellan mina besök...Adore är mkt. röd i pälsen..har lite mer päls än brorsorna och är lite kortare i ryggen...vilket tilltalar mig.
Vid något besök upplevde jag honom som bet. lugnare än de övriga...blev lite orolig...inte en Gazzer till (utan att vara elak)...men, denna oro har jag med råge släppt nu i skrivandets stund..hi, hi..

Hemresan från Sala hit till Askersund gick problemfritt. Adore fick åka i kattburen...ja, jag måste ju berätta att mamma Jojjo klämde in sig i denna förhållandevis lilla bur, lyckades även vända i den och lägga sig för att slappa. Vilken galen mamma..något att brås på kanske!!!? Åter till hemresan. Adore pep till V:ås. men sov sedan hela vägen hem. Gazzer tittade storögt på denna nya lilla tingest som invaderade hans bil...men, efter en stund la även han sig för att sova tills vi kom hem...typiskt Gazze!!
Adore som ju inte varit utomhus ordentligt tidigare tyckte förstås att det var lite äckligt att bli nersläppt på grusplanen hemma. Väl inne i huset var det dock ingen tvekan på att allt måste undersökas...ingen rädsla här inte...jo, toagolvet var lite småläbbigt, men efter en stund besteg han även detta. Snorpan (katten) kom genast ner och gosade in sig hos Adore som nog trodde att hon var en ny liten hundkompis i lagom storlek. Den där stora, och ibland murvlande Gazzer var ju ibland otäckt stor. Är ju dock helt övertygad om att Gazzer upplevde Adore läskigare än tvärtom...ja, ni förstår väl vad jag menar. Gazzer drog sig tillbaka på övervåningen och la sig i vår säng...han som ALDRIG brukar ligga i sängen!! Ja, det är nog inte så lätt att få en sådan här liten ettrig sak i huset.
Första natten gick utan några problem...ja, han nödade av sig ett par gånger i sin "sovhage"...snabb som attan var han. Jag hade ingen chans till att hinna springa ut med honom. Han pep lite då han vaknat, men efter det att jag klappat lite på honom så somnade han lugnt igen.
Första dagen och full fräs från första stund. Han blir bara tuffare och tuffare...stackars Snorpan som är så himla snäll. Är dock så himla mysigt att se dom gosa ihop...antar att Snorpan måste säga ifrån åt Adore framöver...får ju vara måtta på bitandet och klängandet. Gazzer tycker fortfarande att han är jobbig ja, åtminstone inomhus. När dom är ute på tomten så släpper även gamle Gazzer loss och riktigt inbjuder till lek och adore är inte sen att nappa på detta. Är ju en del snö på gräsmattan så Adore har fullt sjå med att hålla balansen...är så gullemysigt att se. Gissa vem som tagit massor, massor med foton...!! Han har varit riktigt duktig på att kissa ute...bajandet är det lite värre med...han är så attans snabb när han ska till så oftast hinner vi inte på honom...nåja, det odnar sig säkerligen.
I dag ser man tydligt att han lärt sig hur kattens bjällra låter...han blir helt galen när katten är i närheten. Trappan på uteplatsen har han lyckats klättra upp på ett par gånger idag och i kväll fångade jag honom halvvägs upp på övervåningen...vilken kille!! Kan ju nästan förstå att Gazzer föredrar övervåningen just nu...men snart så är inte ens den säker för vårt nya lilla busiga charmtroll.
Är så himla mysigt att vara med valp igen...ska bli spännande att se vad det blir av denna lilla kille. Jag hoppas på en goo familjemedlem och kompis till Gazzer och Snorpan...jag har mycket stora förhoppningar om att dessa önskningar kommer att förverkligas!!
usch, är väl medveten om att det jag skrivit här ovanför är både rörigt och dåligt skrivet...men just nu så känns det som "strunt samma"...bättre så än inget alls..

090214
Nu är det dags för en liten uppdatering..är ju ett tag sedan sist nu. Känner väl lite som så att allt på hundfronten är lite "låst" pga tassbekymmren. Ja, vad kan man göra med en hund med onda tassar..!!? Just nu så är läget på detta både bättre och sämre..beror helt på hur man ser på det. Själva trampdynorna är inte akut trasiga just nu...men de är oroväckande tunna, nästan som genomskinliga bitvis. Antibiotikakuren är avslutad..turligt nog utan några magproblem på släptåg...dock har han fått som jag bedömmer det svamp inuti själva tassarna bak. Är ju inte ovanligt alls efter en såpass stark och lång antibiotikakur han ätit. Har provat div. beh. av detta...först Daktacort, men just nu kör vi med Pevarylkräm/puder och det verkar hjälpa.Till trampdynorna har jag skickat efter Ullsalva som veterinären som föreläste på NV-årsmöte rekomenderade mig. Den salvan var inte lätt att få tag på kan jag säga...har testat...och ja...kanske, kanske inte ger den något resultat. Lusläser allt jag kommer över på nätet ang. liknande tassproblem. Hittade på flera ställen att man behandlat med Prob-olja...så jag skickade givetvis efter även detta. Denna olja är en naturprodukt bestående av olika örter, lite tjära samt alkohol...det sistnämnda gör mig lite fundersam. Alkohol...brukar ju torka ur...hur blir det på torra och spruckna trampdynor??? Har bara hunnit testa lite grann...känner mig osäker inför detta...men, har som sagt läst om denna olja på ett flertal ställen på nätet...bara positivt så..!!?
Vi har även inhandlat en stycke uppblåsbar halskrage åt vår llilleman...tanken var att han kanske skulle kunna vara utan strumpor inomhus då..ja, så tassarna får lufta. Detta fungerade dock inte så bra...han kom nästan omgående på att när han ligger i soffan (vilket han ju får göra numera...hmmm..!!) kan han utan problem komma åt baktassarna och bita. Man ska inte underskatta sina små vänners uppfinningsrikedom inte! Således har han alltså alltid strumpor på sig inomhus...
Detta med hans tassar styr ju upp väldigt mycket. Vi kan inte vara ute på några längre promenader eftersom man helt klart ser att tassarna tar stryk...leder till mindre motion...vilket i sin tur leder till viktökning...HJÄLP!!! Till detta måste jag också tillägga att vi återgått till hans ursprungliga foder dvs. Royal Sensibel...ett betdyligt mycket fetare foder än lightvarianten han ätit nu sista tiden. Anledningen till detta är att det skedde en så markant försämring av hans tassar i samma veva som Qu gick bort och då vi även verkligen tog tag i hans viktnedgång dvs. böt foder till ett riktigt magert bantningsfoder. Ja, vem sjutton vet...kanske är fodret helt enkelt för magert för honom...eller är allt bara en tillfällighet!? Han har ju alltså hela tiden fått Omega 3-olja + B-vitamin utöver fodret. Vet inte vad som är rätt eller fel i detta...men, jag kan bara inte fortsätta att ge honom det magra fodret. En hund "utan" trampdynor vad är det!??? Jag var ju så himla lycklig över att vi äntligen fått ner honom i vikt och nu börjar han återigen öka...jag blir så ledsen!! Är bara att hoppas att tassarna blir bättre så vi kan öka på hans motion... Man blir så kluven till allt!!

Igår var vi på första delen av en handlerkurs för G. O´shea i V:ås. Både Anders och jag var anmälda så Anders fick låna en hund (Ossian..TACK för det!) och jag körde med Gazzer. Vi och ca: tjugiotalet andra NV-medlemmar fick oss en mycket lärorik, trevlig kväll. O´shea tränar ju hundarna på ett lite annorlunda sätt än vad vi är vana med sedan tidigare...som allt annat nytt så var det inte så enkelt...men, ack så skoj. Att nästan allt hänger på handlern har man ju hört tidigare...men, vi fick oss allt en hel del tänkvärt...vad tokigt vi gör i många situationer. Hunden ska tycka allt är skoj...kopplet ska inte vara något negativt som man hela tiden korrigerar i..osv, osv...Träningen går ut på att hunden till fullo ska förstå vad som förväntas av den innan man träder in i ringen..handlern ska vara tydlig och träna hunden så den förstår vad som är på G. Träningen ska vara rolig...om inte handlern är glad, sprallig och uppåt så är heller inte hunden det... Det där är ju en svår bit...upplever mig ju själv som täml. stel...undrar just varför min hund är så trög...!!! Inte kan det väl vara mig det beror på...inte möjligt eller???!!!!!! Måste ju tillägga att Gazzer inte var sådär görseg igår...ja, det händer ju inte så mycket i hans värld numera så det var förstås extra kul att träffa så mycket fyrbenta kompisar...då bllir man ju lite extra taggad!

Till nästa gång har vi läxa. Ska träna in lite olika tecken...dels ett som betyder att hunden får godis...kräver en hel del fingerfärdighet kan jag avslöja. Vidare så ska det tränas tecken på att nu är det något på G...full fart. Lite träning varje dag gör underverk...lovar Gerhard...OOO visst..tror jag säkerligen. Hoppas nu bara att det blir lite träning varje dag... Är tre veckor tills nästa kurstillfälle...Kan riktigt se hur större delen av oss som var med igår tränar fingerfärdighet med köttbulle i näven...utan hund. Är ju säkrast så för risken är nog stor att åtgången på köttbullar blir alltför stor om hunden också är med...hi, hi..Låter kanske löjligt, men ni skulle bara veta vad detta kan vara svårt. Nä...här gäller det att vara lite ihärdig...tror detta kan vara bra att ha med sig i bagaget i många situationer, inte bara i ringen.

Gazzers tassar klarade gårdagens träning i den täml. kalla hangaren som var kurslokal utan några problem...såg tom. riktigt bra ut. Blev lite förhoppningsfull att detta kanske är på väg åt rätt håll. Idag glömde jag ta på skorna på honom när vi skulle ut på mittpådagen-rundan...tänkte som så att det nog inte gör så mycket...kanske skulle det tom. kunna vara bra för tassarna att slippa skorna. Solen sken så härligt så jag fick riktig lust att gå långpromenad...men, som tur var gjorde jag en koll av tassarna innan jag drog iväg för långt bort. ÅÅ JISSES så röda...på ett par ställen såg det tom. ut som att det höll på att bli sår...saknar ord för detta. Blev kortaste vägen hem och sedan ompyssling av alla trampdynor, smörjning, pudring mm mm. Trampdynorna är så dåliga, tunna...ja, på framtassarna ser det riktigt illa ut. Tänk om det ändock är något riktigt galet med vår Gazzerman!!! Förstår ju även att om det nu gör någon skillnad i att han återigen får sitt gamla foder + alla extra tillsatser så tar det en bradiger tid innan vi kommer att se resultat...men, jag kan inte låta bli att oroa mig. Ibland ser jag ett mycket mörkt slut på detta...det får bara inte bli så!!!!

BIG NEWS FROM RUSSIA!!!
Our little Grini(Quattro daughter) went BOB, BIG and res.BIS last saturday in Russia.
Many, many BIG CONGRATIOLATIONS FROM US IN SWEDEN...WE ARE SO VERY PROUD AND HAPPY!!!

090118 Besök hos veterinären
I slutet av förra veckan så började Gazzer bita sig på andra baktassens trampdynor ("den friska"). En stor ond spricka var på G...man kan ju bli galen för mindre! Vi fick en tid hos veterinären som tyckte att hans trampdynor var skit...ja, hon sa så. Alla trampdynorna är av väldigt dålig kvalité...tunna och dåliga. Jag vet ju att trampdynorna sett attans så mycket sämre ut än vad de gör just nu...men, vetr. tyckte att de var illa nog...och visst, är det så. Hon ordinerade Eforion (zink och omega 3-oljor mm), Biorion (B-vitamin)....just dessa preparat hade jag på eget intiativ börjat beh. Gazzer med sedan en tid tillbaka..så det var ju bra. Vidare satte hon in honom på en hög dos Clinacin (antibiotika)..ja, på Apoteket frågade de om min hund väger 55-70kg..med utgångspunkt från ordinationen. Nej, det är inget fel på ordinationen utan man kan ge så hög dos vid infektioner som är svåra att komma åt...är tydligen det vid infektioner i tassarna. Nu är det bara att hoppas att hans mage tål alla medikamenter...men, det har peppar, peppar gått bra hittills. Om inte denna behandling hjälper så kommer vi att skicka en biopsi...på trampdynorna...dvs vi skickar en bit trampdyna till labbet för analys så att de förhoppningsvis ska kunna se vad som är galet. Detta elände med trampdynorna börjar bli allt annat än roligt...hoppas verkligen att det går att få ordning på detta...börjar nästan misströsta.

I dag..söndag så ser trampdynorna inte akut dåliga ut...dvs. inga öppna sprickor eller sår...men, för den skull menar jag inte att de är okey. Gazzer är i stort behov av att få göra något vettigt. Har kört aktivitetsspelet en hel del med honom sista tiden och det tycker han är skoj...men jag vill ju inte hållas för mycket med detta...kan ju bli uttjatat. Har även kört en hel del uppletande av föremål/godis...men allt blir ju lite trist i längden. I dag åkte Gazzer och jag ut till skogen för att lägga spår. Han har sådana förväntningar...blir så lycklig när vi gör något. Inte utan att matte får dåligt samvete...borde ju aktivera honom betydligt oftare. La ett ganska så långt spår med sammanlagt 5 markörer. Det blåste en hel del så jag var lite osäker på hur allt skulle avlöpa. Medans spåret la till sig tog vi en riktigt skön skogspromenad. Är ju bara för lustigt för vi gick på ett ställe som vi varit på många gånger och varenda gång har jag suckat över att det inte finns någon bra stig att fortsätta på där vägen tar slut. Å tänk...i dag så var det en stig där...mitt framför ögonen på oss var det en fin vacker stig som slingrade sig i skogskanten utefter flera skogsjöar. Kan inte fatta att jag inte sett den här stigen förr...!? Det var så vackert och på de små skogsjöarna vi vandrade förbi låg skridskoisen så förfärligt lockande... allt var så stilla och fridfullt. Helt klart så är detta ett ställe vi kommer att återvända till ganska så snart... Vad härligt det är att ha hund! Ja, hade jag inte haft Gazzer så skulle jag ju absolut inte åka till skogs på detta viset...bara en tanke!!!
När vi kom åter till bilen så hade spåret legat dryga timmen....ganska så lagom. Gazzer visste precis vad som väntade och tog upp spåret direkt vid bilen och sprang före mig hela vägen fram till spårstarten...han tycker det är så kul. Själva spåret kirrade han utan problem. Vittringen hade dragit sig åt sidan på en del ställen ja,. det blåste ju en del...men, det var inga större problem. Första markören missade han, men alla de andra tog han problemfritt. På ett ställe gick spåret öven en skogsväg och jag var lite spänd på hur det skulle gå..pga blåsten...men, det var inget tvekan om var spåret låg inte. I spårslutet låg en pipistvättbjörn och kikade uppnosigt på Gazzer... Han är inte överlycklig över att hitta markörerna, men jag gör mitt bästa för att det ska bli roligt med lek och bus. Han tar spåret mycket bra och det är ju trots allt den största poängen...vill ju att han ska få använda huvudet lite.

090108 Hundbus på isen
Eftersom vädergubbarna....ja. för det måste väl vara gubbar som alltid ser till att ge oss så tillförlitliga v-prognoser...lovat strålande sol och några minusgrader denna dag så bestämde min kompis Rose-Marie och jag oss för att ta en hundpromenix på Alsens is...mysigt. Ja, visst blev det mysigt, men någon sol såg vi då inte till och inte var det minusgrader heller...suck! Men, våra tre terrierkillar, Milo/Bedlingtonterrier, Ludde/Wheaten och Gazzer fick verkligen tillfälle till lek och spring. Är häftigt att se hur dessa tre killar som faktiskt tråkigt nog inte träffas så ofta leker bra ihop. Inte tillstymelse till groll utan bara lättsam lek...häftigt och roligt att se. Sprickorna i isen var otäckt synliga och isen brölade sådär läskigt ni vet...usch, går kalla kårar i hela mig. Isdubbarna hängde runt halsen...som en extra säkerhet..ja, man vet ju aldrig. Hade bara precis hunnit ut på isen när Gazzer givetvis tappade både förband, strumpa och sko på sin onda tass...men, otroligt nog lyckades jag få på raggisen och skon igen och dom satt faktiskt kvar på tassen under hela resterande promenad.. Uj, vad dom sprang och lekte...det är mycket länge sedan sist som Gazzer rusade av sig så här pass mycket...säkerligen välbehövligt. Ludde hölls mest i mitt kölvatten...ja, han har en vana att gå halvmetern bakom mig när vi är ute...har alltid gjort så, bara på mig!!!?
Vid en igenbommad sommarstuga tog vi rast och njöt av kaffe med saffransbulle...mummigt. Killarna fick lite hundgodisar ja, någon rättvisa måste det ju vara. Vi var ute ett par timmar och gick och jag kan tala om att det värker i benen nu när det är kväll...man spänner sig väl antagligen av att gå på den hala isen. Undrar just hur Gazzer känner sig som verkligen rusade runt i ren lycka. Nu hoppas vi att vintern består så att vi kanske kan få oss en solig dag på isen framöver...är ju så enormt både härligt och vackert.

090104 MY DOG
Om man inte själv är drabbad av "utställningssjukan" så kan man nog förmodligen inte förstå känslan som jag hade när Lillemor Gullberg och jag gav oss iväg...denna tidiga och mycket kalla morgon..termometern visade på -19grader..Brrr!!! Förväntningarna var höga...guu, så himla skoj att få känna på utställningsatmosfären igen...är ju ett tag sedan sist. Synd bara för oss som var hundlösa och "bara" befann oss där för att njuta av allt som hände i ringen att inte fler hundar var anmälda. Tror att det var knappa 40-talet vilket ju är görlite för vår ras. Domare för dagen var Gertrud Hagström...således var flertalet hundar av den tunnpälsade sorten... Vilken trevlig dag vi hade! Någon sa till oss att vi hade riktig husmorssemester...ja, kanske det. Att befinna sig på utställning utan hund är lyxigt slappt och trevligt! Som vanligt är det ju så himla trevligt att göra något tillsammans med Lillemor...tänk vilken tur att just hon har en Qu-dotter (Jatzie)...ja, annars kanske vi två inte hade "hittat varandra"!! TACK Lillemor för en supertrevlig dag!!
Förutom att vi spanade in alla hundar i ringen...några extra intressanta så hann vi även med att tillbringa ganska mycket tid på den myckna försäljningen...alltid roligt! Finns ju som vanligt gott om sådana där "måste-ha-grejor"...!! Köpte bl.a ett aktiveringsspel eller bricka och valde en variant som gick att ställa svårighetsgraden på lite mer än de övriga som fanns att välja på. Trodde ju inte ett ögonblick på att Gazzer skulle kirra detta...men, ack vad man kan bedra sig. Redan när jag kom hem var jag tvungen att testa på lättaste nivån vilket absolut inte var några problem. Ja, sedan har jag trappat upp svårigheten successivt och det går över förväntan bra. Visst, kan han tappa tålamodet ibland, men med lite peppning så har han fixat alla utmaningar hittills...häftigt att se. Kolla in fotot på startsidan. Uj, nu svävade jag ut ifrån My Dog...återgår dit.
Givetvis var det ju även jättekul att återigen träffa lite av alla hundfolk...har saknat detta!! Ja, helt klart är man drabbad av någon "sjuka"...borde väl inte tala om det...men, det är nästan så jag kan säga att jag får en kick av att befinna mig på utställning...sjukt va!?
Sedan måste jag ju berätta att jag genom Tina U fick motta en så fin present från Oksana (uppfödare i Ryssland). Dels så var det en chokladkartong, men framförallt så fick vi en bricka på vilken någon målat av Anta...den Ryska tiken som Qu har valpar med och som ju var hos oss januari -07. Jag blev så glad och rörd...tårarna var inte långt borta...vilken fin present!!


Nu till något helt annat...problemen med Gazzers trampdynor och mage...

Kring nyår hade han återigen en släng av magproblem och kräktes av och till...överallt. Är dock inte helt säker på att det enbart var hans "gamla vanliga" magproblem. Hörde rykten om att det var fler hundar som var dåliga så kanske var det en släng av magsjuka som tenderade till att bli lite värre på Gazzer eftersom han ju redan tidigare har en känslig mage. Nu är han återigen kry., men äter fortfarande lite specialmat. Vågen visar dock att han gått upp lite. Ja, det är då inte lätt detta...när han har magproblem så ska han ju inte gå tom i magen...blir lätt så att han får lite för mycket. Nu har vi återigen tagit tag i detta och har redan sett att vågen börjat gå åt rätt håll igen...skönt!

Sedan är det hans trampdyneproblem. Vi har varit så duktiga sista tiden och verkligen sett till att han fått strumpa på sig direkt när han kommit in från promenad...för att inte kunna bita på trampdynan. I förrgår missade vi detta och genast så var det kört igen. Han hade på bråkdelen av någon sekund bitit bort sidorna på ena stora trampdynan bak.. Jag blir såå himla arg på mig själv och ledsen...åter till nolläge igen. Har ju tyckt att trampdynans sidor sett ganska så okey ut en längre tid, men frågan är ju om det är så...något beror det ju på att han biter sönder t-dynan så fort tillfälle ges. Har smörjt med zinkpasta sista tiden och det verkar ju ha fungerat bra efter vad man kan se...något är ju dock galet . Upptäckte igår kväll att det började vara kletigt på vissa partier av ena sidan av det sönderbitna och idag var det ännu värre, men dock ej av det allra värsta slaget. Började behandla med Fucidermgel...igen och hoppas nu på en snabb läkning. Är inte alls varken roligt eller lätt att ha en söndrig trampdyna i denna vinterkyla. Är ju så himla rädd för att han ska förfrysa trampdynan när vi är ute. Har satt flera lager strumpor på honom bl.a mina Norska Ullraggisar + sko...hoppas verkligen detta är snabbt övergående men, det förblir nog bara en önskan har jag en stark känsla av. Om du som läser detta har några tips på vad jag ska smörja med eller ge honom som tillskott så snälla hör av dig...jag är så tacksam för alla teorier på någon hjälp i detta bekymmer. Detta är faktiskt ett riktigt handikapp!!!

Usch, nu har jag gnällt till ordentligt....fy på mig...men, kanske är det lite behövligt att få ventilera ut lite av all oro ibland!!

NYÅR...2009!!
Själva nyårsfirandet gick lugnt till väga här hos oss. Själv har jag ju nästan skapat mig en tradition, dock ofrivilligt att jobba nyårsaftonnatten...gjorde så även detta år.
Hussarna och de fyrbenta firade hemma...lugnt och städat på alla sätt och vis. Gazzer reagerade knappt något alls på alla raketer och smällare...säg den hund som är som vår Gazzer (inget illa menat)!! Finns nog knappt något i denna värld som hetsar upp den killen...ja, så är det faktiskt.
Ute har vi ett tunnt snötäcke vilket vi ju inte är bortskämda med. Finns inget härligare än långa, långa promenader i ett vintrigt landskap. Gazzer blir om möjligt ännu mera valpig i sin iver att befinna sig mer under än över snön...är ju lite väl lite snö för denna aktivitet ännu så länge..men, skam den som ger sig..

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA VÄNNER!!!

Året som gick...
Har svårt att sätta ord på vad jag känner för år 2008..
Allt började så bra...tur att man inget vet om vad som väntar! Tänker på vår skåneresa...den var så härlig och hundarna sprudlade av livsgnista och glädje...allt var okey (tror jag). Världsutställningen...vilken upplevelse! Det var allt på håret att Qu kunde delta på den...minns den obehagliga känslan/oron då vi upptäckte att han återigen hade hälta i ringen. Han placerade sig trots detta som 3:e i CHKK...!! I skrivandes stund så ligger Qu på 3:e plats på Wheatenlistan trots att han inte är ställd mer än ett fåtal ggr..helt otroligt!!
Givetvis präglas alla känslor för 2008 av vår STORA SORG, förlusten av vår älskade Quattro. Allt gick så fort, tycker fortfarande att det känns ofattbart. Kring Qu kretsade så mycket och då tänker jag inte bara på allt som hör till "utställningsvärlden" utan även här hemma. Det var han som alltid hade koll på allt och lillebrorsan hängde på i kölvattnet...ibland. När så Qu inte fanns mer så blev allt så lugnt ja, jag måste nog säga att vi upplevt det lite tråkigt. Vi saknar hans glädje, nyfikenhet, framåtanda och gosighet. I Qus närhet hände det alltid saker...kanske både på gott och ont.
Lillebror Gazzer sörjde till att början med och man kunde tydligt se att han spec. i vissa situationer liksom väntade på att Qu skulle dyka upp. Speciellt påtagligt var detta när Gazzer och jag åkte ut i skogen för att jobba. Qu var ju den solklara ledaren så visst måste det ju bli väldigt konstigt för Gazzer att helt plötsligt inte ha någon som banar vägen. Många har frågat oss om inte Gazzer har förändrats nu sedan han blev ensam hund i huset...och ja, kanske lite. Han är mer framåt när vi är ute på promenad, förr lunkade han oftast en bit bakom. Han får sina busryck inne och tjuvar nog mer förbjudna saker numera...speciellt skor och kuddar. Men, i det stora hela är han en mycket, mycket lugn och sansad kille. Ja, jag skulle ju tom. vilja påstå att han nog inte är speciellt rastypisk...även om han ju är det största charmtrollet som finns...jag älskar min lillkille!!! Klart att han inte har något emot att få vara den som får all uppmärksamhet...det har ju blivit mycket av den "varan" sista tiden.
Tiden rullar på och det är nu 4 månader sedan Qu somnade in...så ofattbart! Måste dock återigen påpeka att vi är så innerligt tacksamma för allt vi fått uppleva tillsammans med denna kille. Minnena är så många, stora och fina...dom kommer vi att bära med oss i all framtid! Tänk att vi haft den stora lyckan/förmånen att få äga en sådan hund som Quattro trots allt var!! TACK Bimma, alla vänner och bekanta för all stöttning både i glädje och sorg...!!!!
MÅ QUATTRO VILA I FRID under sin rosenpergola här i hans älskade trädgård!!!
Tack goa, älskade vännen för allt...du har boat in dig rejält djup i våra hjärtan och där kommer du att stanna för evigt...älskade Quattro!!!

Genom Qu har en ny värld öppnat sig för oss. Vi har lärt känna så många trevliga människor och hundar. Något som verkligen förgyller tillvaron är kontakten med Qu-barnen. Genom dom lever Qu vidare och det finns ingen större glädje än när det dimper ner en liten hälsning och rapport om vad som händer hos dessa hundar/familjer oavsett vad dom ägnar sig åt. Några av dom har vi mer kontakt med än andra, blir ju förstås så...nedan följer en liten presentation av vad som hänt med en del av Qu-barnen under gångna året... alla Qu-barnen är oss lika kära oavsett om de ex. ställs på utställning eller ej så snälla ta inte illa upp om din hund inte nämns här nedan.

Några av Qu-barnen har synts i ringen som ex: Soft Gould´s Sweet Magic Matilda "Jatzie" som verkligen går i pappa Qus fotspår...likheten är slående! En hel rad titlar har hon erövrat och saknar numera "bara" ett Sv. Cacib för att bli Int. UtställningsChampion..GRATTIS och Lycka till i fortsättningen matte/husse Lillemor/Bosse Gullberg!
Brorsan Soft Gould´s Magic Magoo "Magoo" har även han varit framgångsrik i ringen...bl.a 2:a BH på Norsk Vinnarutställning...!! Grattis Ingela Zidoli! Från kullsystern Tulla i Åmål kommer lite då och då en lägesrapport...alltid lika välkommen. Tack matte Lena Johansson.
Från Kennel Wideungs Qu-kull kommer ständigt rapporter från den Värmländska skogen...från Semlan med matte Anita Gustavsson...dom har alltid en massa spännande kurser och andra aktiviteter på G.. . Syrran Pia med matte/husse Lars/Britta Törnkvist ser till att hålla oss informerade om vad som händer hos dom...TACK för det!! Anna-Lisa Eriksson (Kennelmamman)har under det gångna året visat upp syskonen Tindra och Teddy i ringen...synd att vi inte har haft tillfälle att vara med på dessa utställningar.
Så har vi "Hugo"Wideung´s Hugo Boss som också varit flitig i ringen och dessutom kan jag avslöja att han utsetts till 2008 års Rasrepresentant i Svenska Hundklubben .STORT GRATTIS till matte Marie-Louise Schönning!
Från Norge kan jag hälsa att allt är väl med våra "barnbarn".."Twiggy" Fraser Tartan Twiggy on Line är numera både Norsk och Dansk U.Champion...Grattis till Astri/Eilert Noroy!! I Norge har vi ju också numera tre kullar barnbarnsbarn...spännande! Fick förtroendet att visa Qu-dottern Revhibakkens Mysige Maja "Maja" på Världsutställningen..tror vi skötte oss ganska så bra. Maja placerade sig som 10:e tik av 50 anmälda...inte illa. Majas brorsa Kompis, hälsar att allt är väl med honom och familjen Tore Nilsen.
"Anton" Fraser Tartan Tomorrow´n Forever med matte Eva Aruvee har vi ständigt kontakt med...alltid lika roligt och intressant att få höra vad som händer hos dom. På vår skåneresa passade vi på att besöka Antons bror Harley som bor med sin familj i Tomelilla...allt väl där. Gu, så spännande det var att få träffa Harley...har ju inte sett honom sedan han var liten valp. Har även haft kontakt med familjen Eggert i Limhamn som äger en annan bror..Tudor, samt brodern Ludde i Stockholm...allt bra på alla håll.

Från Ryssland och Canada kommer rapporter om Qu-barnen framfart i ringen...kan konstatera att det går mer än bra för dom...vi gläds över detta...!!!

Viktigast av allt är dock att hundarna och deras familjer har hälsan och mår väl...titlar och annat fint...visst, är det himla roligt, men inte viktigast!! Nej, viktigast av allt är givetvis hälsan och att hundarna fungerar bra i det vardagliga livet och jag kan ju bara konstatera att med utgångspunkt från det jag vet så är allt bara bra med alla Qu-barn...härligt!
Vi är såå stolta över alla Qu-barnen...var rädda om er!!!
Ja, ja...förmodligen är jag väl lite tjatig...men, man blir nog lite sådan när man råkat ut för tråkigheter. Kanske ska vi inte ta allt så för givet!!

Vi önskar alla Qu-barnen och deras familjer samt alla andra vänner
EN GOD FORTSÄTTNING PÅ NYA ÅRET!!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta året kommer att bli ett av dom allra bästa för oss alla!!!