Dagbok 2008       Dagbok år    
    2010 2009 2007 2006 2005 2004
 

081210 Demonstrationshunden Gazzer
I går var det dags för tredje träffen med Anatomikursgänget i Örebro. Gazzer + tre andra hundar var också med för att vi skulle kunna se allt vad vi fick lära mer "live". Dagens kurs bestod först av en hel del repitition vilket var tur. Är ju så svårt att få tiden att räcka till så här i juletid så jag tror inte att det var så många av oss deltagare som pluggat något sedan förra träffen. Ja, inte är det lätt detta med alla ben, tänder och muskler mm...men, meningen är väl inte att man ska kunna allt utantill...eller är det kanske det!? Gazzer och en Lagottotik fann varandra direkt...`å vad dom hade velat springa runt och busa, men det gick ju förstås inte. Fanns även en ChowChow fröken som även hon föll Gazzer i smaken...ja, nu var ju inte uppmärksamheten enkelriktad utan tjerna var även de mkt. glada i Gazzer. Ja, vi som känner charmkillen Gazzer tycker ju inte detta är så konstigt..!!
Efter förra kurstillfället då vi fick lära oss känna lederna i frampartiet så har jag ju givetvis klämt och stått i på stackars Gazzer. Har fått det till att han nog inte har den helt optimala vinkeln fram. I dag så fortsatte vi prata lite om detta och jag bad Maritha bedöma Gazzer. Jo, det stämde allt vad jag kommit fram till. Hon anser att han har ett något framskjutet skulderblad + en aningens kort överarm...dock är detta inget direkt påtagligt. Där har vi alltså orsaken till att man får ett intryck av att Gazzer har en kort hals...det något lite framskjutna skulderbladet. Ja, där har man lärt sig något nytt!! 09_1
Kvällens nya tema var olika huvudformer, bett, tänder mm. Gazzer fick fungera som demonstrationshund vilket han var som klippt och skuren för min coola kille. Ja, nu ska jag väl inte överdriva och säga att Gazzer tyckte det var enbart jätte kul när "hela" kursgänget grävde i munnen på honom och räknade tänder mm...men han är ju bara sådan att han finner sig i "allt". Maritha/ledaren tyckte att Gazzer skulle vara med på fler kurskvällar framöver för han var så himla duktig...och visst, det är ju bara roligt att ha med honom.
Vet inte hur många det var som frågade varför Gazzer har strumpor på baktassarna...jag var ju lite tokig som inte passade på att säga...vet ni inte att det är högsta hundmodet just nu...men, det gjorde jag ju inte. Nä, det var ju bara att tala om att han har söndriga trampdynor. Fick tipset om att köpa riktiga ullstrumpor för barn på någon sportaffär. Dessa ska vara bättre för tassen med tanke på all kondens som gärna blir i vanliga strumpor. Är ju tacksam för alla tips på sådant som ev. kan göra tassproblemet bättre. Blir till att besöka någon sportaffär vid tillfälle.
Nu har vi juluppehåll från kursen så jag hoppas verkligen att jag har pluggat lite inför nästa träff...detta är ju inget som bara sitter efter första gången man läser det...åtminstone inte för mig. Nej, här måste allt nötas in... men, allt är ju så intressant så det är ju bara roligt.

 

081122 NORSK VINNARUTSTÄLLNING HAMAR
Guu så roligt och spännande det är att ha Qu-barnen att följa i livet. Upptäckte just att Qu-sonen Soft Gould´s Sweet Magic Magoo, "Magoo" varit i Norge och gjort riktigt storslam. Han lyckades bli 2:a Bästa Hanhund med Reserv Cacib!!! Kan riktigt se matte Ingelas glädje...en och annan tår rann nog ner för de kinderna, eller!? MASSOR MED GRATTISKRAMAR till Kennel: Soft Goulds!!! Vi är sååå jätte stolta!!

081123 SOL/SNÖ...VILKEN "KANONDAG" VI FICK UPPE I KILSBERGEN!!!
kilsnov
Den här dagen har sedan länge varit vigd åt sammanstrålning med våra vänner Mats/Lena och deras Wheatentjejer Kali och Myra. Inte kunde vi väl i vildaste fantasin tro att vädergudarna skulle vara så generösa med en strålande sol och snö som gnistrar så vackert...helt underbart!
028Redan när ryggsäcken packades fattade Gazzer att det var något kul på G...när vi gick ut till bilen var han helt tossig...skällde oavbrutet. Vilka förväntningar!! Färden styrde vi åt Kilsbergen, närmare bestämt St. Gårdsjölägret. Nu blev det ju så att vi ville gå lite längre än vad själva vandringen till G-lägret skulle bli så vi följde någon ibland obefintlig stig, men hamnade till slut vid en liten vacker sjö med ett vindskydd och grillplats beläget på höjden. Solen strålade så enromt härligt och allt var så vackert. Hundarna sprang lösa nästan hela tiden, hittade massa spännande saker i skogen och jag tror att samtliga fyrbenta gjorde tappra försök att 005tjyva grillkorv och annat ätbart..(dock utan att lyckas).. Gazzer hade ju såklart med sig en bytta halvkokta morotsbitar som även tjejerna fick provsmaka. Kali var först väldigt nöbjuden, men eftersom båda de andra två kompisarna åt med god aptit så slank det till slut även ner lite mototsbitar hos denna dam. Ja, man kan ju inte låta de andra få allt inte..!! Tänk vad lite sol, snö och sällskapet av goda vänner betyder...ja, vi har verkligen haft en trevlig dag ute i skogen...TACK till Köpingsgänget!!!

Nu till något annat...Gazzers trampdyneproblem. Usch, vad vi har varit klantiga...!! Det var ju dags för bad i veckan som gått...och i ett obevakat tillfälle efter badet så lyckades Gazzer bita bort allt det svarta slitskiktet på den redan söndriga trampdynan...attans! Hela t-dynan var otäckt röd och sårig, köttig...! Ja, tänkte jag...nu blir det infektion IGEN..!! Gick ut på nätet och läste om div. krämpor på hund och hittade på ett flertal ställen att dom rekomenderade zinkpasta på sår som inte vill läka..Jag hävde mig således ner till apoteket och inhandlade dyl vartefter jag omsorgsfullt smorde in den trasiga trampdynan. Det var med stor spänning jag avlägsnade förbandet dagen därpå...men, det ofattbara hade hänt...ingen infektion!! Nej, just nu så måste jag nog säga att jag har förhoppning om att trampdynan faktiskt håller på att läka. Jösses, vad skönt det skulle vara om det fungerade med zinkpastan.. Kollade tassen efter vår Kilsbergspromenad då han givetvis haft förband, strumpor och sko på sig...tassen ser inte ut att ha tagit någon skada. Tänk om jag äntligen hittat något som hjälper på dessa trasiga trampdynor..jag hoppas!!

Söndag och självklart viktkontroll av Gazzer: Vågen visar ofattbara 19.6!!!!!!!!!!!!!!
Tur att jag inte behöver lägga ut min egen vikt"ned"/"upp" gång på nätet..hi, hi..!!

Måste ju även tala om att jag just nu går en anatomikurs i Örebro som SKK anordnar. Fick sådan lust att göra något och såg att den här utbildningen skulle köras så jag anmälde mig sent om sider...trodde ju aldrig att jag skulle komma med, men det gjorde jag. Kursen startade förra veckan och kommer att förläggas på minst 5ggr. Jätte, jättekul och intressant tycker jag!!! Det var en samling uppfödare och blivande sådana och ...så jag!!! Kursledare är Maritha Östlund och ni skulle bara veta vad mycket positiva reaktioner jag fått just för att jag går den här kursen utan att vara uppfödare..."bara" hanhundsägare. För egen del så fattar jag ju inte riktigt varför inte vi hanhundsägare syns mer...vi har har ju faktiskt även vi ett stort ansvar i ex. avelsarbetet. Men för att kunna begripa sig på något av allt vad detta innebär så krävs ju givetvis kunskap...jag tror att jag kommer att få lära mig en massa nyttigheter på den här kursen....alltid en liten början!!

Det har ju varit utställning i Borås idag...och jag är såå himla nyfiken på hur det har gått. Inga resultatlistor är uppdaterade ännu...spännande!!

 

081116 GRATTIS MARIE-LOUISE OCH HUGO!!!
Återigen har M-L och Qu-sonen Wideung´s Hugo Boss "Hugo" visat framfötterna på Sv. Hundklubbens utställning i helgen. Hugo var ensam Wheaten, gick vidare till gruppfinal och placerade sig där som nr:2 och fick tom sitt första Int. Cert...+ fin-fin kritik. Jätte kul tycker vi och GRATTAR STORT!!!!

Ska man "fånga" solen får man vara snabb!!!

Denna helgen har faktiskt solen visat sig korta stunder. Genast kommer lusten att göra något kul...orken kommer liksom tillbaka. Gazzer och jag packar bilen med spårgrejer och ger oss ut till skogs....men, det är då självaste F...n!! Vi hinner inte ens ut ur stan förrän regnet slår på bilrutan och innan vi når skogen regnar det täml. rejält. Guuu så tröttsamt detta eviga regnade är...blir smått galen på all blöta. Trodde inte jag skulle kunna lägga något spår, men väl ute vid skogen bestämde jag mig för att ändock prova. Försökte lägga spåret där skogen var som tätast...med tanke på regnandet. Terrängen var varierande och inte av det enklare slaget, snårigt, stenigt och kuperat...men, dessto roligare. Dessutom blev spåret längre än vad jag tänkt mig...tills. med slutmarkören la jag 4 markörer.
Det var en mycket uppspelt och lycklig Gazzer som hoppade ur bilen när det så var dags för promenix medans spåret la till sig. Ja, tala om förväntningar...han visste knappt på vilket ben han skulle stå och tjöt ut sin lycka...ja, nog behöver denna kille aktiveras alltid! Helst skulle ju Gazzer velat ta spåret på en gång...ja, han försökte allt må ni tro.
Spåret fick ligga till sig ca 1 timme och under tiden vandrade vi åt motsatt håll för att inte förstöra vittringen. Kan inte låta bli att njuta av min numera betydligt mycket slankare Gazzer...känns så himla bra att han inte bär omkring på en massa extra tyngd. Han var så sprallig idag...for över stock och sten som värsta buse... Att befinna sig i skogen är ett av de bättre sätten att verkligen koppla av och samla nya krafter. Inte ens regnet förstör den känslan.
Så var det då dags att ta spåret. Gazzer tar upp vittringen redan vid bilen...långt ifrån själva spårstarten...tala om att vara ivrig. Inga problem alls...krökar och svängar, uppför och nerför, runt träd...ja, det var allt ett lurigt spår, men Gazzer kirrade det. Han hittade alla markörerna utan några problem. För varje upphittade markör får Gazzer en liten godisbit/byteshandel så det är väl självklart att dessa bara måste hittas. Detta var helt klart ett av de längre spåren som Gazzer tagit...men, det var inga problem. Vid spårslutet låg en handske...vilken inte var så värst rolig trots att matte verkligen försökte att busa till det...nej, viktigast är dock godisbiten som markörerna står för.
Vi var ganska så blöta när vi styrde bilen hemåt Askersund igen...men strunt samma...vi har ju haft kul och det känns så bra att veta att Gazzer fått jobba lite. Jag blir glad ända in i hjärteroten av att se glädjen han visar över att få ut och jobba. Detta och annat borde man ju göra oftare!

Har ju som jag skrivit om tidigare funderat på att prova på att träna med hjälp av klicker. TACK alla vänner för tips jag fått på dels. bra böcker i ämnet och annat matnyttigt rörande detta.

 

081109 YEES...första riktigt stora delmålet uppnått!!!
Yees, yeess...söndag och viktkontroll av Gazzer. Kan inte fatta att detta är sant, men idag så visar vågen på precis 20kg...lite skillnad mot från början 23.4!! När vi startade Gazzers diet på riktigt allvar så hade jag ju just 20kg som ett nästan ouppnåerligt mål...men, nu är vi där..GUU SÅ BRA DET KÄNNS!! Ska försöka få ner honom ytterligare kanske 5hg...men, helt klart är ju att numer har vi en hund som är helt okey i hullet...inte alls så där skämmigt klumpig och som man får ågren av att bara titta på...ja, jag tänker ju främst på hans dåliga höft.

Tassproblemen kvarstår...och vädret just nu är allt annat än tassvänligt. Har jagat skor av alla de slag sista tiden eftersom de vi haft tidigare inte var täta längre efter alltför mycken användning...detta problem är då inget kul alls. Har lyckats hitta en "bandagesko" som är vtn.tät så just nu kan vi skydda den söndriga trampdynan mot att alltid bli helt uppluckrad vid varje hundrunda i regnruskvädret.
Var upp till veterinären i veckan och vaccinerade både katt/hund och då tyckte dom att jag skulle prova att ge Gazzer tbl. Biorion(Biotin). Är ett fodertillskott som främjar just päls, tassar och klor hos bl.a hund. Biotin har tydligen tidigare getts mycket till hästar...men är enl. vetr. nytt för hund/katt. Vetr.ass. hade själv provat detta på en av sina hundar som har tassproblem och fått ett mycket gott resultat. Trampdynorna blev betydligt mycket mer hållbara...ja, visst är det värt ett försök..här provar vi ju allt som finns att prova. Jag kan ju inte låta bli att fundera över om detta är ett "vanligt" problem bland hundar/Wheaten...och i de fall som finns vad gör man tro..?

Vädret är ju som sagt allt annat än roligt men vi måste ju ut och röra på oss..åtminstone ibland. Tyckte jag var smart här i veckan och åkte ut till Tjälvesta äng...tänkte som så att där är det nog bra att rusa runt...inte så skitigt. Ack, ack...vad man kan bedra sig. Dom hade släppt ut korna där och dessa hade trampat upp breda leriga stigar överallt...phu..klaffs, klaffs...vi var leriga hela Gazzer och jag. ÅÅ "koblajorna" var större än störst och göräckliga...!!! Körde som vanligt uppletande av olika föremål och Gazzer tycker det är så himla roligt att få lite uppgifter att klara av. Vi var ute länge och jobbade den här dagen och när vi kom hem så var det raka vägen in i badkaret som gällde...och det räckte inte med att tvätta ben och mage inte...nej, det blev tvunget med ett helbad.

Har funderat en del sista tiden på att det skulle vara roligt att prova på klickers....men är man tokig om man testar detta utan att ha gått någon kurs först!? Finns ju massor med böcker i ämnet, men vilken ska man välja tro...är det någon som har något tips att komma med tro??? Känner som vanligt att det skulle vara så kul att aktivera mer...men, Gazzers söndriga trampdynor är givetvis ett hinder...därav har jag funderat på att testa klickers som man ju kan använda sig av tom. inomhus. Men, man kanske måste gå kurs för att klara av att göra på rätt sätt...inte vet jag!?

 

081102 SNÖ, SNÖÖ MASSOR MED ROLIG SNÖÖÖ!!!!
Om Gazzer kunde tala så skulle han säkerligen skrika JIIPPIIII en dag som denna när marken är täckt med ett täml. tjockt lager snö. Givetvis måste vi ju ut och "busa 737atill" riktigt ordentligt. Vi åker ut till Mariedammsleden och Trehörningens masugn...ett mycket vackert naturområde som vi besökt en gång tidigare...förra vintern. Gazzer vet inte till sig att lycka och far fram som en riktig jordekorre i snön...vi kan inte annat är skratta åt vår buse.

Något som däremot inte är så roligt är att återigen har en av hans stora trampdynor på ena baktassen gått rejält sönder... Allt det svarta slitskiktet är borta på insidan av trampdynan...är bara ett stort köttigt sår 762anu. Är ju inte första gången detta händer och säkerligen heller inte den sista. Har givetvis talat med vetr. om detta som även tagit en del prover och testat en del behandlingar...till ingen nytta. Har sedan länge gett honom både Laxolja och B-vitamin...+ smörjer trampdynorna. Vad kan man mer göra tro??? Är det någon som läser detta som kan ha några teorier ang. detta så hör gärna av er...öppen för allt!!!

En glädjande nyhet. Söndag=viktkontroll av Gazzer = minus 3.2kg sedan start!!! Guuu vad vi är duktiga om jag nu får säga det själv. Trodde j029au faktiskt inte att han skulle ha gått ner något sista veckan...vi firade ju 5-årsdag den 29:e...vilket innebar bl.a att det vankades grisöra och lite extra godbitar i maten...rena lyxen för en kille som går på sträng diet och är superglad över lite extra morötter, eller äppelbitar i matskålen. Jag är såå glad och jag är helt övertygad om att även Gazzer trivs i sitt numera betydligt mycket smidigare format...han börjar bli riktigt snygg min lillkille!!!!

 

081015 Tiden går...
I dag är det en månad sedan Qu somnade in. En månad fylld med massor av tårar, sömnlösa nätter mm, men däremellan även stunder då de fina minnena från vår tid med Qu tar överhand. Det sägs att tiden läker alla sår och det ligger nog helt klart något i detta, men alldeles säkert är att Qu för all framtid kommer att uppta en mycket stor plats i våra hjärtan. Vi har den stora förmånen och glädjen att ha kontakt med många av Qu-barnen/avkommor och deras familjer. Det är med stort intresse vi följer dem genom livet... genom dom lever Qu vidare!!!

Måste återigen få TACKA ALLA VÄNNER OCH BEKANTA för alla hälsningar vi fått. Gästboken är fylld av varma hälsningar, massor av mail, brev och kort har vi fått ang. Qu:s bortgång. En hel del hälsningar från Wheatenfolk i andra länder har kommit...även från många vi inte känner...är så ofattbart att Qus bortgång berört så pass många..!! TACK GOA VÄNNER...hittar inte ord stora nog för att uttrycka vår tacksamhet över all omtanke ni visat oss!!! Tyvärr har jag inte svarat er alla personligen..hoppas ingen tar illa upp för detta.

För lite drygt en vecka sedan kom brevet som sa att vi kunde hämta hem Qus urna från Strömsholm. Det är mycket som åtminstone inte jag tänkt på tidigare. Först av allt så var det ju att besluta om vi ville ha enskild kremering/urna och det var för oss givet. Men, sedan då...skulle vi strö askan på något av Qus favoritställen eller vad?? Efter en hel del funderande så beslutade vi oss för att han skulle få vila här hemma på tomten så vi hade honom nära, kändes rätt. Alltså inhandlades ett gäng växter...bl.a några klängrosor och lite barrväxter. En "rabatt" ordnades med förutom dessa växter stenar från Vätterns strand och husse ska fixa spaljeer som böjer sig över platsen där Qu vilar så det bildar ett rosentak över hans viloplats.
Förra måndagen begav sig jag och Gazzer till Strömsholm för att hämta urnan. Jag kände mig nog ganska så stark inför detta och inbillade mig att jag "bara " skulle få urnan utlämnad...utan något speciellt. Ja, egentligen så var det väl inget märkvärdigt som hände, men genast när dom fattade att jag skulle hämta en urna fick jag gå till ett eget rum för att det skulle vara lugnt och fint. Dom försäkrade sig mycket noga om att det var Qus urna jag skulle hämta...ja, då var det ju kört för min del...gick bara inte att hejda tårarna...hade ju medvetet stängt alla tankar och känslor ute ända till denna stund...blev genast så konkret. Ja, ni vet som när man sitter på en kär väns begravning och det räcker att få höra namnet på den avlidne..precis så var det för mig. Fick sitta där en stund och samla mig och sedan kom dom in med urnan...en ganska fin träurna med Qus namn på...usch, usch... så ofattbart overkligt. Måste ju säga att jag blev förvånad över det fina mottagandet jag fick på Strömsholm..värdigt på alla de sätt...för mig väldigt oväntat.
Hade hört från en nära vän som hämtat urnan med sin kära hund och placerat den bak i hundburen (är väl den naturligaste platsen...kan man tycka) vilket resulterade i att när hon körde hem satt och såg urnan i hundburen på den plats där hennes hund brukade sitta...så gripande jobbigt! Detta hade etsat sig fast hos mig, lät så hemskt på alla sätt. Jag placerade urnan bakom ett av sätena. Men, trots detta satt jag och tittade på det lilla jag såg av urnan när vi åkte hem...var en så egendomlig känsla. Återigen hade jag båda mina killar med mig i bilen...jag försökte att inte tänka så djupt...går ju inget bra att både köra bil och gråta. Väl hemma så släppte alla hämningar och vi grät hela familjen. Vi tände ett ljus vid urnan, pipisen och de röda rosorna stod bredvid...ofattbart..detta var alltså vår Qu!!! På kvällen jordfäste vi urnan tillsammans med Qus bästa pipis, hans älskade lamm + att fem stora röda rosor fick följa honom i graven...en ros från oss var..mig, Anders, Patrik, Gazzer och Snorpan. Förstår mycket väl att detta kan för många upplevas lite överdrivet, men det kändes viktigt för oss. Qus "rabatt"/viloplats tror jag blir väldigt fin när rosorna växer upp i sina spaljeer...skönt att ha honom nära...vår Quattro har kommit hem igen!!

Måste ju berätta en sak som jag inte tror att jag nämnt tidigare. När jag och Qu satt på Strömsholm för en månad sedan fick jag en så enormt stark känsla/upplevelse. Jag kunde riktigt se mig själv sitta där i väntrummet med Gazzer som var sjuk i någon åkomma relaterad till sin "övervikt". Känslan var så otäck och stark så jag blev riktigt rädd. Då beslutade jag mig för att NU GENAST ska det bli diet på hög nivå för lillemannen hemma och så har det blivit. Alla ni som träffat Gazzer vet ju att han är en stor och redig kille i sig, men på sista tiden har han även lagt på sig alltför mycket. Vi hade provat ett flertal foder och då för en månad sedan gick han redan på dietfoder från veterinären, men vi var väl lite för släpphänta och det slank ner alltför mycket utöver maten...viktnedgången var inte så värst lysande...men nu skulle det som sagt bli ändring på det. Sådan matte sådan hund skulle man kanske kunna säga...således inleddes diet på både matte och hund...högsta prioritet. ÅÅÅ..tänkt, det har gett resultat...Gazzer har gått ner 2.4kg, sedan han vägde som mest och jag själv går också så sakterliga ner i vikt...jag är sååå lycklig! Gazzer har ju dåliga höfter så visst sjutton är det viktigt att han inte är för tung. Själv tycker jag att jag fått en ny hund...inte alls så där klumpig och säckig längre. Nu är han ju som sagt en stor hane och är mycket grov i sig själv...men, mitt mål för hans diet är 20 kg, men det kanske blir svårt att komma dit, vi får se..Faktum är att nu när inte storebror är med och som alltid var den som såg till att vara med när något gott vankades så är det mycket lättare att hålla en ren diet på Gazzer. Är väl bara att konstatera att man är för lättflörtad och gav med sig när Qu satt och tindrade med sina vackra ögon...bara en liten bit matte..å visst fick han det...suck!!!Lillebror hängde förstås med av bara farten... Ja, jag måste väl inflika att det inte bara var matten i huset som föll för dessa blickar...
Med andra ord så lever lillebror Gazzer om möjligt ett lite hårdare liv nu än när storebror fanns. Har kommit på att han älskar kokta morötter, ärtor, gurka och paprika...det får han när jag vill ge honom något extra..kan väl inte vara bättre. Stackars hund...han är väl tvungen att äta allt som går att äta för att hålla värsta hungern borta...nä, jag tror inte att det går någon nöd på honom.

Gazzer får självklart massor med uppmärksamhet numera. Eftersom han är av det stillsamma slaget så krävs det att vi tvåbenta ser till att något händer. Skrev ju sist att vi varit ute och spårat och att Gazzer varit lite småknepig och väntat på Qu mm. Nu har jag varit ut till skogen ytterligare ett par gånger med honom och nu är det en helt annan hund jag har med mig. Nu är han så glad och förväntansfull så han vet inte hur han ska beteé sig...tjuter och för ett härrans liv. Medans jag lägger spåret tjuter han högt av iver...inget önskevärt beteende kanske, men jag är ju överlycklig för att han tycker allt är så skoj igen. Spåren har han tagit kanon...trots rejält blåsoväder och jobbig/svår terräng. Har även försökt att träna lite olika andra saker med honom...slalom mellan mina ben, hopp i olika kombinationer mm mm. Han blir så ivrig så det går nästan över styr när vi försöker lära in något nytt. Tänk att hundar kan vara så olika... Qu, var helt otroligt lättlärd vad det än gällde...lillebror Gazzer får man nöta in saker på... Är ju en tjusning att det är på detta viset, men samtidigt är det inte så enkelt. Ibland kunde man önska att man hade en "säck" extra tålamod att plocka fram när behov uppstår.

Ja, som ni nog förstår så börjar vår vardag så sakteliga vara sig normal igen. Sorgen och saknaden efter Qu känns fortfarande mycket tung, men vi börjar få distans till det som hänt. Nu satsar vi hårt på Gazzer och en del framtidsdrömmar börjar försiktigt tona fram långt där borta i den lite ljusare horisonten.

 

080918 Quattros sista tid.
Ja, så hände det hemska...det som inte fick hända. Vår älskade, gooa Quattro finns inte mer bland oss. Sorgen är så oändligt stor så egentligen saknar jag ord för allt...tårarna rinner hela tiden nerför kinderna. Men, jag vet ju att det är så många som undrar vad som hände sista tiden så jag ska göra ett försök till att återge lite från Qu:s sista tid här bland oss.

Att Qu levde under ett livshotande tillstånd det visste vi ju. Den första stora blodproppen i h.bakben satt där den satt, men så vitt man kunde se så bekymrade denna inte Qu nämnvärt eftersom andra mindre blodkärl tagit över blodförsörjningen av benet. Han hade genomgått mängder med undersökningar och prover och inget visade på något anmärkningsvärt alls...tvärtom hade han kanonvärden och var i toppkondition enl. vetr. Alltså levde vi på hoppet om att inga fler proppar skulle dyka upp, att det var något speciellt som utlöste den första proppbildningen, något som förhoppningsvis inte skulle hända igen. Han kom hem från Strömsholm i slutet av juli, hade återbesök senare i augusti för fler provtagningar...men, inte heller då kunde man påvisa något onormalt. Qu själv var som vanligt pigg, glad och förgyllde tillvaron för oss i vanlig ordning. Visst, tog vi det lite extra lugnt med vår kille, men han verkade inte må dåligt på något vis. Veckorna gick och man började så smått invagga sig i någon sorts "falsk trygghet"..kanske, kanske fanns det en framtid. Fast visst fanns oron där hela tiden...åkte vi någonstans så kollade vi upp vart närmsta veterinär fanns osv...

162I slutet på augusti åkte vi ut till "vårt Torsö".. tack o lov att vi gjorde det! Qu och jag tog oss riktiga promenader i skogen..han trivdes i skogen! När jag tänker tillbaka på hans sista tid så var han nog bra mycket slöare än vad han varit tidigare...men, han hade ju trots allt sin stora propp i bakbenet så vi tyckte nog inte att det var så anmärkningsvärt. Förutom Torsötrippen så var vi även ut till "våra" spårskogar här hemma och killarna fick rusa runt och jag körde även lite uppletande av div. föremål med dom. Allt var alltid lika roligt och spännande. Känns så skönt nu att veta att han fick leva sitt liv in i det sista...om ni nu förstår vad jag menar. Inne for han omkring med sina pipisar och var lika glad som vanligt och när dom var ute på tomten var det fullt ös....ja, inte kunde man ana att det var så illa med vår älskade kille.

Så började saker förändras. Det var i förra veckan på torsdag.morgonen jag kom hem från nattjobbet och fann hela hallen nerspydd. Ingen av hundarna verkade må dåligt...men, jag anade att det var Qu. Lillebror Gazzer hade några dagar tidigare haft någon magåkomma och kräkts så kanske var det Qu:s tur nu. Efter denna morgon kunde vi se att Qu hade en lite ansträngd gång med "proppbenet" av och till. Det var inget påtagligt och det var bara ibland man såg att han hade en mer stapplande gång. Annars var han som vanligt...vår alltid så sprudlande allärta Qu!! Morgon och kvällsrundorna var nästan symptomfria, men mittpådagenrundan var det lite sämre med så visst var vi oroliga. Ringde till Strömsholm och rådfrågade, men dom tyckte att jag kunde avvakta till efter helgen eftersom han trots allt var så pigg och det inte syntes något på honom när han busade runt inne eller ute på tomten. Sagt och gjort...men, på söndagen började allvaret verkligen gå upp för mig. Min bror var på besök och tillsammans gick vi ut på en liten hundpromenad mitt på dagen. Hann inte lämna vår gata förrän Qu började gå dåligt..han var klart påverkad av benet. Vi gick sakta och Qu kämpade på...glad och pigg som vanligt. La märke till att efter att vi vilat en liten stund syntes allt vara bättre med benet, men hältan återkom ganska så omgående när vi började gå igen. Rundan blev kort...men, väl hemma igen så var det full fart på Qu igen. Jag var dock så orolig så magen värkte...vad står detta för!? Natten blev orolig...sov knappt en blund....men, det gjorde Qu...nedanför min säng. ÅÅ som vanligt fick jag världens största morgonpuss när klockan ringde tidigt månd.morgon den 15 sept.

Strömsholm öppnar ju 8.00 och innan dess hade vi klarat av morgonrundan och ätit frukost. Såg att Qu haltade lite på morgonrundan, men det var inte sådär riktigt påtagligt. Fick en akuttid på S-holm så vi satte oss i bilen och for dit. Visst, fattade jag allvaret i detta, men ändock inte fullt ut...åå tur var kanske det!
Qu verkar inte alls ha några dåliga minnen från Strömsholm utan hoppar lyckligt ur bilen när vi kommer fram. Vi går en rastrunda och han nödar av sig...jag tänkte att det var ju skönt att han bajade utifall att han blir inlagd...vem vet i såfall när nästa rastning blir. Får först besked om att dom fått in flera akut sjuka djur så vi får räkna med att vänta ett tag, men det dröjde inte länge förrän Qus namn ropades upp i högtalaren. Efter att ha berättat vår sjukhistoria, div. provtagningar och vetr. klämt igenom Qu lite, han ömmade rejält på en punkt på h.bakbet vilket oroade vetr..så blev vi skickade på ultraljudsundersökning. Vi har ju gjort det här förr så vi kunde 915arutinerna. Qu...var så duktig...låg helt blixtstilla hela tiden. Han fick sååå mycket beröm..det var tom. en av vetr. som trodde att han var sövd eftersom han var så duktig!! Ja, så undersökte man då först hans gamla proppben och vetr. var förbluffad över att benet kunde fungera med den helt otroligt dåliga blodförsörjningen som benet hade pga proppen. Han höll på länge och undersökte Qu...såg inte bra ut, men han kunde inte påvisa något direkt nytt som uppstått efter förra besöket. Allt var ett stort ? ...vi fick gå ut ur undersökningsrummet och skulle få träffa den "vanliga" vetr. igen. Men, innan vi hinner in till henne så kommer ultraljudsspecialisten/vetr. fram till mig igen och säger att han kan inte släppa det här med Qu. Han säger att något är galet med min hund, det stämmer inte. Han vill undersöka Qu igen...och gå in och kolla lite mer på organ osv..dessutom så är vissa blodvärden försämrade sedan förra besöket på sjukhuset....men, först ska han gå på lunch.

Qu och jag går ut och rastar igen...han nödar av sig igen!! Guu, så skönt tänker jag igen...han blir nog inlagd och då är det bra att vara avrastad. Qu är så glad den här dagen...skuttar och kommer fram till mig och delar ut sådana där härliga Qu-pussar...det är bara han som har sådana (såklart!). Måste ju även nämna att Qu fick så mycket beröm av personalen för att han var så duktig och snäll hela tiden. Dom menade på att dom hade en helt annan bild av denna ras!!??? Nåja, efter att ha rakat bort lite päls på ben och mage så fick vi så gå in i det mörka ultraljudsundersökn.rummet igen. Denna gången behövde inte sköterskan vara med...Qu fixade ju att ligga stilla helt själv. Jag höll tummarna så hårt så dom nästan domnade bort för att han inte skulle upptäcka några nya otrevligheter, men det hjälpte föga. Först av allt så undersökte han v.bakbenet och hittade genast en stor tromb i artären, ca 1cm stor. Jag såg och begrep att det var en tromb långt innan vetr. visade mig den. Det var så hemskt och jag tror att jag nästan försvann bort ett tag...nej, det får bara inte vara sant!!! Undersökningen varade länge...ja, åtminstone upplevde jag det så. Vetr. kallade in ytterligare en vetr. för hjälp att tyda det som uppdagades på skärmen. Detta är ju mycket, mycket ovanligt vilket dom påtalde ett flertal gånger för mig...ÅÅÅ då kan jag ju inte låta bli att bli lite förgrymmad...varför ska Qu behöva åka på detta då!!?? men, det är ju bara så...

Åter till undersökningen. Ja, förutom tromben i v.bakbenet så såg prostatan inte alls bra ut, tromb?, i ena njuren satt en tromb och när han följde Aorta mot bakbenen så vid förgreningen till bakbenen så kunde man se en täml. stor tromb + att vetr. trodde sig vara ganska så säkra på att han förm. hade småproppar i de nya mindre blodkärlen i h.bakben...därav den orena gången/smärtan i det benet. Det var inte lite elände som uppdagades! Ja...där stod jag och stirrade in i denna hemska skärm som hela tiden hittade och visade svart på vitt att här var det ännu en tromb. Ljudet från blodet som forsade fram i artärer och vener var öronbedövande och ibland upphörde det ju sådär otäckt...vid tromberna...usch...inget roligt alls! Jag förstod åt vilket håll det lutade redan när dom hittade första tromben..fick kämpa för att klara av att inte bara fara ihop...men, i sådana här situationer plockar man ju fram något extra batteri med reservkrafter..å tur är väl det. Ja, nu var alltså en liten del av Qu undersökt och med mycket, mycket dystert resultat.Tankarna och känslorna for som en jojjo i huvudet på mig...jag visste ju vad som väntade....men, kunde inte riktigt tänka tanken fullt ut...blundade väl för verkligheten. Så blev vi sittande i väntrummet igen för att återigen få prata med "vanliga" veterinären. Qu, var sprallig och glad och hoppade vid ett flertal gånger upp på mig...så ett tag satt han i knät och pussade på mig. Fattade han tro???...jo, förmodligen. Som tur var så var det ganska så lugnt med folk på sjukhuset den här dagen..är ju jobbigt ändå utan att behöva trängas med enmassa folk/hundar. Fick en sådandär riktig gråtattack när vi satt där och väntade, men lyckades häva den efter en stund. Går ju inte att flippa ur helt och hållet...jag förstod ju att jag måste klara av att ta beslut och tala med vetr.

Så fick vi då komma in till vetr. igen, en jättegullig tjej som verkligen månade om både Qu och mig, tack för det! Hon frågade om jag begripit vad Ultraljudet visade och det hade jag ju gjort. Som jag ju förstått så var det ju mycket, mycket illa med Qu...så illa som det bara kunde vara. Hon menade att allt berodde på hur jag kände det...det fanns ju alltså en möjlighet att lägga in Qu på någon sorts symptombehandling då han skulle få blodförtunnande + att en del prover skulle kunna skickas för att om möjligt kanske, kanske hjälpa upp det hela på något litet vis... alternativet var att ta bort honom. Propparna hade ju formligen exploderat i antal sedan förra besöket på sjukhuset så prognosen var ju sämre än sämst. Symptombehandling ...ja, vad skulle den leda till förutom mer lidande och att Qu skulle få tillbringa sin sista tid på lasarettet, kanske ha smärtor, nya provtagningar...till ingen nytta när prognosen ändock var som den var. Nej, Qu är värd att få ett värdigare slut. Inom mig visste jag ju redan detta innan jag ens gick in till vetr, och jag tvekade aldrig på vad som var bäst för Qu. Jag grät hysteriskt...var så svårt, så hårt att höra orden...ta bort honom..idag!!...fast jag visste...guuu...fortfarande i skrivandets stund så gör det så otroligt ont i hela mig. Att råda över liv och död på detta vis..men visst är det ju även en förmån som våra kära djur har. Just det att kunna få möjlighet att sluta sitt liv innan det riktiga helvetet bryter ut. Ja, som sagt så tvekade jag aldrig på vad som var rätt, men innan jag meddelade dom hur jag ville ha det gick Qu och jag ut en liten stund igen. Vi ringde husse som inte heller han tvekade på vad som var rätt för Qus bästa. Vi gick där ute på gräsplanen utanför sjukhuset och jag talade om för Qu vad som komma skulle och att vi älskar honom över allt annat på denna jord. Han var glad och pigg och pussade mig hela tiden trots att tåranra strömmade ner för kinderna på mig. Begrep han något av allt tro??? Vem vet...kanske såg han det som en befrielse att få sluta ...jag tror ju som sagt att han hade smärtor, men inte visade det. Jag tog några sista kort på honom med telefonen...hade ju typiskt nog ingen riktig kamera med mig.

När vi så gick in igen på avdelningen så fick vi genast ett eget rum vilket kändes mycket skönt. All personal var så otroligt gulliga och omtänksamma...betyder oerhört mycket i en sådanhär situtaion. Dom hämtade några goa fällar som Qu fick lägga sig på och efter en stund så fick han somna in lugnt och stilla, klockan var 15.15 den 15/9 -08 när han lämande jordelivet. Såå ofattbart och så overkligt...vår Qu finns inte bland oss längre! Men, någonstans inom mig så har jag ju vetat att det kunde gå såhär...men, inte trodde jag att det var så illa, att sista stunden var kommen när jag åkte iväg till Strömsholm på morgonen. Samtidigt så vet jag att jag tänkte tanken: Om jag inte får med honom hem idag...ja, då ska jag klippa en liten lock av honom som minne....som tur var så kom jag ihåg att göra det. Qu-lockarna ligger här bredvid mig och där står även foton, diplomet på Årets Wheaten och ett ljus brinner för vår "stora älskade Quattro".

Har fått hela Qus journal med mig hem och måste bara nämna detta. Förutom alla provsvar och annat obegripligt står följande mening: En JÄTTETREVLIG och MYSIG hund som jag med glädje tagit hand om under dagen!!!
Det är inte utan att jag blev rörd när jag upptäckte detta mitt bland all tung fakta.

Att det var rätt beslut att låta Qu somna in har vi inte tvekat det minsta på.

VÅR QUTTRO SOMNADE IN MED FANAN I TOPP!! HAN VAR STÖRST BÄST OCH VACKRAST IN I DET SISTA...åtminstone i våra ögon!

Jag törs knappt tänka tanken på vad som kunnat hända honom...han var som en tickande bomb med alla sina tromber som dök upp överallt. Med facit i hand så är jag helt övertygad om att han haft mycket ont sista tiden...men, hur ska man veta sådant!? Han var så glad och så sprallig in i det sista...ibland ser jag honom fortfarande springa omkring här i huset med sina pipisar. Att man kan älska och sakna en hund så oerhört mycket...!! Ja, sorgen efter Quattro är mycket, mycket stor...kommer att ta lång tid att bearbeta detta. Gazzer saknar honom också, men hur mycket är svårt att avgöra. Han och jag åkte ut till vår spårväg i tisdags....för att skingra tankar och känslor lite. Vet inte hur många gånger jag fick säga till honom att följa med mig när vi skulle gå iväg efter vägen. Han sprang hela tiden tillbaka till bilen och stod och väntade...han brukar alltid invänta Qu på det viset...ja, suck! Till slut så följde han ju med mig och vi fick oss en fin promenad, men tankarna fanns hela tiden hos Qu. Är kanske lite löjlig, men jag satte ner Gazzer där på på ett av "våra" spårställen och så talade vi med Qu...guu, sådan man blir!!

MÅSTE OCKSÅ PASSA PÅ ATT TACKA FÖR ALLA VÄNLIGA HÄLSNINGAR VI FÅTT FRÅN VÄNNER OCH BEKANTA!!! De värmer och stöttar så gott ska ni veta!

Jag är ganska så övertygad om att det inte bara är vi inom familjen som kommer q1att bära med oss minnen av vår Quattro mycket, mycket länge!

Jag vet att jag vid något tidigare tillfälle skrev att jag inte visste om jag kunde leva utan Qu...ja, jag kan ju tala om att inte är det lätt inte...men, det är ju klart att det måste gå...

Vår tid tillsammans med Qu blev alltför kort, Men vi är så tacksamma för varje stund vi fått med denna underbara hund. Hjärtat brister nästan av sorg, men förutom sorgen finns där även massor med härliga minnen av en underbar Quattro och allt fantastiskt vi fått uppleva tillsammans med honom. Som Bimma skriver på sin hemsida...vår "saga med Qu" fick ett för hastigt och sorgligt slut...!!!

Som jag skrev tidigare...detta är ett försök till att återge lite av Qu:s sista tid. Det är inte så enkelt att sätta ord på en så stor sorg som vi just nu känner så jag hoppas ni har överseende med om något låter tokigt.

ÅTERIGEN TACK FÖR ALL OMTANKE ALLA VÅRA VÄNNER VISAT OSS!!!
Krama om era fyrbentingar lite extra.. saker och ting kan så fort och oväntat förändras..//Annelie
Ja, det skadar ju förstås inte att krama om de två-benta också....

Till sist en liten upplysning. Jag förstår att detta kan skapa oro för Qu-barnens hälsa och oro över om det finns någon misstanke på att detta kan vara ärftligt betingat. För det första så är proppar på hund oerhört ovanligt, förekommer enl. vetr. knappt. Samtliga vetr. vi haft kontakt med på Strömsholm har hävdat att det inte finns någonting som talar för att detta på något vis är ärftligt. Man kan heller inte likna orsak till proppbildande hos hund vid de som förekommer hos oss människor. Det är just detta som gör det hela ännu svårare att hitta orsaken hos de ytterst få hundar som fått blodpropp. Vill bara förmedla vidare den information vi fått på Strömsholm utifall att någon "valpköpare" eller uppfödare som har valpar efter Qu börjar grubbla när ni läser om Qu:s krämpor.


 

28/8 tom. 31/8-08 TORSÖ
363
Ja, det kunde ju ha börjat bättre...Gazzer har återigen problem med trasiga/såriga trampdynor och lagom till Torsö trippen blossade allt upp rejält vilket gjorde att vi tvekade mycket på om vi skulle ge oss iväg eller ej. Laddade med massor av förbandsmateriel, strumpor, och nyuthämtat Fucidermgel gav vi oss ivarjefall till slut iväg...måste ju gå att sköta söndriga tassar även på Torsö. Inte nog med detta...vår lilleman blev även dålig i magen...diareé i bilburen på vägen dit och kräkningar gånger flera när vi kom fram...tala om bra början på allt. Som tur var så hade jag plockat med mig Dofilus, ris och fiskbullar...så han fick stå på den dieten till att börja med...stackars liten. Allt var lugnt första dagen, men på natten blev det till att springa ut ett flertal gånger. Husse sov med kläderna på för att snabbt kunna ta sig ut...och Gazzer var så duktig och visade när han behövde ut så ingen olycka hände inne i vagnen. Vid det här laget var det inte utan att man ångrade sig att vi åkt iväg...trasiga trampdynor och en magsjuk vovve...ingen drömsits direkt.

På fredagen var Gazzer ganska så loj, men kräktes inte något mer...Tassen var allt annat än bra så det var ett litet pyssel med allt. Kom på att mina hemstickade raggsockor i riktigt ullgarn fungerade ypperligt som skydd åt tassbandaget...var ju även lite mjukt att gå på för stackars Gazze som nästintill var trebent när det var som värst. Är faktiskt orolig över hans "ständiga" tassproblem. Vad kan detta bero på tro??? Har ju frågat vetr. till råd utan att fått någon direkt hjälp på detta. Ideér om vad orsaken till hans trasiga trampdynor mottas tacksamt!!! Är det fler som har sådana här problem tro???
Som vanligt var det gott om Fästingar på Torsö...fast inte riktigt lika mycket som vid 449avårat förra besök där. Husse tillverkade en smart "Fästingdöarbräda"...där mojsade vi alla objudna gäster. Förutom Fästingar såg vi en hel del orm...mest Snok, men även en och annan Huggorm...usch, jag ryser i hela kroppen. En bautastor Snok hölls inte allas långt ifrån där vi hämtade vårt vatten...husse fick hämta vatten efter den upptäckten. Eftersom Gazzer var tvungen att ta det lugnt så stannade han och hussen kvar vid vagnen hela dagen. Husse hölls med sin nya hobby.. panoramafotografering och Gazzer fick hänga med honom. Jag och Qu tog bilen ut till svampskogen. Förr har vi ju alltid gått enormt långa turer när vi gästat Torsö...men numera vill vi ju inte utsätta Qu för alltför hård ansträngning så därav tog vi bilen ut till en av våra svampskogar. Vi gick ganska så långt och visst hittade vi en del svamp, men inga mängder. Körde lite uppletande av pinnar och annat..alltid uppskattat. Tanken med denna Torsötripp var bl.a att jag skulle spåra en hel del med killarna, men allt kom liksom av sig pga att Gazze var skruttig.

På lördagen åkte Hussen in till Mariestad en sväng medans hundarna och jag tog oss en runda i skogen alldeles intill där vi stod med vagnen. Gazzers tass hade börjat läka ihop så den såg inte sådär otäckt ond ut den här dagen...skönt! Magen var också bättre..guuu vilken lättnad för både hund och tvåbenta. På efteriddagen åkte vi upp till den där gudomligt vackra badplatsen med dom härliga hällarna. Återigen blev 228adet lite panormafotografering för hussens del...ett av fotona ser ni ovanför dagboksanteckningarna. Att något kan vara så vackert som naturen här ute vid Torsö!!! Man njuter i fulla drag...är "bara" fästingarna och ormarna jag inte gillar. Qu och jag letade katareller, men kammade helt noll den här dagen. Solen gassade underbart...kändes som en riktig sommardag.

Sista dagen och regnet smattar visserligen ganska så mysigt på husvagnstaket när vi vaknar..MEN.sjutton så trist...inte första gången som väderprognoserna visar totalt fel...skulle ju bara bli vackert hela helgen!!! Hade ju från början tänkt oss åka ut till en annan underbar klipphällsstrand, men det var inte så lockande i regnruskvädret. Iklädda overaller och regnställ begav sig killarna och jag till skogs medans husse rev förtält och fixade allt annat inför hemfärden. Den här gången hade vi mer tur med Kantarellfångsten..berodde säkerligen på att jag inte hade värst mycket med mig att plocka svampen i...ett par skitpåsar..nåja, bättre än inget. Uj, vad roligt och härligt det är att vandra i skogen och dessutom hitta dessa vackra svampar. En del var riktigt stora och många så jag blev alldeles till mig av lycka...nästan lite tossig!!! Med ens så spelade inte regvädret det minsta roll längre..vi gick riktigt långt så ett tag var vi tom. lite vilse, men till slut hittade vi stigen igen.. Bra med ovarall på hundarna...med tanke på alla fästingar och på all snårskog vi gick i.... När vi så kom tillbaka till husvagnen var husse sedan länge klar med sina sysslor.. Killarna och jag hade fått oss en lång härlig skogspromenad så vi var ganska så trötta när vi styrde färden hemåt.
Vår Torsötripp blev ju inte alls som den var tänkt från början. Vi har fått oss några lugnare dagar än planerat...men vad gör väl det. Gazzer mår bättre, härligt! Qu och jag har fått oss några rediga skogspromenader och hussen har en del ämnen till panormafoton med sig hem...kan ju inte bli bättre!! ÅÅÅ så väntar ju Kantarellerna på att bli rensade imorgon...ja, just den biten av "svampplockningen" är jag väl inte så förtjust i, men.....

Vem vet...kanske hinner vi med ytterligare en tripp till Torsö under hösten...jag längtar redan!!

 

2008-08-14 Abstinens på hundrundor..
Nu börjar det bli tråkigt att ta det lugnt..!!! Första tiden efter det att Qu blev sjuk så måste jag väl helt ärligt erkänna att det var åtminstone lite skönt att med gott samvete vara tvungen att ta det lugnare med alla hundpromenader och aktiviteter. Men, nu börjar det bli rent trist. Förra helgen blev "skogsabstinensen" alltför påtaglig. Jag blev helt enkelt tvungen att ta mina killar och åka ut till vår "spår/svamp"-väg. Regnet vräkte ner när vi lämnade stan så jag tänkte att detta är ju rena rama galenskapen...men, väl framme vid skogen så lyste åter solen och det var såå härligt. Hade ju tänkt att Qu skulle få vara kopplad, men väl framme så beslutade jag mig för att se hur det skulle fungera att ha honom lös...och det var inga problem alls. Både killarna och jag njöt i fulla drag av skogsluften, friheten...ja, allt det där som bara finns ute i naturen. Gazzer var som vanligt, eller om möjligt ännu mer än vanligt full i bus...fick hejda de värsta busatackerna mot storebror...vill ju inte utamana ödet alltför mycket...Qu ska ju ta det lugnt. Ja, Qu ja, han gjorde inte alls så många avstickare ut i skogen som han i vanliga fall brukar göra utan sprang mest på vägen och snosade...betydligt mycket lugnare än vanligt...kanske ett observandum. Ja, det är då inte gott att veta hur han mår, hur mycket känning av benet han har osv. Vår skogspromenad blev lång...nästan 2½ timme. Jag körde en del uppletande av pinnar och kottar med killarna vilket fungerade helt kanon...usch, vad 848alänge sedan sist dom fått göra något vettigt!!! Jag hittade en hel del katareller...så till kvällen vankades det smörstekta sådana delilkatesser!!!! Inte vet jag om jag gör tokigt i att ge mig ut till skogs med Qu...men, samtidigt så är ju detta livskvalité för honom och tar man det bara lugnt så borde det ju inte vara någon fara...eller!? Gissa om jag hade två trötta killar på kvällen efter vår skogspromenad..dom var helt "döa"...
Som vanligt slöar Qu i "sin" älskade soffa...var annars!?

Ja, förra helgen ja...då var det ju utställning här i Askersund med regnskurar som hela tiden avlöste varandra. Vi var upp och tittade/klaffsade i leran både på lördagen och söndagen. På lördagen hittade jag äntligen ett par snygga lite mer arbetade halsband i brunt läder till killarna. Jag som letat så himla länge efter något i den här stilen blev helt överlycklig och "ha-begäret" blev oemotståndligt..trots att dom var dyra som skrutt... Jag ångrar mig inte...!! På söndagen ställdes Wheaten med endast 27 hundar anmälda. Domaren Nils Molin tog god tid på sig så vi fick oss några huttriga timmar vid ringsidan...vädret var ju blött och trist. Det var trevligt att träffa "Latorps-gänget" + givetvis alla andra bekantingar också. Är ju en nästan ny upplevelse för oss att befinna oss vid Wheatenringen utan att ställa.

Dagarna rullar på och det har väl inte varit något speciellt med Qu sedan han kom hem från Strömsholm. För några dagar sedan så vaknade vi av att han var mycket orolig och kunde inte vara stilla...han hickade och svalde hela tiden. Han sökte hela tiden kontakt och när detta hade hållit på ett bra tag, kanske 30 minuter började vi bli oroliga. Tänk om det är en ny propp på G nu...ja, det blir ju lätt så att man förknippar allt onormalt beteende med blodproppen numera. Anders gick ut med killarna på morgonrunda och allt verkade normalt...när de kom in så var Qu lugnare, men hickattackerna kom lite av och till...frukosten hetsåt han... Allt avklingade dock lugnt och jag tror ju inte alls att detta har något med hans tidigare krämpor att göra, men oron för att det ska komma något nytt bär vi alltid med oss...och så kommer vi ju att få ha det framöver...bara att vänja sig med andra ord.

Igår, onsdag var det så dags för Qus återbesök på Strömsholm.
Morgonen blev tidig...redan 8.20 skulle vi vara där. Jag måste erkänna att jag var riktigt nervös...hade en stor orosklump i magen. Orsaken till dagens besök på sjukhuset var att man skulle ta fyra blodprov efter ett visst schema för att kolla om han har Cushings syndrom. Han fick alltså stanna hela dagen på sjukhuset. Vad min oro grundade sig i vet jag inte riktigt... kanske var det sådan där "matteoro"...inget roligt att lämna sin lilla älskling på lasarettet. Kan ju inte säga att vi direkt kände någon oro för att provsvaren skulle vara positiva...men, man vet ju aldrig...och kanske hittar dom något annat...!!

Vi kom snabbt in...räknar ju inte med det numera. Fick återigen träffa vetr. Barbara så hela Qus situation diskuterades igen. Hon konstaterade att han musklat på sig en hel del i sitt "trombben" sedan förra besöket...jättebra! Vi talade en hel del om möjligheten till att det är någon typ av allergireaktion som orskat allt...men, frågan är ju bara vad det var. Jag frågade lite om hur fästinghalsbandet kan påverka hunden och om detta vet man ju inte mycket eftersom dessa halsband inte funnits så länge. Att dom är väldigt "skarpa" det vet man ju så i Qus fall så skulle hon råda oss till att inte ha halsband på honom. Har ju känt så själv sedan allt detta börjat så killarna har inte haft halsbanden på sig sista tiden. Men, fästingplågan är ju också ett bekymmer...pest eller kolera...vad välja!? Ja, fler blodproppar vill jag inte ha på Qu så han ska inte ha något mer halsband på sig...det har vi bestämt.

Första blodprovet av fyra tog dom medans vi var kvar. Guuu, vilken duktig Qu vi har!!!
Sköterskan som tog proverna var mycket imponerad av honom. Dels så lägger han sig på bordet utan några problem, byter sida själv och rör inte en fena när hon sätter infarten...måste ju trots allt kännas en del. Stolt matte som skriver detta!!!!
Ja, efter detta så lämnar vi Qu på Strömsholm för att åter få hämta honom någon gång efter 17 på kvällen.
Är ju inte så svårt att fördriva en dag i min gamla "barndomsstad" Västerås. Jag besökte bl.a en täml. stor hund/kattaffär. Inhandlade efter lite tvekan en burk Zx, ja, ni vet det där nya omtalade medlet mot fästingar som man strör på maten. Inte för att jag kan säga att jag tror på detta, men ska nu inte Qu ha något f-halsband på sig så kan det ju vara värt ett försök. Letade även efter ett passande koppel till de nya halsbanden, men hittade inget. Köpte däremot en "piptvättbjörn" till Qu...den ska han få när vi kommer hem...visst är man väl lite larvig!?

Vägarbetena utanför V:ås är många, alltför många så när vi skulle ut till Strömsholm för att hämta vår kille så tycktes trafiken stå helt stilla. Nåja, helt stilla stod den väl inte, men tillräckligt för att jag skulle bli nervös för att vi skulle komma försent. Är ju skämmigt att inte passa tider...är sådan. Nu var det ingen fara alls utan jag kom nog dit precis lagom när Qu var färdig.
Allt hade fungerat helt otroligt bra och Qu hade hittat en ny kompis i sköterskan som hade hand om honom. Hon sa att hon varit in till honom och goosat så fort hon bara hunnit för han är ju bara för go...och det är ju ingen nyhet. Tre prover var analyserade och visade alla negativt, återstår alltså ett prov...men, vi kan alltså med största sannorlikhet anta att Qu inte har Cushings syndrom...jippii!!!

Nu har dom alltså gjort alla tänkbara prov och undersökningar på Qu för att hitta orsaken till trombbildningen, men allt visar helt okey värdet...tom. görbra värden!! Så alla uppenbara sjukdomar som kan orsaka detta kan vi utesluta...vad återstår då??? Ja, faktum är att veterinärerna är inne på "vår linje"..någon typ av trauma orskade förmodligen detta..en allergisk reaktion är inte alls otänkbar.

Nu har vi alltså en hund som fått sig en riktig hälsoundersökning...och allt ser helt kanonbra ut, konditionen är på topp, alla organ friska ... MEN, den stora trombosen sitter där den sitter. Hur känns nu detta...ja, jag vet inte riktigt. Kvarstår gör ju oron över vad som orsakat det hela och faktum är ju att det var på vår egen tomt det hände.. Blev han stucken av något, eller....och i så fall av vad??? Har fått starka kortisontbl. utskrivna att ta till som akutdos om något inträffar. Han ska fortsätta äta magnecyl ett tag till, men förutom detta så ska vi väl så sakterliga försöka återgå till en vanlig vardag igen.030a

När vi kom hem på kvällen så var båda killarna ganska så trötta, men Qu sprallade till rejält med nya "piptvättbjörnen"...han är så mysig!!

Ska försöka att trappa upp Qus "träning" i ett vettigt tempo. Tror inte att detta kommer att bli några större problem eftersom Qu har så mycket go i sig redan från början. I dag så tog vi varsin hund mitt på dagen. Husse cyklade med Gazzer som behöver röra på sig och jag tog en lite längre promenad med Qu. Kan ju inte säga annat än att visst märks det att han inte är sitt gamla jag...har inte alls det där Qu-drivet som ju alltid funnits där. Undra hur han känner sig...upplever ju faktiskt att han är lite seg..men, vi måste tro och hoppas på en bra framtid.
Planerar redan för många långa spår/svamprundor med killarna...finns det något härligare och mer avkopplande!?


2008-08-04 Nu till lite annat än framgångar i ringen..dags för lägesrapport
Aldrig tidigare har väl hundrundorna varit så korta ja, Gazzer har ju fått sig någon extra sväng ibland men i det stora hela så tar vi det väldigt, väldigt lugnt på "hundfronten"...som vi ju bör göra på inrådan av veterinären . Något positivt med detta är ju att vi helt plötsligt hunnit göra en massa annat, sådant som vi normalt sett inte brukar hinna med. Men skulle man kunna välja så skulle jag ju givetvis föredra de låånga härliga promenaderna med mina killar...strunt samma med alla andra måsten som ju alltid väntar på att bli fixade.

Qu tycker jag mår efter vad jag kan bedömma tämligen okey. Han är åter pigg, har koll på allt som händer och får stolleryck rätt som det är...så som det ska vara. Ja, det är tom. så att vi hittat en och annan pipleksak "nergrävd" både i soffan och sängen...visst är det väl rart...nja, ivarjefall ser jag det som ett "friskhetstecken". Kan inte se att han har några bekymmer av sitt ben där proppen sitter utan rörelserna är bra..ja hur bra vet jag inte riktigt eftersom han ska ta det lugnt och inte springer lös och fritt i samma utsträckning som vanligt så kanske skulle man se mer om det inte vore på det viset. Ryser vid tanken på vad ont han måste haft i början och då benet inte hade tillräcklig blodförsörjning...stackars han!! Får ågren när jag tänker på hur jag tog timmeslånga promenader med honom utan att begripa något. Såhär efteråt kan jag förstå att han hade ont eftersom han satte sig ofta under promenaderna, stannade ofta, usch...det gör ont i hela mig när jag tänker på det. Att jag inte fattade bättre!!!

Har fortfarande grubblerier på den kanske lite långsökta teorin om att det ev. kan vara en allergisk reaktion som allt startade med... Igår fick han ett stick av något i baken och fick en rejäl reaktion med en riktigt skrikröd 5kr-stor svullnad. Det röda försvann dock täml. snabbt och kvar blev bara en mindre svullnad just vid stickets centrum där det även varade lite... Ja, inte vet jag ...endera så är Qu betydligt mycket känsligare nu eller så är det något "flygfä" som är extra giftigt iår... Helt klart är dock att sådana här reaktioner har han inte haft tidigare.

Idag har jag haft kontakt med vetr. på Strömsholm ang. provsvaren vi väntat på. Ja, när jag pratade med Jessica så tyckte jag nog mig förstå hur allt hängde ihop...alltså det hon talde om, men nu såhär i efterhand..ja, det vetesjutton.
Ett av proven dom tog skulle visa om Qu lider av SLE-sjukdom...det provet var negativt..men, däremot så är vissa värden i sköldkörtelhormonprovet lägre än normalt. Nu är det tydligen så att vissa raser kan ha ett sådant lägre värde utan att för den skull vara sjuka... frågan är om inte Wheaten är en sådan ras. Det är ju tom. så att Gazzers sköldkörtelprov visade på lite lägre värden än vad som är riktigt normalt..så??? Vetr. tyckte dock att vi skulle göra ännu ett blodprov på Qu för att kunna utesluta Cushings-sjukdom...vilken uppstår vid för hög produktion av kortikosteroider i binjurebarken. Normalt så ska man om djuret lider av denna sjukdom kunna se de lägre nivåerna på sköldkörtelhormonprovet även se andra förhöjningar i blodet, men det har inte Qu. Ja, inte kanske det är så jättetroligt att Qu lider av denna sjukdom vilket jag ju innerligt hoppas att han inte gör efter att ha läst lite om den... Veterinären tyckte att det vore skönt att kunna utesluta denna sjukdom som orsak till proppbildandet och det kan jag ju hålla med om...utan att jag egentligen inte tycker mig beripa mig på allt hon talar om...men, så är det ju. Som djurägare sväljer man allt och vill givetvis göra allt som står i ens makt för att hjälpa sitt sjuka djur...sålänge det är på rimlig nivå förstås. Ja, det var ju just det...när passerar man den gränsen tro!?
Hur som hellst så har jag bokat en tid för Qu på Strömsholm den 13/8 då han får stanna hela dagen eftersom man ska göra olika blodprov med tidsintervaller. Kom på efter telefonsamtalet att jag inte ens frågade vad det hela skulle kosta...men..det spelar ju ingen roll..har vi beslutat oss för att ta provet så får det väl kosta det, det kostar... så funkar nog de flesta av oss djurägare, eller!?

Jessica skulle även kolla igenom Qu igen vid hans besök. Det är ju hon som tydligen numera har största ansvaret för Qus utredning. Vi talade även om det här med allergisk reaktion och hon ser det som en kanske lite långsökt möjlighet, men trots allt full möjlig orsak till proppbildandet. Nu letar vi ju som ni förstår efter de mer osannolika icke så vanliga orsakerna till allt detta...men, ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag tror att vi kommer att lyckas...men, tänk om...ååå tänk om man skulle kunna påverka allt åt det positiva hållet... Visst vore det väl härligt...ja, det gäller ju att försöka se allt från den ljusa sidan.

Som det är just nu så verkar Qu må gott vilket är guudomligt härligt och jag hoppas verkligen att det får förbli så även fortsättningsvis. Försöker att ta vara på dagarna, stanna upp och se tiden som är just nu...nu är Qu välmående och vi måste njuta av det. Kan ju säga att matte är mycket kramig och pussig numera...men både Qu och lillebror verkar inte ha något emot detta turligt nog!!! Dom är väl redan sedan tidigare täml. härdade vad gäller sådant...!!!

 

2008-08-03 JATZIES Finlandsresa har inte kunnat gå bättre!!!

VILKET GULDGÄNG!!!
Fick alldeles nu sms om tredje dagens resultat i Finland. Det är nästan så man får gåshud av all framgång!!

1:a dagen: BIM, Cert och Cacib, Domare: Miodrag Nikic/Serbien
2:a dagen: BIR, Cacib, Grupp 4:a Domare: Tiina Taulos/Finland
3:e dagen: BIM, Cacib, Domare: Beth Warman/NyaZeeland

Ja, vad kan man säga än återigen ett BAMSEGRATTIS!!!! Nu återstår "bara" ett Cacib för Jatzie för att hon ska bli Internationell Utställningschampion...vi önskar henne lycka till med att ta detta framöver....lär väl inte bli några problem för detta proffsgäng!!!! Vi gläds med er!!!

 

2008-08-01 JIIIIPPIIII !!!!!!!!!!!!!!
Tänk vad häftigt det är...mailen om "Qu-barnens" framgångsrika framfart i utställningsringarna avlöser varandra. Idag fick jag ett mycket, mycket lyckligt mail ifrån matte Lillemor Gullberg som just nu befinner sig i Kuopio/Finland där en tredagars utställning just pågår. "JATZIE", Soft Goulds Sweet Magic Matilda, slog till redan första dagen...ja varför dra ut längre än nödvändigt på detta. På första dagen blev hon BIM, tog Finskt Cert och Cacib...jag är mållös!!! Dagens domare var Miodrag Nikic/Serbien. Skickar över en hel famn stora GRATTISKRAMAR till Jatzie, matte Lillemor och husse Bosse från hela vårt gäng här i Askersund.!!! Guuu, vad glad jag är!!! Grattis även till Kennel: Soft Gould´s!!
Hoppas ni firar ordentligt nu...blir spännande att se vad som händer de kommande två dagarna, men nu har ni ju redan gjort D´t!!! Otroligt!!!
Hoppas kunna uppdatera med foto senare på snygga Jatzie...

 

2008-07-30 QU-DOTTER BÄST I RASEN PÅ WHEATENSPECIAL I RYSSLAND
Vilken glädje, vilken lycka!!! Fick mail ifrån Oksana idag...och glädjen och stoltheten riktigt sprudlar mellan orden. Inte undra på det.."Griny" M.S. Grace Of Love har blivit bäst i rasen på rasspecial i Ryssland nu i helgen som gått. Hon tom. slog mamma Anta...!!!. Vi delar Oksanas stora glädje och det är inte utan att vi blir lite malliga...vilka otroliga "barnbarn" vi har!!
MANY BIG CONGRATULATIONS TO OKSANA...WHAT A BIG VICTORY!!!!

Vad härligt med så glädjande nyheter i dessa tider..!!!!

2008-07-29 Liten lägesrapport:
Meningen var att jag skulle ha uppdaterat dagboken igår, men ett åskoväder satte käppar i hjulet, men här kommer en liten lägesrapport..jag vet ju att många undrar hur vi har det.

Med risk för att vara tjatig måste jag återigen börja mina små dagboksanteckningar med ännu ett stort TACK till alla vänner som hela tiden hör av sig genom att ständigt skicka oss så omtänksamma/varma hälsningar. TACK FÖR ATT NI FINNS!!!

Qu har nu varit hemma några dygn och allt har till vår stora lycka fungerat över förväntan bra. Helgen bjöd på en helt ooolidlig värme vilket givetvis påverkar både två och fyrbenta.

För att kunna ha mer koll på killarna och för att undvika de värsta bus735aruscherna har vi spärrat av en bit av tomten där hundarna får vara...man vet ju aldrig. Nu har ju värmen varit så kämpigt varm så Gazzer har till största delen legat nere i källaren på cementgolvet (han är smart han!) och Qu har som alltid legat i närheten där vi befinner oss...han är goosig vår lilla Qu!!! På bilden till höger svalkar sig killarna med glass..mummigt gott!! Måste nog säga att jag tycker att han sakta, sakta börjar återgå till sitt gamla jag. När grannen slamrar med stegar och annat, eller när åskan mullrar som värst far han upp i ett "jehu" för att ha koll på läget...inte har jag väl någosin tidigare trott att jag skulle bli glad åt det beteendet...men, det blir jag faktiskt nu.

Vad gäller hans rörelser så måste jag även där säga att dom just nu är betydligt mycket bättre än när han kom hem. Min egen teori i detta är att han nog faktiskt bara mår gott av att få röra på sig lite...blodkärlen i benet "vidgar" sig förmodligen mer vid rörelse=bättre blodförsörjning=bättre rörelser... Promenaderna har varit kortast 740amöjliga, men eftersom han varit lite skruttig i magen så har vi fått gå ut lite oftare istället. Nu är magen bättre...kanske en reaktion på Magnecylen...!?

Har invaggats i en försiktig optimism...men, jag är mycket väl medveten om att allt kan få en mycket snabb vändning. Telefonen finns alltid med vid promenad..ja, man vet ju aldrig om något obehagligt händer.

Nu inväntar vi svar på de sista blodproven som togs...hur fortsättningen blir på hans utredning är oviss.

Qu skickar över en stor bamsekram till alla som tänker på honom

2008-07-26 QU ÄR HEMMA PÅ PERMISSION
Vilka långa dygn av oro, förtvivlan och vanmakt över att inte kunna göra något åt situationen. Måste återigen TACKA alla våra vänner som hört av sig på alla de sätt..skönt att känna att vi har så många med oss i vår längtan över att allt ska få ett lyckligt slut.

Qu har tillbringat tre dygn på djursjukhuset. Ett helt team veterinärer har undersökt honom både utvärtes och invärtes...alla organ är undersökta..utan att de hittat något onormalt. Hjärtspecialisten som gjorde ultraljudsundersökningen på hjärta och lever var mycket imponerad. Hennes kommentar till Qu var: En hund med kondition och hjärta som en elitidrottsman. Visst blir man lättat av att höra att alla prover visar på görbra resultat och framförallt att man inte hittat några nya proppar, men samtidigt känns allt oroligt. Vad är det som orsakat allt...vore ju faktiskt bättre om dom hittat något avvikande som man kunde anta vara orsaken till proppbildandet....och att detta något är behandlingsbart. En hel rad blodprover har tagits så vid det här laget kan vi utesluta de vanligaste orsakerna till proppbildandet...nu har vi börjat leta lite mer ute i "periferin". Några prover som visar på hormonella avvikelser har vi ännu inte fått svar på...kommer i kommande vecka. Finns tydligen något mer prov som man funderar på att ta framöver...får greppa varje litet halmstrå i jakten på att hitta ev. orsak till allt.
Har haft telefonkontakt med Vetr. varje dag och fått rapport om läget... guuu, så oroliga vi varit för vilka besked vi skulle få...men som sagt dom har inte hittat något oroväckande...om man nu ska bli glad eller ännu mera orolig...jisses så kluven man känner sig.
I torsdags fick vi så besked om att ev. skulle Qu få komma hem på permission över helgen då man ändock inte gör några större undersökningar. Han har enl. vetr. fungerat bra och varit glad och positiv hela tiden vilket ju alltid är skönt att höra. Nya prover skulle tas på fredagen och dom skulle höra av sig under dagen för att meddela om ev. hemgång. Gissa vad jag/vi gjorde under större delen av dagen.. Jo, jag satt som klistrad vid telefonen och när klockan började gå över 13 började jag bli riktigt orolig....kanske hade det tillstött något. Men, strax därpå kom så det efterlängtade samtalet om att allt var okey och att vi kunde hämta hem honom på permission. Guuu vad glada vi blev...men, också oroliga... oroliga över att allt inte skulle gå väl hemma.
Vi skulle få prata med en veterinär när vi hämtade honom och det kändes skönt. Hade ju grubblat och funderat på en hel rad saker under dygnen som Qu legat inne. Vi var i god tid före uppsatt tid...men, det hjälpte föga i kassakön. När klockan hade passerat 45 min efter vår tid blev vi inropade till vetr...och hade då alltså inte fått betala ännu som egentligen är den rätta ordningen när man hämtar ett djur. Helt klart så är kassakön en propp på djursjukhuset. Nåja, skitsamma ..bagateller i det hela.

Fick träffa en mycket trevlig veterinär (Barbara Dyall Silfverbrand) som verkligen tog sig tid att förklara alla undersökningar Qu genomgått. Finns alltså ingenting i nuläget som pekar åt något håll...bra/dåligt!!???? Själv känner jag ju en otrolig lättnad över att dom inte hittat fler proppar vilket dom ju faktiskt hade trott att dom skulle gjort. Kanske, kanske kan proppen bero på något alldeles speciellt som hände just då...eller finns det kanske någon mkt. ovanlig sjukdom som orsakat allt ... ja. i nuläget känns det som att vi förmodligen inte kommer att få svaret på detta. Vårt samtal med Barbara blev långt och hon besvarade alla våra oroliga frågor. Främst känner vi ju en mycket stark oro för att proppen ska börja vandra eller sända ut småproppar vilket ju inte alls är ovanligt. Flera vetr. har studerat proppen och anser inte att det finns några sådana risker med denna propp...den är helt "stabil" , sitter där den sitter och påverkas inte av något...men, självklart kan man ju inte lämna några garantier på något. Skulle gå att avlägsna proppen kirurgiskt, men dom har bedömt det som så att ett sådant ingrepp skulle innebära större risker än att låta den vara som den är. Benet fungerar ju otroligt nog hyfsat bra trots att stora venen är helt igenproppad...kroppen är bra fantastiskt. Kan ju inte säga annat än att Qu haft Änglatur när han klarade denna propp som hur enkelt som helst kunnat ta hans liv och om inte annat tagit benet i "besittning". Som vetr. sa kanske har han haft en himla otur och samtidigt haft en himla tur i eländet.

Det vi spånar lite i just nu och som faktiskt även vetr. ansåg kunna finnas samband med proppbildandet är det som hände dagen innan allt med bakbenet hände. Han låg ute på gräsmattan och kom in och betedde sig som att han var stucken av något i h.kinden. Han drog med tassen på kinden, gnodde mot möbler och mattor och spydde sedan slem 7-8ggr under kanske 1½ timmes tid...efter det så var han helt normal och åt tom. sin mat någon timme senare. Vi var förundrade eftersom vi ju absolut inte hade trott att han skulle vara intresserad av maten...men han åt med god aptit och fick behålla den också...mer än knepigt. Nu såhär i efterhand med facit i handen så kan jag/vi inte tro annat än att detta har ett samband med det som kom dagen efter...Kanske, en allergisk reaktion...finns ju studier som visar att en sådan kan orsaka proppar i vissa fall... Teorier, teorier...ORO!!!

Nu till det efterlängtade mötet med Qu. Vi hade nog förväntat oss en större reaktion...men in i rummet kommer en täml. slö hund som visserligen viftar lite på svansen och kommer fram till oss och ger oss en liten snos...men, sedan tar alla lukter i rummet överhand. Vi lyckas få betala i kassan (phu!) och rastar sedan av Qu utanför sjukhuset. Värmen är mer än kompakt..måste vara väldigt jobbigt för Qu som är van vid den svalare tempen inne på vårdavdelningen. Han är klart slö och degig, men rätt som det är kommer han fram till oss och delar ut några sådana där speciella Qu-pussar...guu, så härligt! Husse startar bilen så den ska bli sval och när bilen passerar Qu och mig när vi går efter vägen blir Qu orolig och vill springa efter. Klart...han vill ju med hem, inte bli lämnad vid sjukhuset igen.. Innan vi far hem får han ett litet mål mat...han är görhungrig och tallriken slickas "kliniskt ren" .

Känslorna är mycket blandade...ena stunden förhoppning och nästa....ner i avgrunden och tårarna kommer trots att jag inte har beställt några sådana. Han ska ta det lugnt, vila upp sig och samla krafter. Är insatt på en ½tbl. Magnecyl x 2 som är lätt blodförtunnande...utifall att..
Lillebror Gazzer blev helt överlycklig när brorsan kom hem...bus, bus..men, det går ju inte. Qu är helt klart mycket slut..går omkring och snosar in alla sina favoritställen i trädgården och i huset. Är ju inte alls det minsta konstigt att han är orkeslös och dämpad efter allt han gått igenom...men, vi har då aldrig sett vår Qu sådanhär..så visst gör det ju lite ont i hjärteroten. Termometern visar på 29 grader i skuggan...klart att både två och fyrbenta blir slöa och orkeslösa. Qu är rastlös och har svårt för att komma till ro trots att han är så himla trött. Vi sätter på alla fläktar vi har för att det ska bli lite mer uthärdlig. Till slut när vi satte oss uppe vid Tv:n så la han sig vid våra fötter och kunde riktigt koppla av...skönt.

Känner man på tassarna så är helt klart h. bakbens svalare än övriga och även rörelserna talar sitt tydliga språk...
Nu hoppas vi på att framtiden inte har några fler obehagliga överraskningar på lur..
Qu ligger här vid mina fötter och sover tungt...han är sååå trött! Det är så härligt att ha vår lilla kille hemma igen, MEN samtidigt ... vet vi inget om vad som komma ska..och
tur är väl kanske det!!

Återigen TUSEN TACK alla snälla och omtänksamma vänner som hört av sig till oss och stöttat. TACK för alla tummar och tassar som hålls hårt för att Qu återigen ska få bli den där allärta, pigga pondusfyllda hanen som vi är vana att se honom. Att han sedan förmodligen aldrig mer kommer att visas i ringen...ja, det är ju himla tråkigt men, betyder ingenting. Nu är det livet som vi hoppas på!

Förmodligen så är allt det jag skrivit härovanför tungläst och kanske tom. lite tråkigt. Men, eftersom så många hör av sig och undrar över hur allt gått med Qu så har jag valt att förmedla det hela så gott jag nu kan. Det är ju faktiskt helt frivilligt att läsa..

Kommer själklart att uppdatera framöver. KRAM på er alla!! // Annelie

 

 

2008-07-23 Tänk om man kunde blunda för verkligheten...då gjorde vi det nu!!
Med ens förändras allt...faller samman som ett korthus. Allt känns så oerhört jobbigt så jag vet ite hur jag ska härda ut...men det måste ju gå..livet är ju sådant.

VÅR ÄLSKADE QU är allvarligt sjuk. Måndagen efter utställningen kom..allt var okey tills halva morgonrundan var avklarad..då fick plötsligt Qu återigen känning av bakbenet och hade klar hälta. Väl hemma visade han tydligt att något var galet och tassen var svalare än övriga tassar som den ju varit av och till sista tiden. Jag formligen kastade mig på telefonen och turligt nog fick jag tag i "vår" veterinär Ann Thoren som känner killarna och deras problem sedan tidigare. Vid vårat besök hos henne hade de flesta sympt. i vanlig ordning avklingat, men efter att ha lyssnat på min berättelse om allt kring denna hälta tyckte hon att vi skulle åka till en veterinär med ortopedi som specialite..ex. på Strömsholms djursjukhus. Efter ett stort antal telefonsamtal hade Ann fixat en tid dagen efter till oss...tala om flyt..STORT TACK till henne!!!
Nästa dag kom och vi tyckte inte att Qu hade några direkta symptom...typiskt..tom. värmen i tassen var normal. Qu skulle vara fastande eftersom man inte visste vilka undersökningar som skulle göras. Han fick alltså inte ens dricka vilket jag tyckte kändes så hemskt..varmt som det ju var. Men, tänk vad våra fyrbenta läser av situationer bra..han visste precis vad som gällde..satt inte ens med oss vid frukosten som han ju alltid gör annars. Kan ju alltid slinka ner en och annan ostbit, men inte denna dag inte.
Hade tid kl:14...vet inte riktigt vad vi förväntade oss av besöket. Symptomen hade ju hela tiden varierat så vad skulle man tro och just nu så hade han ju faktiskt blivit bättre. Vilken rusch, det var på d-sjukhuset.. ett myller av sjuka djur av alla de slag. Som tur var så stötte vi ihop med Annevi Westberg som var där för att hämta sin Wheatenkille, Totte som brutit benet. Annevi lotsade oss i konsten hur man beter sig på detta stora d-sjukhus...kan ju säga att allt ändrat sig dramatsikt från sist vi var där, men det är ju turligt nog några år sedan sist. TACK till Annevi för en trevlig pratstund och hjälpen ...förvirrade som vi ju kände oss!!
Efter en hel del väntan fick vi komma in till vetr. Ole Frykman. Han lyssnade noga på allt vi hade att berätta, sedan fick Qu springa i ett speciellt långt rum för att han skulle se rörelserna. Sedan gick han igenom hela Qu..klämde och drog överallt och berömde Qu för att han var så otroligt duktig...typsikt utställningshundar sa han. Väl åter i undersökningsrummet berättade han att han kände en klar skillnad på bakbenen och att det högra hade en venstas/stopp. Han misstänkte en blodpropp...återigen väntan till ultraljudsundersökning. Qu skötte sig exemplariskt och låg helt stilla hela tiden..och jo då..vetr. hittade en STOR, hela 3½cm stor blodpropp i stora venen på h.bakben. Inte för att man förstod sig på allt som hände på skärmen...men, allvaret i det hela började gå upp för oss...Venen ner i benet har ingen blodförsörjning alls utan istället så har mindre blodkärl tagit över..därav fungerar benet fortfarande nästan normalt. Detta är enl. vetr. visst, ett allvarligt tillstånd, men de mindre blodkärlen vidgar sig och tar över blodförsörjningen mer och mer och troligtvis behöver just detta inte innebära några större problem för Qu framöver. Det svåra och allvarligaste i denna situation är att försöka hitta orsaken till varför har han fått denna gigantiska propp vilket tydligen är värsta detektivarbetet. Att en hund får blodproppar är tydligen väldigt ovanligt och eftersom vår Qu nu fått en sådan stor så anser vetr. att det är mycket troligt att han redan har fler små på andra ställen...och att det även är mycket stor risk för att han får nya. Gäller alltså att försöka hitta orsaken...om man nu vill göra något...ÅÅ det vill vi ju förstås.

Vi har valt att låta Qu stanna på sjukhuset några dagar för främst div. provtagningar i början på denna tydligen mycket, mycket svåra jakt på att försöka att hitta ev. orsak till proppbildandet. Tydligen så är allt kring detta mycket mer komplicerat när det gäller hundar än på oss folk. Prognosen för Qu kan vi inte tolka annat än som väldigt dyster...när kommer nästa propp och vart fastnar den!?
Livet hänger på en mycket skör tråd och allt är mer än ofattbart som alltid när något sådanthär oväntat händer. Vi försöker greppa det lilla hoppet som trots allt finns och hoppas av hela våra hjärtan att dom hittar någon tänkbar orsak till detta och att detta är behandlingsbart... Det är mycket svårt att vara optimistisk i denna stund och aldrig tidigare har det väl gråtits så mycket krokodiltårar i detta hus.

Vår älskade, älskade Qu...varför??? Tillsammans med dig har vi fått uppleva så oerhört mycket fantastiskt ..just nu känns det inte som vi kan leva utan dig. Jag lever på hoppet att vi trots allt ska få någon liten mer tid tillsammans. Nu är tangentbordet fyllt av tårar..kan inte göra annat än att gråta även om jag ju mycket väl vet att det inte hjälper. Att allt kan få ett plötsligt slut..ja, det vet vu ju alla, men att det kan göra såhär ont!!!!
Tack gode gud för att vi har vår lilla gosekille, Gazzer!!!! Han är ju bara för goo och just nu hålls han med att förflytta alla "källarskor" ut till gräsmattan. Man kan ju inte annat än bli lite glad när man ser honom....trots att ögonen ständigt är tårfyllda.


2008-07-19 BERGSLAGSWHEATEN, Domare: Robert Paust, 47 hundar anmälda.

In i det sista höll vi på och velade om vi skulle ställa Qu eller ej...han har inte haft rena rörelser sista tiden. Började med att han haltade på ena frambenet efter vad vi trott bus med lillebror, men nu sista dagarna har han av och till haltat på ena bakbenet..!!?? Tyckte ju dock att hältan inte var så påtaglig så vi beslöt oss för att ställa på region NV-ts utställning. Platsen för utställningen var Lockmora i Kungsör vilket i mitt tycke var rena fullträffen. Idylliskt, stora bra ytor till både ring och allt annat som tillhör utställningen...kanon i mitt tycke!! Väderprognosen var inget vidare inför dagen men, allt började dock bra....tills knappt halva utställningen kvarstod...då brakade ovädret loss med både åska och skyfall. Inga sura miner kunde dock skådas och själv tycker jag utställningen förflöt riktigt bra. .. ja, visst blir det ju lite extra omak pga vädret, men det rår vi ju inte över. Några extra pauser då det mullrade som mest och att allt blev helt sjööblött...ja, så var det ju förstås, men vi "utställningsfolk" är ju lite luttrade. När det gäller vår Qu så kunde man helt klart se att rörelserna inte var okey, men han placerade sig som 4:e Bästa Hanhund vilket ju var görbra.

Börjar bli riktigt orolig för vad som orsakar Qus hälta...tänk om det är Borelia!!?? Ska ringa till veterinären på måndag för att ta ett blodprov så vi förhoppningsvis kan utesluta detta.

Precis allt var göörblött och jag kan ju säga att jag var ganska så nöjd över känslan av att inte ha anmält till Köpingsutställningen dagen efter...men, det hade väl gått det också antar jag.

På hemvägen stannade vi till för att rasta killarna. Usch, jag ryser vid blotta tanken...första ormen, en helsvart "sak" låg i dikeskanten och den var vi inte så jätte nära.. Andra ormobset var värre...båda hundarna sprang fram till en lyktstolpe och snosade..jag fick en obehaglig känsla och skrek till varvid vi drog till oss hundarna..ååå där låg en Huggorm ihopringlad... Hundarna var bara någon centimeter ifrån den...rena rama turen att dom inte blev bitna..nästan underligt!!! Jag höll på att få rena rama "fnatten".....det blev till att gå mitt i vägen långt ifrån dikena resten av promenaden..såå nära har det då aldrig varit. Näää, ormar gillar jag då inte!

 

2008-07-05 WORLD DOG SHOW Stockholm
Så var det då dags för stora Världsutställningen...ca: 20.600 hundar föredelade på 4 dagar...en upplevelse långt utöver det vanliga!!!
Mitt i natten, kl: 02.30 ringde den ettriga väckarklockan och strax efter 3:e startade vi färden mot storstaden. Hämtade upp Bimma i Örebro, trevligt med sällskap. Hade ju både hört och läst om kaoset vid mässhallen de andra utställningsdagarna så vi ville inte vara sena upp...gäller ju att få parkering. Vår dag då Terriergruppen har sin utställning visar sig dock vara en av de bättre dagarna så det blev aldrig någon kaos.
Trots en timmes rasting nödade Qu aldrig av sig innan det var dags att gå in...inget bra alls med tanke på att rastningsmöjligheterna inte är de enklaste eller trevligaste på dessa stora utställningar. Ett trist asfaltsutrymme med några nerkapade träd där det både rinner och stinker av mängder av urin..fy sjutton så äckligt..!!
Måste ju erkänna att jag bävat lite inför denna dagen, men allt förflöt bra bortsett från en lätt hysteri när alla Wheatenfolk nådde ringen på morgonen och alla försökte få en bra plats mellan tik och hanhundsringen. Allt blir ju lite jobbigare och mer svåröverskådligt när tikar och hanar går i olika ringar...gäller ju att få allt att fungera och hinna se så mycket som möjligt av det som händer i ringarna.
Massor med både Svenska och utländska hundar/folk , spännande!!! Jätteroligt att få träffa många "bekantingar" som man annars inte stöter på så ofta. Liv och Harry Flathagen från Norge gjorde oss sällskap vid ringen, mer än trevligt!! Jag fick förtoendet att visa Qu-dottern Revhibaken´s Mysige Maja, "Maja" som fick 013abedömningen, Excellent och även blev utplockad som en av de bättre ur den stora gruppen Öppenklasstikar (50 st)..vilket även Qu-dottern Soft Goulds Sweet Magic Matilda, "Jatzie" blev i Championklassen (21 st).. JÄTTEKUL!!
Tyvärr missade jag hela Jatzies "uppvisning" i ringen...blev ju lite så tråkigt nog att man inte hade möjlighet att följa allt eftersom både tikar och hanar bedömdes samtidigt i olika ringar. Qu var mer än laddad, och visade upp sig med pondus och rätta glimten i ögat...är ju lite olika från 020autställning till utställning...detta var en av de bättre. Sorgligt nog så kunde vi se att han hade känning av sin tidigare hälta på ena frambenet som han ådragit sig efter bus med lillebror. Vi har ju trott att han varit okey...men riktigt så var det tydligen inte. Man kunde av och till se att han inte hade rena rörelser, men otroligt, helt fantstiskt nog så placerade han sig som 3:e Bästa Championhane i en maffig grupp på hela 23 snyggingar...OTROLIGT!!!
Måste ju tala om att det var FCI-regler som gällde...något helt nytt för oss. Detta innebär att det bara är den första av alla placerade hundar i de olika klasserna som går vidare i slutkonkurrensen...alltså ingen "vanlig" hanhundskonkurrens som vi annars är vana vid. Kanske fattar man inte riktigt hur dessa regler fungerar, men det kändes lite som att bli "snuvad" på lite av spänningen med alla placeringar som annars gäller. BIR/WORLD WINNER 2008 DOG, blev ju förresten Cameron Hunnicut, "Norton" ...Massor med GRATTIS till Helene och Maria...Han är bara sååå Snygg!!!
När så allt i ringarna var över så var jag ju givetvis tvungen att springa över all försäljning...och det var inte lite det. Men, det har nog aldrig tidigare hänt...jag köpte ingenting alls..nästan lite trist! Letade som vanligt efter några häftiga halsband i brunt läder till killarna, men kammade noll. Ja, jag hittade ett halsband som kostade 85 Euro..vilket jag tyckte var i häftigaste laget...jag måste ju dessutom ha två.

Dagen har flytit på bra och jag kan nog inte riktigt fatta att det är över nu. Intrycken är många, vi har haft det göörtrevligt i sällskap med massor med vackra Wheatens och deras tvåbenta följeslagare. Detta är helt klart en dag att minnas!!! Tänk om man hade haft tid att titta runt på alla de övriga hundarna som också ställdes den här dagen..fanns ju bara hur mycket som hellst att titta på, men man kan ju bara vara på ett ställe och då väljer man ju självfallet Wheatenringarna..!!!

Vill ni se fullständiga resultatlistan så kan ni gå in på Seamrogs hemsida. Stort TACK till dom för deras enorma jobb med uppdateringen av vad som händer i ringarna runtom i både Sverige och övriga länder. Alltid spännande att kunna följa en utställning även om man inte är på plats själv!!!

Stort GRATTIS till alla de andra World Winner-hundarna...!!!!

 

2008-06-23 Öroninfektioner och såriga öronlappar!! Vart tar tiden vägen??? Uppdateringen av hemsidan har varit dålig sista tiden...blir så ibland. Nu har vi äntligen fixat en bildserie från vår skånevecka..ja, ja..bättre sent än aldrig.

Värmeböljan för en tid sedan ställde till lite elände här hos oss. Allt började med att lillebror, Gazzer fick sitt livs första ettriga öroninflammation...men efter besök hos veterinären och ett frenetiskt pysslande med örondroppar, öronrens mm mm så tror jag att örat börjar vara okey. Måste skärpa mig med att plocka bort öronhår på killarna...även om jag ju inte tycker att dom har så mycket sådan. Vidare upptäckte jag ett större kletigt sår först på ena insidan av Qus öronlapp...började även sprida sig inåt örat + att det slog upp ett sår även på andra öronlappen..suck! Givetvis var det långhelg..alltså ingen veterinär att få tag på så när det återigen blev vardag så hade såren verkligen tagit fart trots mina mycket energiska försök till att tvätta rent såren och lägga förband på öronlapparna. Ingen lätt sak kan jag ju tala om. . Beh. av detta blev ganska så besvärlig, men efter att ha tvättat och smörjt såren flera ggr./dag så försvann det onda till slut. Även Gazzer fick ett liknande sår på ena bakbenet..började kännas lite jobbigt. Det här såret lyckades jag dock få bort med 890aFucidermgel på ett tidigare stadium. Husets katt, Snorpan har även hon haft öronen fulla i "göör"..!!! Vad är detta??? Med facit i hand så kan jag ju tycka att det trots allt är en baggis att hållas med hundöron om man nu ska jämnföra med att göra rent ett kattöra...trots att vår kisse är mycket snäll. Nåja någon gång ska väl vara den första om man nu måste åka på sådanthär elände...vi har ju varit mkt. förskonade för dyl. elände tidigare.
Läget för dagen är dock ganska så okey...Qu har haltat på ena frambenet efter bus med lillebror, men han blir bättre och bättre för var dag. Har ju anmält till Borås-utställningen nu kommande helg...vi får se om det är någon idé att åka.

Har förresten börjat ge lillebror Gazzer, Dietfoder...hittills så äter han det utan problem så man kan ju hoppas att vi kan lyckas få någon effekt av detta. Han skulle ju helt klart behöva bli lite mindre vilket inte är så lätt...har ju försökt ett antal gånger tidigare. Det som komplicerar till det hela rejält är att han har magkatarr och måste helt enkelt äta ofta/men, mindre mängder för att inte bli dålig. Har på prov börjat ge honom tbl. Tagamet och vi tycker oss kunna se att han mår betydligt mycket bättre nu. Han är piggare, gladare på ögonen och äter även sin mat efter ordning. Kanske, kanske kan vi hoppas på att han börjar må bättre och att det nya fodret ska kunna hjälpa honom att bli lite nättare...eftersom han ju har dåliga höfter så är ju detta med 899avikten göörviktigt.

Ovanstående kräpor har ju gjort att vi legat lågt med "hundaktiviteter"...nu längtar vi efter att få ge oss ut i skog och mark, kanske lägga lite spår och annat skoj...

Måste ju bara tala om att jag passat på att ta mig lite tid för att hållas med lite trädgårdspyssel...mycket, mycket välbehövligt! Har inhandlat div. nya växter, fixat ny rabatt mm mm...`å tänk..det är skitkul!! Här bredvid så ser ni min nyinhandlade Rosensbuske:Apotekarrosen...visst. är den väl vacker!!!Ännu så länge så lever de nyplanterade växterna...kan ju bara hoppas att det förblir så..

 

 

17/5 tom. 22/5 -08. "Vår Skånevecka"
Guuu .. så härligt och skönt vi haft det. Dagen efter utställningarna regnade det, men sedan har vi haft kanonväder hela tiden...tala om flyt! På gräsplanen bredvid husvagnen här på campingen huserar en Stork och hela campingen omgärdas av 047alummig natur med härliga Bookskogar...mysigt. Vi har farit runt och tittat på en massa sevärda platser bl.a Söderåsens Nationalpark vilket var en enorm upplevelse. Vi hamnade bara där av en slump så där hade vi lite tur. Dagarna har varit låånga fyllda med en massa häftiga "Skåneupplevelser". Killarna har skött sig helt kanon hela tiden och på kvällarna har dom varit så slut så de knappt orkat gå kvällsrunda...säger väl en del. Ett par dagar har vi tillbringat nere vid Ystad med omnejd...jisses vilken sandstrand!! ÅÅÅ det bästa av allt är ju att vi fick hela alltet helt för oss själva så killarna kunde tom. springa lösa..lyxigt värre!!
När vi tittade närmare på självaste Ystad så stod vi och beundrade ett typiskt "Skånehus" och hade precis sagt att här ska vi nog passa på att ta något roligt foto på killarna..då kommer plötsligt en tjej ut ifrån huset med två Wheaten. Vet inte vem som blev paffast hon eller vi...eller de tvåbenta. Allt slutade med att hon ropade ut hela familjen för att de skulle få se sammanstrålningen av våra hundar. Ja, där stod vi en bra stund och talde hund...mitt i centrala Ystad...TREVLIGT, men något foto på killarna med huset som bakgrund blev det inte...men, strunt samma!!
Idag, torsdag styrde vi åter färdet åt Ystads-hållet och råkade åka via Tomelilla och då slog det oss att här har vi ju en Qu-valp boende. Allt vi visste var att de som äger hanen, Harley har färgaffären i staden...så vi åkte helt sonika dit. Vi gick in med våra killar i affären och frågade om det fanns någon i affären som hade en sådanhär hund..gissa om dom blev snopna. ÅÅÅ visst fanns Harleys husse Mikael där så efter en liten pratstund enades vi om att han skulle åka hem och hämta Qu-sonen så vi fick träffa honom. Himla hyggligt att han gjorde sig det omaket så vi fick träffa barnbarnet som vi inte sett sedan han var liten valp. Visst, kunde man se pappa Qu i honom, 006bmen också en hel del från mamma Jonna. Så även denna dagen blev det en hel del hundsnack...jätte, jätteroligt att fått möjlighet att träffa Harley!!!
Eftermiddagen tillbringade vi vid den härliga sandstranden...bäst att passa på. Imorgon måste vi ju tyvärr styra färden hemmåt, men vi har haft en helt underbar vecka här i Skåne!!
Lägger ut fler foton från foton när vi kommit hem....
Länk Skåne foton .

 

 

2008-05-18 Ja, vi får väl kalla detta för vår egen lilla "liveuppdatering"...hi, hi...
Söndag eftermiddag kl:17.30... Andra utställningsdagen är nu avklarad.
Gårdagskvällen bestod av grillsammanstrålning med Wheatengänget här på campingen...mycket trevligt! Alla var dock täml." möra" efter en hel dag vid utställningsringen..tar på krafterna så kvällen blev inte speciellt sen, men ack så trevlig! Är faktiskt enormt roligt att träffa lite nytt Wheatenfolk (inget ont menat med det) än det gamla vanliga gänget som vi brukar träffa i hemmatrakterna. Alla är så trevliga och otal är de tips vi fått på sevärdigheter som är värda ett besök här nere. Vi har det ju så lyxigt att vi ska stanna här veckan ut...härligt!
Nu till dagens händelser: Kennelklubbens utställning i Hässleholm med Helge Kvivesen som domare. 66 hundar anmälda.
Ännu tidigare morgon och denna dag visar termometern på ynka 3 grader..dock +grader...vilket man ju får vara tacksam för. Blåste attans så kyliga vindar hela dagen så vinterjacka, mössa och vantar hade inte varit något fel, åtminstone på morgonen. Vi var först på plats vid ringen, skönt att ha tid på sig. Ja, vissa smarta människor hade ju varit där kvällen innan och satt upp sina tält...vi tillhörde inte den skaran, men det gick ju bra ändå. Utställningen hölls vid Hässleholmsgården. Miljön var oerhört vacker och det var gott om plats för allt och även bra stigar att rasta hundarna på..bara lovord! Det som man dock kan tyckas vara lite konstigt var att trots alla stora öppna ytor hade man lyckas lägga W-ringen på en otroligt ojämn mark med stora hålor som ställde till det en hel del. Inte lätt att parera för hålor och andra ojämnheter när man är mitt uppe i stridens hetta i ringen. Inga benbrott eller vrickade fötter kunde turligt nog rapporteras under dagen och det var ju väl. En annan ny upplevelse för vår del var att ringarna var runda...ja, varför inte, men ovant. hassleholm
Precis som förra helgen så fungerade Qu bättre denna dag, dag nr:2. Mycket fina/bra hundar var det, många för oss nya bekanskaper, men även en hel del "gamla godingar". Allt fungerad bra i ringen idag och Qu lyckades bli Bästa Hanhund och fick i Bir/Bim finalen möta Seamrog Lt Commander Jadzia Dax och slog även henne och blev alltså BIR...JIPPIII!!! Måste ju även tillägga att han fick den bästa och finaste kritik som han någonsin fått!!! BIM-Grattis till Tina/Tomas!!
Som jag ju skrivit tidigare så innebär ju detta med att fara omkring på utställningar inte enbart att "springa runt" med voven i ringen, nej minst lika viktigt är ju samvaron med Wheatenfolket bredvid ringen. Idag hade Stig Juréen tältet bredvid oss det är så himla roligt att höra honom berätta om tiden då han började med Wheaten och hur han upptäckte utställningen värld och fastnade i detta...inte så svårt att göra det har vi ju märkt. Det var ju Stig som hade Qu:s morfar, den så vackra hunden: Soft Hawk Benjamin "Rasmus". Självklart är det görintressant att få höra lite om släktingarna.
Ja, har man då tagit ett BIR så ska man ju representera rasen i gruppfinalen= Grupp 3 Terriers. Givetvis jätte, jätteroligt, men ack så lång väntan till allt börjar. Det är inte ofta som vår ras placerar sig i gruppen..??? och inte heller denna dag blev det någon placering.. MEN,VI ÄR SÅÅÅ HIMLA GLADA OCH NÖJDA ÄNDÅ!!!!
Nu sitter vi här i husvagnen, trötta, slöa och hungriga. Nu ska här firas!!!! Äta gott med "lite vin"...vilken dag!!!! Nu ska vi slöa och ha det bra hela veckan här i skåne...

Vem vet kanske återkommer jag med fler uppdateringar under vår Skånevistelse..

 

2008-05-17 Så drar vi till Skåne
Dubbeluställning i Skåne...mycket spännande eftersom vi inte varit så långt söderut och ställt förut (bortsett Danmark förstås). Vi lämnar Askersund på fredag förmiddag och regnet vräker ner. Som tur är så blir himlen bara ljusare och ljusare ju längre hemifrån vi kommer...skööönt! Resan ner till campingen vi har som mål tog ca 6 timmar. Ju närmare Skåne vi kommer ju mera vår, grönska och blomster är det...härligt!
Redan på campingen stötte vi ihop med ett helt gäng Wheaten med tillhörande tåbenta, trevligt! Killarna tyckte det var speciellt intressant med en av tikarna som höglöpte...vaddå stirriga/pipiga killar!!!...

Terrierklubbens utställning i Hörby. Domare: Ilse Freerksen, Tysklandpano2tone
Klockan ringer redan 05.30...men, vi la oss tidigt och har sovit gott så det var inga problem att komma upp. Efter en snabb frukost och packning av det sista så ger vi oss iväg till utställningsplatsen. Allt var bra ordnat förutom det enormt höga gräset där man skulle parkera, men strunt samma. Ungefär 55 hundar var anmälda och många riktigt snygga/bra sådana.
Vi kom snabbt i ordning och Qu kunde rastas utan att behöva bli blöt eftersom solen faktiskt visade sig emellanåt så gräset torkade upp...alltid skönt. Blåste kalla vindar så stundtals saknade jag vinterjackan, men när man är som nervösast håller man värmen uppe och går in i fasen då man ägnar sig åt nervositetskammning... Vet dock att jag inte är ensam om detta beteende.
Qu var inte på utställningshumör idag och ville inte gärna befinna sig i ringen utan kämpade för att komma tillbaka till sin bur i tältet. Rörelserna var bitvis skuttande, men i det stora hela okey. Han blev efter hård konkurrens Bästa Championhane och sedan 2:a Bästa Hane. BIR blev Lakkas Calville Blanc d´hiver GRATTIS till Hilde Nybom som även tog en hel rad andra placeringar idag. BIM blev Lakkas Astrakan Extra Prima GRATTIS till Nilla Lundwall!!
Väl tillbaka vid husvagnen så fick vi hälsa på denna otroligt gosiga Dvärgspets tjej. 18 veckor gamla Tindra...visst är hon väl bara för söt!! Gazzer tyckte hon var så söt 003aså han rymde ur hagen två gånger för att bara pussas och gosa med henne...det är inte utan att jag förstår honom. Nu är det lördageftermiddag då jag skriver detta... Till kvällen blir det grillning med övriga Wheatengänget här på campingen. Sedan laddar vi för en ny utställningsdag imorgon. Håll tummarna för oss!!! Om möjligt återkommer jag med uppdatering imorgon (om uppkopplingen med datorn fungerar)..

 

 

2008-05-10 tom. 2008-05-11 Årets första utomhusutställningar.
Solen gassar som värsta sommardagen...vilken start på utomhussesången. Lördagens mål var Larv med Chalotta Melin som domare. Vi var på plats tämligen tidigt...som alltid. Dryga 50 talet Wheaten var anmälda. Vår Qu var ganska så taggad, men ack så okoncentrerad. Han försökte hela tiden ha koll på de andra hundarna. Anders handling fungerade inte så bra idag så det blev inte mycket till bra rörelser i ringen. Lotta måste väl trots allt sett de stunder då allt var bra eftersom han faktiskt placerade sig som 2:a Bästa Hane vilket vi ju är otroligt nöjda med. "Vår Bimma" som också var där lyckades knipa åt sig Tikarnas Cert med Sally...STORT GRATTIS till henne!!!

Söndagens utställning arrangerades av Wheatenklubben region Väst och gick av stapeln i Tångahed och domare var Morgan Granander. Även denna dagen bjöd på strålande sol dock blåste det lite vilket ingen klagade på. Minns förra årets Tångaheds utställning i ösregn...föredrar solen. Ungefär 45 hundar var anmälda och idag skötte sig både Qu och husse betydligt bättre i ringen och allt flöt på bra. Morgan gillade vår Qu så först blev han Bästa Hane och sedan lyckades han även slå Bästa Tiken vilket innebar att han blev BIS för andra året i rad på reg. Västs utställning...inte illa!!! Skönt att se att allt fungerade så bra i ringen....blir ju lite orolig efter lördagens skuttande. Qu fick en gööörfin BIS-rosett som ska få en hederplats på rosettväggen här hemma.

Årets första utomhusutställningar är avklarade...nu kör det hela igång..!! Näää, vi har faktiskt inte tänkt ställa så mycket iår, men nästa helg då drar vi neråt Skåne. Först blir det Hörby och sedan Hässleholm.. Jo, vi är nog lite drabbade av "utställningssjukan"... Vår Skånetripp nästa helg kommer inte bara att bestå av utställningar, nej vi ska passa på att ta en liten minisemester också och titta lite närmare på vackra Skåne.



2008-05-03 HURRA...JATZIE ÄR NUMERA NORDISK CHAMPION!!!
Nu har matte Lillemor Gullberg och Q:os dotter "Jatzie" Soft Goulds Sweet Magic Matilda visat framfötterna i ringen igen. Denna gången har dom varit i Danmark och Jatzie placerade sig som Bästa Tik/BIM med Cert!! Detta innebär att hon numera är Svensk, Norsk och Dansk Utställningschampion= Nordisk Utställningschampion!!!!
Domare var: Otto Krcal/Australien.

Vi är så enormt glada...MASSOR MED JÄTTEGRATTIS OCH KRAMAR TILL BÅDE MATTE LILLEMOR OCH JATZIE!!! JIIIIPPIIII!!!!!!!!!
GRATTIS även till Kennel:Soft Goulds
som numera har en Nordisk Utställningschampion...inte illa!!!

Tänk om man hade varit med och fått bevittna det hela, känna glädjen, se Lillemors lycka...ja, det hade inte varit fel alls. Men, även om jag inte var på plats så kan jag tala om att "glädjevibbarna" känns ända hit till Askersund. Detta är ju bara för häftigt!!

 

2008-05-01 Det är inte så svårt att ha riktigt skoj!!!
Killarna och jag ger oss iväg på en cykeltur förbi hundklubbens stuga. Hade inte alls planerat att stanna vid klubbstugan, men eftersom alla Agilityhinder står ute så kunde vi inte låta bli att träna lite. Byggde upp en liten bana med de hinder som jag klarade av att förflytta själv kring de stora som redan stod på gräsplanen. Blev ett par däck, slalom. gungbrädan, balansen och A-hindret .... bara ett litet "smakprov" för killarna. Guuuu så roligt det är!!!! ÅÅÅ jisses vad roligt det är att se att Qu är såpass duktig som han är trots att vi nästan aldrig tränar. Slalomet tog han tex. utan några problem...kunde stå på håll och sända honom på slalomet och han tar det klockrent... Tror att både jag och han får en "kick" av detta...skitkul!! Lillebror vill så jättemycket och är jätteivrig på att jobba...kanske för ivrig. Gazzer är betydligt mycket mer "tröglärd" ...ja, nu menar jag inte att vara elak, men mina killar är otroligt olika vilket faktiskt gör det hela ganska så svårt. Har väl Qu lärt sig/fattat vad han ska göra så sitter det där...så är det inte riktigt med Gazzer. Med honom får man jobba riktigt för att han ska fatta vad som förväntas av honom...mattes tålamod är inte det bästa kan jag ju avslöja. Tycker faktiskt det är svårt eftersom jag jobbat såpass mycket med Qu som är av helt annan typ än Gazzer. Nåja, viljan är stor hos Gazzer och han körde alla hindren han också förutom gungbrädan som var av det lite läskigare slaget så jag tyckte det var onödigt att utsätta honom för den. Han tyckte det var jättekul och det är ju viktigast av allt.

baks

2008-04-26 GOOD NEWS FROM RUSSIA
Quattro:s son Modny Style Go and Get It "Baks" got his last JCAC and now he is J.CH.RUS!! Big congratulations from us in Sweden!!

 

 

 

2008-04-25 tom.2008-04-28 TORSÖ IGEN...och IGEN!!!! 5
Dags för årets premiärtur med husvagnen. ÅÅ..vad passar bättre än att bege sig till vårt älskade Torsö. Vi har ju faktiskt inte varit där någon vår tidigare så det var lite extra kul.
Husvagnen packades som vanligt full med en massa bra ha saker... skulle säkerligen kunna skippa hälften...men, vi är bara sådana.
Anlände Torsö på fredageftermiddag...tre husvagnar (hundfolk) var redan där, men det gör ju inget även om vi faktiskt är lite bortskämda med att nästan få hela alltet för oss själva..
Ja, vad gör man nu på Torsö...jo, man njuter av den härliga naturen, skogen, klipphällarna och lugnet. Lördagens väder var sol, men det blåste täml. rejält. Förutom Idrottsföreningen som är mycket aktiv på Torsö så finns det även en aktiv båtklubb med brygga alldeles intill där man får ställa upp husvagnen. Ja, man kan ju723s inte annat än tycka att det är lite festligt...vi lyckades pricka in båtklubbens arbetsdag. Detta innebar att det kryllade av arbetsvilliga människor hela lördagen. Bakom vår husvagn anlades en grusplan vilken det ställdes en stor container på vilken sedan byggdes in i något friggeboliknande...det var aktivitet vill jag lova. Inget ont som har något gott med sig...bra träning för hundarna som hade fullt upp med att ha koll på allt konstigt som hände runt omkring oss.
Tog oss en rejäl vandring på ca 4 timmar uppåt Fågelö och den underbara badplatsen med de härliga klipporna. Givetvis premiärbadade killarna och dom såg ut att tycka det var göörskönt. Jag hade hela tiden stenkoll på om vi skulle dyka på någon orm, har ju sett dyl. otäckingar här tidigare så... Å till saken hör att Kortisontbl. blev liggande kvar i husvagnen..typiskt. Nåja, inga ormar siktades så på ormfronten var det lugnt. Däremot var det allt annat än lugnt på fästingfronten...har då aldrig tidigare skådat sådana mängder. Plockade säkerligen 100-talet krypande i pälsen + 10-talet som satt sig fast. under vår Torsö-tur (trots fästinghalsband).. mycket olustigt!! Vi ägnade en stor del av kvällarna till att i ficklampans sken gå på fästingjakt både på fyr och tvåbenta.. jaktlyckan var alltid god...suck!!!

När vi kom tillbaka från första dagens vandring så var arbetsdagen slut, men istället skulle det bli match vid idrottsklubben...alltid händer det något. Räknade för skoj skull bilarna och fick det till hela 40st...visst, är det väl lite småroligt när man nu åker till Torsö för lugnets skull. Äsch, jag klagar inte...aktiviteterna håller bara på ett tag så det kan rent ut av vara lite roligt att det är lite liv...åtminstone tycker hundarna det. Dök ju även upp en och annan fyrbent kompis..alltid roligt!
774s
Hundarna fungerade helt kanon i husvagnen. Gazzer som vi ju faktiskt tyckt varit lite slö och orkeslös den sista tiden hemma levde riktigt upp och fick en massa spring och bus i benen...kul att se!
På söndagen var vädret lite sämre med tidvis lätt regn, men skam den som stoppas av lite regn. Vi gav oss ut på en vandring på den delen av ön som kallas Torsö och på de vägarna som vi brukar cykla på andra gånger vi varit där. Nästan överallt höll dom på med skogsavverkning vilket gjorde att vägarna var ganska så sönderkörda. På många vägar hade dom lagt ut grovt 277sstenkross...tur att vi inte tänkt oss cykla. Passerade en jaktstuga där vi passade på att ta rast...mycket uppskattat av både två och fyrbenta. Våren stod i full blom ..vitsippsbackarna, kabblekan i dikena, violerna och alla de blommor som jag inte vet namnet på...ja, allt var ju bara så enormt vackert!! Sprang också på ett gäng Stenmurklor, men vi lät dom vara...är så omständigt att tillaga dom. ÅÅ inte en enda orm såg vi under hela vår Torsö-vistelse..JIIPPII!!!

611sDet är ju inte utan att det känns enormt härligt att se att killarna verkligen fått vara ute såpass mycket att dom faktiskt är ganska så trötta och slöa när kvällen kommer. Att även matte och husse fått röra på sig så benen känns tunga....ja, det skadar ju aldrig.

I vassen vid viken där vi står hörs Rördromen och det finns även andra sjöfåglar som förgyller tillvaron. Sista kvällen får vi besök av en Svan...jisses så stora de är!! Killarna blir alldeles till sig..och undrar givetvis vad detta stora konstiga djur är för något egendomligt. Vi blev tvugna till att koppla upp dom medans svanen i godan ro spatserade omkring bara några meter ifrån oss. Kan tänka mig att en uppretad Svan inte är att leka med.

Premiärturen med husvagnen blev helt kanon...bortsett alla fästingar. Efter tre dagar på Torsö känner man sig utvilad...trots arbetsdagar, matcher och annat som stod på Torsös program under vår vistelse där. Norrgatan i Askersund ter sig just nu som "lugna gatan" ... men skogen, hällarna och all underbar natur...ja, det har vi ju inte här på Norrgatan.

Måste ju även tillägga att vi pga vår tripp till Torsö missade "Latorps promenad" ... det var ju himla sorgligt. Vårt "kennelgäng" hade det säkerligen görtrevligt i Latorps härliga natur, men man kan ju inte vara överallt och Torsötrippen var ju planerad sedan en tid tillbaka.

 

2008-04-23 GRATTIS alla våra "barnbarn".. Magoo, Gazza, Jatzie, Tulla, Zaza och Shila som firar 3-års-dag idag!!! Massor med GRATTIS från hela vårt gäng här i Askersund!!
Pappa Quattro hälsar till alla mattar och hussar att när det är födelsedag ska det firas stort...leverpastejstårta är aldrig fel!!!

 

2008-03-31 Det våras för både det ena `å andra...
Solen skiner "vår" idag. Vi ger oss iväg mot Mjölby för att besöka Sharpmans, en täml. stor affär för häst, men även hundgrejer. Mellan Skänninge och Mjölby hittar vi ett område med helt perfekt spårmark. Ett helt gäng Citronfjärilar samt en Nesselfjäril möter oss välkomnande...ett vackert vårtecken! Glad i hågen över den mysiga skogen ger jag mig iväg för att lägga två längre U-spår, ett på varsin sida vägen. Hade inte gått långt förren jag upptäckte att hela skogen var "genomborrad" av väl upptrampade stigar...detta område var tydligen minst sagt välbesökt av både två och fyrbenta om man nu ska gå efter alla hundskitar som fanns överallt. Jag blev helt blockerad av hur jag skulle lägga spåret i förhållande till alla stigar så rätt som det var kom jag på mig själv om att ha lagt ca: halva spåret, men alla markörerna låg fortfarnade i säkert förvar i fickan...stööön! Detta är ju sådant som man väl inte ska skriva om, men strunt samma...kan man bli klantigare än vad jag är tro..!? Eftersom jag ju snitslat ett täml. långt spår redan så fortsatte jag spåret, dock blev det några markörer på sista delen. Där spårslutet var blommade ett helt bestånd Blåsippor...vackert!
Spår nr:2 låg på andra sidan vägen och det blev på alla sätt ett bättre spår eftersom det inte var fullt så mycket stigar i det området och sedan blev ju markörerna lite mer jämt fördelade på spåret..hmmm.
Förra gången vi spårade hade jag ju tänkt att nästa gång skulle Qus spår gärna få ligga lite längre...så vi rastade hundarna + hann med en fika i vårsolen medans vi väntade. Något som inte var fullt så roligt var att vi hittade ett antal Fästingar, dock krypande i hundarnas pälsar. Usch, nu är det alltså hög tid för att inhandla fästinghalsband. Medans vi satt där och fikade stannade ett antal bilar i området och de flesta hade hund med sig...icke bra alls. Bortåt våra spår sprang en kvinna runt och rastade 4 hundar...det är ju så man kan börja gråta...
Medans denna kvinna/hundar gjorde sitt bästa för att springa runt i vårt spår på ena sidan vägen så släppte jag på Gazzer på spår nr:2...det bättre spåret. Han nappade direkt och tog varenda liten krök på spåret...skitkul! Alla markörerna hittades och när jag trodde vi var vid spårslutet så visade det sig att vi hade görlångt kvar...Gazzer hade ju koll på läget så även sista slutmarkören hittades. Blir lika faschinerad var gång vi spårar...vilket luktsinne, häftigt att se.
Kvinnan med hundarna är fortfarande kvar när vi kommer tillbaka till bilen. Jag beslutar mig för att trots allt ge Qus spår en chans...trodde ju inte alls att det skulle "gå vägen". Qu tar spårbörjan bra och jag blir mycket förvånad över att han faktiskt klarar av att ta spåret så pass bra när det korsar stigar och annat nu när jag ju vet att både folk och hundar gått där efter det att spåret las. Men, typiskt nog när vi spårar som bäst så dyker kvinnan upp med två helt hysteriska Taxar," FY för den lede" får ju vara tacksam för att dom var kopplade!!! Qu bryter spårandet, men otroligt nog så har han inga större problem att ta upp spårandet igen strax efter det att orosmomenten försvunnit ur synhåll. Jag kunde konstatera att han gick med lägre nos idag än när vi spårade sist, med dagens spår fick ju ligga lite längre också. Samtidigt så var ju hela skogen formligen fylld av hunddofter så han fick nog anstränga sig lite mer för att ta spåret...jag antar ivarjefall att det kan vara på detta viset. Man kunde ju också väldigt tydliget se att det ju är sjutton så mycket roligare att ta ett spår om det finns lite belöningar/markörer att hitta. Ett spår utan markörer...ja, det säger väl sig själv att det är inget roligt...!?
Ja, trots en massa missflyt så är jag nöjd med dagens spårande som bjöd på lite extra utmaningar.
Innan vi åkte ifrån området fick jag karda igenom killarna noga...vill ju inte ha med några fästingar hem.
Sharpman besöktes och där sorhandlade vi verkligen. En säkerligen helt onödig foderskopa för hela 10kr och ett par grisknorrar à 6kr styck inhandlades...`å killarna gillade dom inte ens.... !?
På hemvägen besökte vi ett fågeltorn vid fågelsjön Tåkern, men eftersom vi inte hade med oss någon kikare så kunde vi inte annat än konstatera att fåglar fanns det...långt där ute bland vassen. Vårlöken blommar också i dikena...det våras!!! Ett annat vårtecken är att killarna är märkbart påverkade av vårvärmen....med andra ord har vi just nu två täml. slöa killar.

2008-03-29 EN RIKTIG FIRARDAG!!!
I dag firar vi vår Quattro som fyller hela 7 år!!!! Firandet går dock ganska så lugnt till väga...ingen leverpastejstårta...sorgligt nog! Lillebror Gazzer är ju inte riktigt bra i magen så jag törs inte ge killarna så mycket smaskigheter trots födelsedagsfirande.

Quattros dotter Fraser Tartan Twiggy On Line "Twiggy" har varit i Bergen på utställning idag och blivit både Norsk och Dansk Utställningschampion!!! ÅÅÅ..detta fixade hon till på pappas födelsedag...!!! STORT GRATTIS till hela Norska gänget!! Vi är sååå jätte glada för eran skull!!!!

 

2008-03-15 Nya spårmarker.
I dag följer husse med ut och lägger spår. Provar att åka till en för oss helt ny spårskog...alltid roligt, men samtidigt lite svårt när man inte känner markerna. Med i spårkassen finns mattes välanvända toffla vilken ska få bli spårslut för Gazzer. Vi hittar ett ganska så bra ställe att lägga spåren på...men klantigt nog så kommer spåren lite för nära varandra..blir ju lätt missar när man är två som lägger. Terrängen är varierande, kuperat med både gammelskog och en och annan blötmark... Gazzers spår blir rejält mycket längre än vad han brukar ha men, det var meningen...han är ju ganska så taggad på detta. Lägger tofflan i slutet och hoppas på att han ska tycka detta är skoj. Qus spår är lite kortare, men i lite mer kuperad terräng. Spåren får ligga till sig ca en timme medans vi utforskar närliggande skog...finns gott om bra spårmark här. Gazzer är den som först får ta sitt spår...var ju planerat så för att Qu förhoppningsvis ska sitta och peppa upp sig i bilen. Gazzer tar sitt spår utan problem....många svängar blev det, men det var inga problem för Gazze..alla tre markörpinnarna hittas innan han så når sista markören/tofflan...visst markerar han den, men mer är det inte (matte blir allt lite besviken!). Nu vet ju jag att det räcker att hunden markerar markörerna, men det vore så roligt att hitta något föremål som verkligen är roligt att ha som lockbete i spårslutet...men, det verkar vara svårt att hitta något sådant till denna kille. Försökte verkligen få honom att leka och busa med tofflan, men icke... Får väl vara nöjd med att han markerar för det gör han ju...

Precis när Qu ska hoppa ur bilen för att ta sitt spår kommer det en människa med två hundar och går i riktining bort från oss åt det hållet spåren ligger. Ja, givetvis blir ju Qu görintresserad...han är ju bara sådan. Han tar början på spåret bra, men han är inte koncentrerad så vid första riktiga svängen springer han bara rakt fram...åt det hållet hundarna troligen befinner sig. Vänder efter ett tag och tar upp spåret i rätt riktning...dock med nosen på tok för högt upp hela tiden. Missar en markör, men i det stora hela så går allt ganska så bra. Eftersom det är Anders som lagt spåret och snitslarna inte är alltför många får jag lov att lita på hunden...att han går rätt..nyttigt! I spårslutet ligger Qus handske...och jisses vilken lycka att hitta denna. Han hoppar fram och tar den och springer sedan helt överlycklig med den i munnen fram till husse som väntar vid bilen. Det är just en sådan lycka av att hitta spårslutsmarkören som jag skulle vilja få även på Gazzers spår...men, hur gör man för att uppnå detta???? Normalt sett så har ju Gazzer ett stort föremålsintresse så jag kan ju inte fatta att det ska vara så svårt att "busa till" med något ute i skogen..

Vad gäller Qus "höga nos" så är det frågan om jag inte ska prova att låta spåret ligga till sig ännu längre nästa gång så all luftvittring "försvinner"/lägger sig så att han blir mer tvungen att gå på markvittringen...dvs. nosen i backen.. Tror jag ska prova detta om några dagar.

 

2008-03-15 Q:o sonen Hugo Champion i Svenska Hundklubben.
Matte, Marie-Louise och "Hugo" Wideungs Mr Hugo Boss har varit på Svenska Hundklubbens utställning i Gävle idag. Ni är ju bara för bra...Hugo tog sitt tredje cert = blev Champion..+ att han blev både Grupp 1:a samt BIS 1:a...det ni!!!!! MASSOR MED BAMSEGRATTIS!!!!

 

2008-03-11 Vi spårar igen.
Solen skiner, våren är på G...nu måste man bara göra något....vi tar kurs mot skogen. Men, ack vad ledsen man kan bli..."hela" vår spårskog är invaderad av skogsmaskiner som systematsikt "förstör" vår vackra skog... Överallt så är det stora djupa, leriga autostradare rakt genom "våra marker"... Nåja, jag lyckas lägga varsitt spår till killarna, men det var marigt att hitta något bra ställe att vandra på medans spåren lägger till sig. Nää, nu måste vi nog åka åt något annat håll nästa gång vi spårar...detta är ju bara för ledsamt. Först ut att ta sitt skogsspår var Qu...medans lillebror protesterar högljutt över att bli kvarlämnad i bilen. Vilka ljud denna kille kan åstadkomma...tur att man är i skogen så ingen annan hör oljuden...då skulle väl folk komma springade för att rädda den stackaren som kämpar för livet...ja, det är lite så det låter. Som tur är så avtar detta beteende ju fler gånger vi är ute och jobbar...alltså är detta bara ett beteende som starkt visar att killarna aktiverats för dåligt sista tiden....usch på matten!!! Åter till spårandet. Qu tar sitt spår, men är inte riktigt koncentrerad utan lyssnar på ljud (inte bara lillebrors) och sedan är ju skogens skafferi välfyllt denna dag. Vi kunde hitta färsk Älgspillning, men även en massa vällagrad sådan och en och annan Tjäderskit + Rådjursspillning....allt luktade och smakade även mumma tyckte Qu i dag...... Spåret tog han trots allt och alla markörerna hittades...handsken i slutet var inte fullt så rolig att hitta denna dagen... Som sagt, han var inte riktigt taggad....
När Qu och jag kommer tillbaka till bilen så är Gazzer tyst...mycket beröm blev det och en liten godisbit. Vi förflyttar oss en bit med bilen till nästa spår som är Gazzers. Uj, uj...vad roligt han tycker detta är. Det är nästan så att han blir lite för ivrig i sitt spåarnde. Han hittar själv spårbörjan och med nosen i backen hela tiden är det inga problem för honom att hitta rätt. Han är mycket säkrare och noggrannare än storebror i sitt spårande. Pinnarna/markörerna markerar han och vi har tagit som vana att han får en liten godisbit när han hittat markören....sk. byteshandel. Spåret ligger i en ganska så kuperad terräng vilket bara gör det hela ännu roligare. Givetvis så hittas alla markörerna även om han springer förbi en pinne, men upptäcker det själv och markerar den tydligt. Klart att han inte kan missa godisbiten som denna pinne står för. Gazzers spår slutar med en sådandär boll med rep...en tingest som han inte direkt bryr sig om. Har inte hittat någon sådandär görbra grej att lägga i spårlutet till honom. Kanske ska jag plocka med mig en av familjens skor...helst någon av de vi använder...vore kanske något. Han formligen älskar ju skor och bär omkring på dessa i tid och otid....inte alltid så roligt om jag ska vara ärlig. Ja, vem vet...kanske skulle man prova med en sko i spårslutet...kan ju prova med en avdankad sådan...
Att hitta markörerna ska ju vara görskoj så jag försöker ju jobba med den här biten...men, det är inte så enkelt. Har tidigare provat att ta med någon strumpa..men, tyckte inte att det heller fungerade sådär jättebra. Nä...får väl offra en av familjens skor nästa gång....vad gör man inte för att spårningen ska bli skitkul!

Är nöjd med dagens spårning även om Qu inte var på sitt bästa "spårhumör"...han tog ju faktiskt spåret utan problem. Nästa gång ska Qu få sitta i bilen och vänta medans Gazzer tar sitt spår...kanske blir han lite mer peppad då.
Nu måste jag fundera på vart vi ska ta vägen vid nästa spårning...om inte skogsmaksinerna gjort sitt i "vår skog" då...men, det är väl ingen risk.

 

2008-03-10 Massor med fördelsedags-GRATTIS till alla våra "barnbarn" i Ryssland och Canada som i dag fyller 1 år!!!!

Our "grandchildren" in Russia and Canada have one year-birthday to day!!!
GREAT CONGRATULATIONS TO ALL OF YOU!!!

 

 

2008-03-04 Spårning x flera
Äntligen har vi kommit igång med spårningen och det är så roligt tycker både jag och killarna. Lyckades locka med oss husse ut i skogen så då la vi två spår var till killarna. Quattros första spår låg delvis på ett gärde...första gången för honom. När jag la spåret var det helt vidstilla, men givetvis började det blåsa innan vi skulle ta spåret så jag var lite nervös för hur det skulle gå...men, visst kirrade han det! Vittringen hade givetvis flyttat på sig en del, men det var inga problem för honom att ta ut spårriktingen och hitta alla markörerna. Jippi, jippi....vad kul! Som alltid (nästan) så var det en överlycklig Qu med handsken/sista markören i munnen som stolt sprang tillbaka till bilen. Mitt ute på gärdet var det en stor brunn som såg väldigt skum ut...tyckte Qu... Alltså måste denna egendomliga tingest genast undersökas och pinkas på. Lillebror Gazzers spår låg mer i skogen och han tar spåret mer noggrant än vad brorsan gör....nosen i backen hela tiden och allt är bara så görkul! Första dagen tog dom två spår var med godkänt resultat. Det är så himla roligt att se hur mycket dom" lever upp" av att få jobba lite. Gazzer var så taggad att han inte ville åka hem när väl spåren var tagna. Han försökte hela tiden locka med oss bort ifrån bilen och ut i skogen igen där spåren låg....910b

Ja, har man väl börjat så blir man lite tänd på detta...alltså ger vi oss ut till spårskogen även följande dag. Killarna vet direkt vad som väntar så det är två mycket taggade killar där bak i bilen.Även denna dag lägger vi två spår var till dom. Lite extra svängar och några fler markörer denna dag. Resultatet är mer än bra....syns tydligt på dom att detta är kul. Alla markörer hittas och jag kan konstatera att Gazzer även tar pinnarna/markörerna bra numera...har varit lite si och så med detta tidigare. Har tidigare fått lägga andra saker som markörer....

Husse ligger på sjukhuset för tredje operationen av sin handledsskada...så killarna och jag åker till skogs igen...men, denna dag blir det bara ett spår var till dom, men lite längre och lite mer"kringelekrokigt". Gazzers spår ligger en bra bit ifrån bilen, och det är festligt att se att han så väl markerar vart vi ska gå in i skogen där spårstarten är. Visst, är detta skitkul...spåren tas med största iver och alla markörer hittas... Guuuu, vad detta är skoj!!! ÅÅÅ vad bra det känns att vi har gjort något vettigt....hoppas att det inte dröjer alltför länge till nästa spårtillfälle.


2008-02-24 Quattro-sonen Grady = Canadensisk Utställningschampion!!!
I dag har vi glada nyheter från Canada. Quattro-sonen: Modny Style Great Expectations "Grady" är numera Canadensisk Utställningschampion! Massor med Grattis till matte Kristen Williams och förstås även massor med grattis till Oksana. Vi är så glada och stolta för eran skull!! Nu har Grady börjat visa upp sig i utställningsringen i USA...mycket spännande! Vi önskar dom mycken lycka!! mery37

To day we have nice news from Canada. Quattro-pups: Modny Style Great Expactions "Grady" has now finishes his Canadian Champion ship!!! Many congratulations to Kristen Williams and of course also many big congratulations to Oksana. We are so happy and proud!!
Now Grady is showing in USA...its very exciting!!! We wish them good luck!!!

 

2008-02-23 SWTK:s Årsmöte
Natten före årsmötet blev orolig med inte så mycket sömn. Gazzer var dålig i magen och kräktes + hade diarré. Trodde ett tag att jag inte skulle kunna följa med till å-mötet, men som tur var så piggnade han på sig framåt morgonsidan. Lillahusse var ju hemma och kunde ta hand om killarna.
Årsmötet hölls i Motell Vätterleden, Ölmstad som ligger mellan Gränna och Jönköping. Vi var tidigt på plats, alltid roligt att hinna prata med "Wheatenfolket". Extra roligt var det att Sofie Augustsson dök upp...vi fick en trevlig dag tillsammans...TACK för det!! Årsmötet samlade annars en ganska så liten skara entusiaster denna gång...tror att vi var 23 stycken... Förutom själva 250sårsmötesförhandlingarna så var det utdelning av alla priser till Årets Wheaten...
Kanske är jag lite löjlig, men från början kunde jag inte tänka tanken på Qu som Årets Wheaten/utställning hanar utan att gråta en skvätt. Jag kände lite som så att jag kommer att stå där och ta emot priset med krokodiltårar rinnande ner för kinderna...vaddå skämmigt... Nu blev det inte så...har ju hunnit bearbeta detta faktum och fått lite distans även om jag/vi fortfarande tycker att detta är otroligt stort och ofattbart...SÅ HIMLA ROLIGT!!! Vi och alla andra prisvinnare fick ta emot ett fint diplom, en tjusig lerwheaten + priser från Agria...visst känns detta in i hjärteroten!!!
Väl hemma i Askersund igen firade vi stort med Champagne och god mat...en dag att minnas.
ÅÅ...Gazzer hade mått bra hela dagen, skönt!!!

2008-02-17 Snö, is och massor med utmaningar.
Äntligen, en heldag ute i det fria utan regn och ruskväder. Tillsammans med Mats, Lena och Wheatentjejerna Myra och Kali beger vi oss iväg till Kilsbergen. Dagens mål var Trolldalen, ett naturreservat som vi inte besökt tidigare. Gissa om vi blev lyckliga när vi upptäckte att det var SNÖ i Kilsbergen...hade ju helt klart räknat med en "lervandringspromenad". De fyrbenta fick extra mycket spring i benen ... vilken lycka att få busa runt i snö!! Vandringsleden ner i Trolldalen visade sig vara mer än häftig. Snö, is, halvfrusen blötmark, klippor och djupa otäcka hålor...men, ack så häftigt. Det var rena utmaningen för både två och fyrbenta. Jag konstaterade att det är inte lyckat att vara spolformad...in i trånga passager kommer man alltid, men om man kommer ut är en helt annan sak. Lena tyckte att vandringen kändes som rena vildmarksvandringen i Canada...bara Grizzlybjörnarna som saknas...ja, ni förstår nog att den här dagen var något extra. En och annan rejäl lerplurrning, Qu missbedömde ett hopp över en bäck och fick sig ett ofrivilligt bad...ja, den typen av upplevelser var det gott om denna dag. Trots den mycket jobbiga vandringen så njöt vi av den otroligt häftiga naturen, vyerna var maffiga och fikapausen var extra både behövlig och välsmakande. Hundarna tyckte förstås att detta var rena rama himelriket...rena agilitybanan. Tanken var att vi skulle lägga några spår till våra vänner, men eftersom vandringen blev så krävande för både oss två benta och jyckarna så struntade vi i det. Orken räckte helt enkelt inte till för detta. Efter lite letande hittade vi en igensnöad grillplats där vi avslutade dagen som man bör efter en heldag i skogen...krovgrillning...mumma!!! Värmen från elden var mysigt...hundarna var vid det här laget rejält blöta (åå pinniga...suck!) så både dom och vi behövde få oss en varm och skön paus.
Det var inte utan att benen värkte av trötthet när vi vände kosan hemåt...dagens vandring blev något helt annat än vad vi tänkt oss. SNÖ, ATTANS SÅ KRÄVANDE, MEN OCKSÅ SÅ FULL AV NYA UPPLEVELSER.
TACK hela" Köpingsgänget" för en supertrevlig dag!!!
Foton från dagens vandring: Här

 

 

2008-02-05 QUATTRO ÅRETS WHEATEN 2007 utställning hanar!!!
Då är saken klar....Quattro är 2007-års vinstrikaste Wheatenhane/utställning. Givetvis är vi mer än överlyckliga...kan ju knappt fatta att detta är sant!! Vi firar våran Quattro lite extra genom att lägga ut ett lite mer flaschigt bildspel på honom på första sidan.
Vi är även mycket, mycket stolta över Q:o-dottern Jatzie som placerat sig på en hedrande 5:e plats på Årets (-07)Wheatenlista utställning/tikar..en stor prestation!!!
STORT GRATTIS till matte Lillemor Gullberg och Kennel: Soft Gould´s

 

2008-01-11 Hem ljuva hem!!!!
Allt kändes så trist på något vis..ute blåste det mer än rejält, all snö har tråkigt nog regnat bort...vad ska man göra!? Fick för oss att trotsa det tråkiga vädret och utforska ett för oss nytt naturreservat beläget en bit ifrån Zinkgruvan alltså inte så långt hemifrån. Efter att ha dragit ut en karta på området, Mårsätter via datorn, packat ryggan med en lättare matsäck så gav vi oss iväg. Kändes skönt att hundarna och även vi skulle få röra på oss lite extra. Området visade sig bestå av mycket orörd gammelskog...lite typ: Tivedsskogen fast "värre", terrängen var minst sagt kuperad vilket gjorde att det var rejält krävande vandring. Hundarna fick tillfälle att riktigt rusa av sig all lagrad energi och jag kände verkligen av alla marsipan och chokladgodisar som man smaskat i sig under helgerna...det var tungt att bära omkring på allt. Efter någon km. konstaterade jag att vi glömt kopplen i bilen, ja det fick väl vara som det var med den saken. Den markerade sitgen vi följde skulle vara 7 km...en ansenlig sträcka i denna terräng. Fikat bestod av årets sista lussekatter vilka visade sig vara halvfrusna....alltså blev det till att doppa bulle i kaffet..mummmmma!!! Tänk, jag har nog inte doppat bulle i kaffet sedan barnsben, smaskens...känns som detta kan bli en vana. Vi kände inte av den hårda blåsten i skogen så allt var så här långt bra på alla sätt. Det var efter fikapausen allt elände började... Först av allt så försvann den tidigare så väl markerade leden ut i intet...fattar inget. Klockan började bli eftermiddag och det började skymma... Någon snäll människa hade bitvis snitslat stigen, men tillslut så försvann även denna markering och likaså stigen. Usch, det var inte utan att det faktiskt började kännas olustigt. Till råga på allt så lyckades Q:o göra sig illa i ett framben under en av brorsornas busattacker...vilket resulterade i att han blev rejält halt. Jaha, där var vi då...mitt i skogen bestående av hala lavbeklädda klippor, höga branter och åt vilket håll hade vi bilen!? Massor med tankar dök upp i huvudet...vad gör vi om vi inte hittat rätt innan det blir rejält mörkt...guu, vad det skymmer på fort när man är i skogen!! Mina kängor är alltifrån vattentäta...fotbad bestående av lervatten var inget som jag planerat. Tänk ...vi skulle ha tagit med" tanten i lådan" GPS:en..ja, varför gjorde vi inte det!? Efter en hel del vandrande åt ett för oss som vi trodde rätt håll så dök vi så på en markerad stig...jisses vilken lättnad. Men, åt vilket håll skulle vi gå...vi chansade och det visade sig turligt nog vara rätt. Klockan började vid det här laget vara sena eftermiddagen så det var i "grevens tid" som man brukar säga. Ja, vad hade man gjort annars...Brandkåren hade väl fått rycka ut med en räddningsstyrka, eller lillahusse kanske skulle ha kunnat ställt sig och tuta med bilen vid vägen för att vi skuklle ha hört åt vilket håll vi skulle ha gått....guuu, vilken tur att vi inte behövde ta till något av dyl. skämmiga hjälpinsatser. Hädanefter så får "tanten i lådan" följa med oss på nya vandringsställen.
Väl hemma så hade vi två mycket pinniga och skitiga hundar att ta reda på...ja, jag kan ju bara säga att graden av lyckokännsla av att vara lycklig Wheatenägare skiftar en smula i styrka alltefter situation....

Tänk att det kan kännas så skönt att återigen vara hemma...hem ljuva hem!!! Dagens vandring blev till en inte enbart trevlig upplevelse.

Quattro, stackaren får nog ta det lugnt ett tag, han haltar rejält på ett framben och själv har jag ont i en fotled...måste ju gnälla lite trots att allt faktiskt ordande sig till det bättre.

 



2008 Januari 04-05 MY DOG Utställning Göteborg
Ja, har man väl hamnat i denna utställnings"karusell" så kan man ju knappast börja året bättre än med en dubbelutställning. Vi har inte varit till My Dog tidigare så det var lite extra spännande.
Helgen blev intensiv..tidiga mornar och inte så mycket sömn...vad gör man väl inte för att få vara på hundutställning!? Måste ju inflika att vi egentligen inte alls tycker att det är så där jätte roligt med de här görstora utställningarna utan de mindre är ju bra mycket gemytligare. Men, visst...drygt 12000 hundar fördelade på fyra dagar är väl en viss tjusning även det. Att man sedan får leta efter rastningsmöjligheter och annat som vi är bortskämda med vi som ju inte bor i storstaden...ja, det får man bara på köpet. Hotellets portier bara kliade sig i huvudet när jag frågade vart man bäst kunde rasta hunden...stackars stadshundar!!!

Fredag: Domare: Cindy Pettersson/Sverige, 46 hundar anmälda.
Vi var tidigt på plats och visst var det attans så smidigt att parkera i p-hus och bara kunna gå direkt in med alla prylar i mässhallen. Stämningen runt ringen var i topp...massor med trevliga "bekantingar" och en hel del nya kontakter.... alltid roligt!
Quattro var rejält taggad så husse hade lite marigt med att få till rörelserna riktigt bra. Cindy tog god tid på sig och gick igenom hundarna ordentligt. Vårt utställningsår kunde inte börja bättre...Quattro blev BIR!!

Lördag:
Domare: Tripoli Salvatore/Italien, 70 hundar anmälda.
Ännu tidigare morgon, ännu mera folk och hundar och ännu mera trängsel runt ringen MEN framföralllt mycket hetsigare tempo i ringen. Hundarna bedömdes i en rasande fart...vi hann knappt med att fatta vad som hände. Intrycket av lördagens utställning är minst sagt kluvet. Hur kan man tex. bedöma en pälskvalité utan att röra vid hunden, ja, det var mycket som vi vid våran ringsida reagerade på, inte bara själva bedömningen utan även hur det hela gick till. Stämningen blev därefter och jag har då aldrig tidigare varit med om så mycket irritation runt ringen. Vi trodde ett tag att vi fattat vad som var den "röda tråden" i domarens bedömning, men när det hela var över kunde vi bara konstatera att den "tråden" höll inte fullt ut...!?
Quattro föll inte domaren i smaken...inget CK så därav blev dagen kort....ja, ja vad gör väl det...vi glädjs åt fredagens BIR.

TUSEN TACK till alla vänner för trevlig samvaro vid ringsidan. Extra roligt var det att träffa Sofie och Olle med tiken Stina....MYCKET TREVLIGT!! Vi har "bara träffats" via datorn tidigare ... hoppas det blir fler sådana här sammanstrålningar framöver!


NYTT ÅR 2008.
Får börja med att önska alla en god fortsättning på nya året!!

Tur att man inte har hundar/katter som är skotträdda...för jisses vad mycket skjutande av raketer det varit under nyårshelgen. Visst, har Q:o fullt upp med att försöka ha koll på vad som händer utanför husknuten, men någon rädsla kan man då rakt inte tala om. Gazzer är ju som vanligt lugn som en "filbunke"...sicken lillebror! Husse hade dragit på sig magsjuka lagomt till nyårsafton så vårt firande blev ovanligt lugnt.