Familjen består av mig (Annelie), Anders vår son Patrik och våra två Wheaten (halvbröderna) Quattro och Gazzer samt buskatten Snorpan.

På 80-talet hade vi två Irl. Setterhanar. Sedan följde en hundlös period på drygt 10år och vi var nog ganska så övertygade om att så skulle det förbli ett bra tag till, men ack vad man kan bedra sig. En kompis till mig skaffade en Wheaten och i och med detta väcktes nyfikenheten på denna ras. Jag slukade allt som fanns att läsa om Wheaten-Terrier och nyfikenheten ombyttes till ett starkt MÅSTE HA BEGÄR!!

Vi hade turen att hamna hos Bimma Agnesson/Latorps Kennel och i maj 2001 kunde vi hämta hem vår första Wheatenkille, Quattro...LYCKAN VAR ENORM!! Från denna stund kom vi att ägna all vår fritid åt allt som hör hundägandet till. Man kan ju undra vad vi sysselsatte oss med innan vi hade hund!?

Det var en häftig upplevelse att "bli med" Terrier...så totalt anorlunda än våra erfarenheter av Settervalparna. Envisheten var enorm och det var inte lätt att hantera alla situationer rätt. Snorpan levde till en början ett hårt liv, men efter det att hon tilldelat Quattro en del tjyvnyp lärde han sig vem som var ledaren i flocken...Snorpan så klart! Numera är hundarna och Snorpan bästa kompisar och Snorpan följer gärna med ut på våra promenader runt Askersund.

En blir lätt två och i juletid 2003 hämtade vi hem Quattros halvbror, Gazzer. Nu var vi lyckliga ägare till två helt underbara Wheatenkillar!! Quattro är en mycket tydlig ledare och vi har inga problem mellan våra hanar, även om det naturligtvis kan "hetta till" lite ibland, men konstigt vore det väl annars.

Naturintresset har alltid funnits med i vår familj och skogspromenaderna har inte blivit färre sedan vi skaffade våra hundar. Långa, långa dagliga promenader är mer en regel än undantag. Jag och hundarna har avverkat en rad kurser på brukshundklubben som ex. lydnad, tävlingslydnad, agility och spår mm. En period var det mycket agility träning som gällde för Quattro och mig, men numera är det mest spår och lite lydnadsträning vi ägnar oss åt. Det märks tydligt på hundarna att dom mår bra av och tycker det är jätte roligt att jobba med huvudet. Käppen i hjulet är hela tiden mattes stora inneboende "latmask"...
När Quattro var liten hade vi båt så då var han en riktig "skeppshund", men numera har vi bytt båten till husvagn och det passar in i vårt "hundliv" helt ypperligt. Det bästa som finns är att åka ut till något ställe där vi kan vandra och njuta av naturen hela dagarna.

Utställningens värld upptäckte vi tillsammans med Bimma och resten av Latorps gäng. Det är Anders som visar upp Quattro i ringen och jag sköter det vid sidan om. Att visa hund är ingen lätt sak så det har bllivit ett antal handlerkurser. Quattro har hela tiden gått väldigt bra i ringen vilket förstås ger "blodad tand" så vi har avverkat ett ganska så stort antal utställningar genom åren. Att åka på utställning är ju så mycket mera än att bara visa hund, samvaron med alla trevliga människor bredvid ringen är minst lika viktig. Även jag och Gazzer har vågat oss ut i ringen. Han har placerat sig riktigt bra, men vi har mycket kvar att lära i denna svåra konst.

Numera har vi även den stora glädjen och förmånen av att ha kontakt med flera av Quattros barn, "våra barnbarn". Att följa deras utveckling är något som verkligen sätter guldkant på livet!!